Tänk vilka tankesprång som bubblar upp i huvudet innan ögat ens hunnit med att blinka. Min älskade familj från norrbotten är hos oss i småland och bästa mamman förgyllde min dag som bara hon kan. Jag frågade om hon ville baka bullar åt mig och efter inköp på willys och lunch satte hon igång här hemma i mitt kök. Det ska ärligt erkännas från min sida att jag slumrade på soffan med katterna medan underverket i köket skedde. Vaknade lagom till när de första gyllenbruna, väldoftande och underbart goda skapelserna var färdiga från ugnen. Ett kallt glas mjölk och sedan vips tillbaka i barndomen.. sittandes vid vårat köksbord, bara vi fyra och hennes nygräddade bullar på furubänken under blårutiga bomulls handdukar.. mmmm. Detta var inte summan av min inledning utan nu kommer jag till tankesprånget. Fånig som jag är fotade jag de nybakta mästerverken på plåten.. och då kom symboliken för mig.. Vi människor har otroligt mycket gemensamt med en bulldeg..Det krävs rätt ingridienser för att forma en deg, rätt handlag, temperatur osv... sen behövs tiden för att jäsa, gräddas och avsmakas.. Väl på plåten kommer alla bullar från samma deg och trots det ser varenda en helt olika ut.. någon mera bullig, en nästan bränd, någon som knappt jäst osv.. Så fungerar det ju med oss männniskor med.. vi är gjorda av "samma massa" och "ingridienser" men alla blir vi helt olika från samma ämne... Vet inte om detta bara låter flum men för mig blev det så tydligt där med bullarna på plåten att so what egentligen vi är samma skrot och korn