Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag hade tänkt sova, det sket sig...jag hade defenitivt inte tänkt haft en fet svart klump i mage och hals utan anleding,

Men nu sitter jag här i mörkret och tänker och känner... Det är farligt att öppna upp sig speciellt om man är så mottaglig för andras smärta som jag är!

Sitter på jobbet och lunchar. Jävligt upphetsande måste jag säga. Jaja det var gott iaf!

Har egentligen inget att skriva eller känna eller tycka för den delen. Förväntar mig ändå inte någon massanstormning av hängivna läsare i den här bloggen iaf så.

Ja jag är bitter - Men låt mig vara det så får du leva i din pseudo lyckliga värld.

Finns det regler för hur man bloggar egentligen?

Ibland står jag ut och känner mig trygg i min ensamhet, ibland, som den här helgen blir jag bara passiv och känner att jag inte hör hemma i den här världen...