Hade en riktigt jobbig dag igår. Sov jättedåligt och vaknade mitt i natten av att jag hade ont i huvudet och kroppen p.g.a. Avonex-sprutan jag tog under kvällen. Låg vaken ganska länge innan jag lyckades somna om. När klockan ringde vid sextiden mådde jag riktigt risigt. Stoppade i mig lite värktabletter och cyklade till jobbet. Jobbade 07.30-17.30 eftersom jag haft väldigt mycket att göra på jobbet den här veckan. Stressade alltså hela dagen, hann inte med eftermiddagsfikat. När jag äntligen var på väg hem från jobbet var jag supertrött och vrålhungrig. Skulle bara cykla förbi ICA och köpa någon slags micromat som går snabbt att värma.

När jag handlat och går ut från butiken och försöker låsa upp cykellåset visar det sig att det har fastnat på nåt sätt. Det går inte att öppna låset. Har släpat cykeln på framhjulet hela vägen hem en gång tidigare när jag glömt nyckeln hemma, och det gör jag aldrig om. Det regnade och blåste ute igår kväll, så jag ringde till kvinnan jag bor hos och frågade om hon hade lust att komma med nåt verktyg som jag kunde knipsa av låset med.. Hon har en bil som står ca 20 m från dörren.. Ända från första början i telefonsamtalet lät hon väldigt motvillig och hon föreslog att jag skulle skjuta cykeln på framhjulet hem i regnet med matkassar och allt. Jag sa att det inte var något alternativ utan att jag hellre lämnade cykeln och promenerade hem i så fall. Risken var ju dock att den skulle bli stulen under natten, det sker en hel del cykelstölder i Kalmar. Hon sa att hon kanske kunde skjutsa dit mig med verktyg senare på kvällen.

När jag så småningom kom hem var jag så trött, hungrig och besviken. Värmde min mat och gick in på rummet. Efter ett tag knackar hon på och frågar om jag skulle ha skjuts för att hämta cykeln. Hon talade om att jag fick minsann leta reda på verktyg själv och hon skulle bara skjutsa dit mig så fick jag sköta resten själv. När vi stod i hallen och precis skulle åka så frågade jag om hon möjligtvis orkade stanna på Pressbyrån så att jag kunde få hämta ett paket också (eftersom jag inte skulle hinna hämta det innan Göteborgsresan idag p.g.a. cykelstrulet).

Då utbrister hon "Näää hörruduu, du är ganska KRÄVANDE du! Jag brukar inte bli arg, men nu blir jag det!" så sa jag "Tycker du? Jag trodde inte att det var så mycket begärt, men då struntar vi i det." varpå hon säger "Jag tänker skjutsa dig till ICA, men att åka förbi Pressbyrån tänker jag sannerligen inte göra!" Jag förklarade att jag är uppfostrad med att man hjälper varann så därför reflekterade jag nog inte över att det var en stor tjänst att be om. Då säger hon att jag har minsann aldrig hjälpt henne med något.

Saken är den att hon har precis skaffat hund och har frågat mig om jag kan vara hundvakt ibland, så då blev jag så jäkla trött och less att jag sa "Nä jag har inte hjälpt dig med något än så länge eftersom du inte har frågat. Men däremot har du ju bett mig vara hundvakt i framtiden och det känner jag nog inte för att vara nu längre." Efter det sa hon att jag bara tog en massa saker för givet, fast jag bara frågat henne om hjälp med två (enligt min mening) enkla tjänster sedan jag flyttade in hos henne. Så frågade hon i surt tonfall om vi skulle åka till ICA eller inte, men jag sa att med tanke på att det hela verkade vara så besvärligt stannade jag nog hellre hemma och ordnar det med cykeln själv istället.

Känns så jobbigt att hon inte tycks ta någon som helst hänsyn till att jag inte har något kontaktnät/släkt i Kalmar som kan ställa upp i krislägen. Hade hon frågat mig om en sådan slags tjänst hade jag gjort det utan att tveka, för det är så jag är uppfostrad. Mådde dåligt både kroppsligt och själsligt igår. Efter det där bråket gick jag in på mitt rum och låg och grät resten av kvällen tills jag somnade.

Idag har jag också haft världens stressigaste dag på jobbet och ändå hann jag inte alls färdigt med allt som skulle göras. Har en massa patientjournaler som måste dokumenteras, men idag hade jag tusen andra saker att ordna med så det blev liksom bortprioriterat. Klockan 17.53 skulle mitt tåg till Göteborg gå och när klockan var 16.45 var jag fortfarande kvar på jobbet. Skulle alltså försöka släpa hem cykeln, hämta packningen, fixa nåt att äta och ta mig till tåget på cirka en timme. Då dyker min chef upp, det visar sig att hon också jobbat över. Hon frågar om jag är stressad och jag förklarar att jag ska med ett tåg snart men att jag måste hämta cykeln på ICA och sen hämta packningen hemma innan jag kan gå till tåget. Då erbjuder hon sig att skjutsa mig till ICA, ta cykeln i bilen och sen skjutsa mig hem som om det var världens mest självklara sak för henne. Och det är ju precis så det ska vara tycker jag! Jag kände bara för att krama om henne just då! Tack, du räddade min kväll!

Nu sitter jag på tåget på väg till Göteborg. Hemma i lägenheten väntar min inneboende med kvällsfika när jag kommer hem, mysigt! Saknar Göteborg och mina fina vänner där, även om jag trivs oerhört bra med jobbet och arbetskamraterna i Kalmar.

Oj, vilken uppsats det här blev, men jag har inte så mycket annat att göra här på tåget som ni kanske förstår. Nu ska jag fortsätta titta på Carnivale, en jättebra TV-serie. :)