Det känns som om man ( jag) gör något förbjudet.. Glider runt på facebook och kollar i det ena fotoalbumet efter det andra. Inte för att jag bryr mig egentligen eller jo det gör jag. Tittar på människor som jag gått i samma klass som på högstadiet, gymnasiet och folk jag jobbat med. Delat så många år och nu är de bara minnesglimtar. Gifta, sambos, singlar, småbarnsföräldrar, på resande fot.. Här och var. Folk som jag inte sett eller hört ifrån på åratal. Ändå sitter jag där som en fjortis och klickar mig fram bland partybilder och familjebilder. Så mycket som har förändrats och ändå ingenting. Många kvar där uppe i norr, andra spridda över landet och en del utanför. Här är jag med mitt liv i Småland. Vad är meningen med det och med mig? Känner mig lite smått melankolisk i kväll. Snart är den jag är, gör och har något som också passerat. Några generationer framåt och ingen vet vilka som är på bilderna som just nu är mitt liv. Känns lite små tragiskt när man tänker efter. Vad händer i en "normal svenssons liv"? Äta, jobba, sova dö? Tapetsera om mellan varven, byta bil och åka på semester. Skrattade så jag grät när jag läste Jonas Gardells bok; "så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter". Samtidigt blandades en genuin känsla där också.. Oron om att det faktiskt är precis så och vad händer med dessa dagar.. Vad har jag gjort hitills på 28 år?