Det är enkelt att göra sig själv till andra eller andra till sig själv. Någonstans finns det en mekanism, i alla fall inom mig, att ibland förändra proportionen på saker och ting. I somliga fall "förminska" saker och tänka att det nog ska vara på det ena eller det andra sättet och det är nog ingen fara. Jag som kvinna, är född med en viss biologi, och tror mig veta att det är vissa saker som gäller för "de flesta" av oss. Hit hör detta med att ha mensvärk och pms. Nu på senare år har jag fått medicinsk hjälp med båda sakerna och samtidigt som det är en enorm lättnad kan jag känna sorg över att ha dragits med det så länge i onödan. Jag trodde att det var normalt att ha fruktansvärd mensverk i ett par dagar för att sedan återgå till det normala. Likaså har jag tänkt att de flesta kvinnor nog blir deprimerade omkring mens.. Nu har jag förstått att långt i från många har det så även om jag träffat på många med liknande problem som jag. Det är en befrielse att ha fått verkningsfulla tabletter utskrivna för smärtan och stämingshöjande för pmsen. Att slippa kämpa och uppleva att livet ska vara som ett brant stup där jag varken hittar stege eller fallskärm. Nu har ju inte detta "trollats bort" helt men jag mår mycket bättre. Känslan av att ha något "fel" har ersatts med att ha fått en förklaring. Smärtan kommer av en sjukdom som heter endometrios och pmsen kommer av att mina hormoner kommer i obalans och en brist av seratonin uppstår i kroppen under dagarna kring mens. Till alla er där ute som upplevt eller upplever något liknande tveka inte att söka hjälp. Det är inte meningen att man ska ha det så här.