Arabian Team

Ettan har konverterat till ridskoleponny som vet exakt vad han ska göra och när.

Andra tömkörningslektionen igår. I hans liv. Tränaren tyckte det gick lite vingligt till förra gången och får iden att ställa ut sockerbitar som markörer. Meningen är att Ettan ska gå i en rund volt runt dessa.

Ettan funderar två varv. Ettan hajar.

Därefter beter han sig som en gammal ridskoleponny resten av lektionen. Sneddar mellan sockerbitarna men oavsett om jag styr eller inte så springer han runt dem. Precis som han ska! Precis så fort som han behöver och inte ett dugg fortare.

Tränaren säger åt mig att mana på honom. Vi vill se lite framåtbjudning! Lite arbetsglädje! Lite FART!

Ettan sneglar åt mitt håll där jag står i mitten av denna stora cirkel och konstaterar att mitt spö är alldeles för kort för att sätta fart i en listig liten ponny. Han behåller exakt den jämna lunktakten han vill och slår dövörat till. Fortsätter trava runt sockerbitarna, snällt och lydigt...

Någon annan som är så långt ifrån ridskoleponny man kan komma är eldiga Vitnos. Tjejen som red lektion innan Vitnos misstog henne för en hingst, Vitnos vrålade för fulla muggar till Jazi som stod utanför i släpet. Men Vitnos gick strålande! Så strålande som hon aldrig gått. Jag skyller på Gabbi, för dagen Vitnos ryttare och med den äran red hon hästen bättre än jag någonsin gjort under Vitnos 5 levnadsår. Jag tror minsann jag ska lura Gabbi till fler lektioner på damen! Tjohej!