Länge sen man skrev här nu. Undra vad det kan bero på egentligen... hmm blir nog så när den enda bloggare man läser har tagit en paus från de här sidan! Men det finns faktiskt fördelar med att skriva ett inlägg som ingen läser. Det känns mer äkta än att bara rabbla ner med penna och papper i ett block som sedan gömms undan!

Har upptäckt att jag inte bloggar - jag skriver dagbok.

Såååå kära dagbok! Idag har varit en pissig dag och då pratar ja faktiskt inte om vädret. Jag talar om händelser i mitt liv. Vaknade typ 7 ggr innan väckarklockan ringde bara för att jag inte visste när jag skulle till jobbcoachen. Spenderade frukosten med att tänka ut ursäkter för att jag inte sökt dem jobben jag sagt att jag har/skulle ha sökt... Väl på kursen hamnade jag i mongo-gruppen nr1. Shit vilka idioter det finns... Bad nästan en dra åt helvette med... Sen var det hem till inaktiviteten igen. Jag gör fan inget, jag känner ingen och jag pratar nästan inte med någon. Och som den sociala människa jag är så dör en liten bit av mig för varje dag jag är ensam... Hmm undra om man borde styckat upp skiten lite... äh ingen kommer ju läsa det iaf så! Skriver fan inte för att nån ska läsa det heller!

Vi snackade mål idag. Jag har fan ett mål... Mitt mål är att böra känna känslor igen och då pratar jag inte ångest för den har jag nog av som det är. Nä jagpratar sånna varma luddigt rosa känslor!

Märker hur mitt ordföråd blir sämre och sämre i takt med att isoleringen tilltar. Det är en fet jävla nackdel om man känner att man borde träffa nytt folk. Det plus det faktum att det snart luktar lik hemma! Jaja jag sak städa, det är nästa mål jag har. Det och springa blodomloppet!

Så där nu mår jabättre NOT!

Om nån mot förmodan läser det här så kan jag säga att det jag skrev inte alls var det jaghade tänkt skriva!

Begär

Hat

Inre Styrka

Galenskap som drivkraft

Musik som förändrar

En inre rytm

Andas

Erkännande

Glädje

Frihet.

Jag tror att jag är något på spåren nu. Jag borde kunna komma fram till svaret snart. Om jag vet vad som saknas och jag vet vad jag vill uppnå då borde svaret på frågan vara vem jag är just nu.

Med humor som vapen och hatet som drivkraft borde jag kunna hitta tillbaka till de Kaoskrafter som höll mig i min hand och ledde mig framåt. Jag har två steg kvar innan jag åter känner elden brinnande i mina ögon.

Vilket är bättre; att leva i ett vakuum eller regera i eld?

Musik är viktigt för mig, men jag måste komma ihåg att lyssna på rätt sätt annars blir det likgiltigt och stelt. Det vår det aldrig bli. Musik har makten över min själ. Musik har makt att förandra min sinnesstämning och min uppfattning om mig själv! Ibland får musiken, om jag lyssnar på rätt sätt, mig att känna som om jag är större än mig själv och att ja kan göra precis vad som helst.

Då ligger det på mitt ansvar att utnyttja och vårda känslorna som uppstår när jag lyssnar på musik!

Nu är det slut med hyckleriet från min sida. Nu är det dags för att jag säger som det är och visar hur jag känner vad ni än må tycka om det.

Det är slut med att låtsas att jag är någon jag inte är!

Jag väljer det här.

Vissa dagar vill jag bara snooza bort. Gissa vad det här är för typ av dag? Meeeeen nu är det här en skapa nyttiga rutiner dag - Plus att dotter måste till skolan!

Btw hur fan gör man för att länka folk här?

Roast är fan kul

Wrestling är kultur

Och det är sant, galna människor har det roligare.

Undrar om man skulle bli lite galen kanske. Bara sä där lite lagom, så där skönt utflippad. Man använder sig ju oftast av ytterligheter för att ta sig vidare när man kört fast. För att bredda reppertoaren så att säga! Man kanske inte behöver VARA galen kanske räcker att SE galen ut^^

Jag kan ju testa att inte raka skallen på 1 månad och se skillnaden. Kanske borde =)

Vaknar efter ytterligare en natt med konstiga drömmar och taskig sömn. Vaknar upp och vet att idag är det måndag igen... Känner att orken inte finns där och att ryggen värker mer än vanligt, jag kanske borde gå till någon i 2 sekunder innan ångesten över att det kostar pengar slår ner över mig. Bättre att ha ont än att vara fattig tänker jag, det är säkert inget iaf!

 Sen är dagen igång, väcka dotter, fixa frukost, hon har ont i en läppen. Kaffet smakar skit, just helvette jag måste lämna in närvaro lapparna. Dotter ska till sjukhuset idag. Och vipps rusarar hjärnan iväg över alla måsten jag måste göra. Måste måste nåste som ett negativt mantra skapat av ett mörkare jag bara för att hålla mig nere på mattan

Vem vet vart den här dagen slutar, jag vet hur den började, jag känner hur jag balanserar frustrationen mot apatin och försöker hitta en konstruktiv balans där jag kan få något gjort utan att må dåligt över att jag inte gjorde tillräckligt eller stressade för mycket för att få det där lilla jag faktiskt gjorde gjort!

Och klockan är bara 09:01.

Ibland känns det som om huvet ska explodera när jag försöker få ihop de olika pusselbitarna som utgör mitt jag. Ibland känns det som att jag inte får plats i mig själv bara för att nästa sekund inte klara av de mest grundläggande saker. Ibland är smärtan bara för stor. Ibland önskar jag att jag hade modet att genomföra en del av de radikalare tankar jag ändå har. Ibland skulle jag bara vilja sitta på en stubbe i en skog och lära mig känna igen. Ibland när jag sitter hemma och apatins bojor sitter som hårdast över min själ vill jag bara skrika. Skrika och slå och förstöra... Ibland vill jag bara se världen brinna, se min smärta försvinna i ett renande hav av eld!

Jag pratade i telefon ikväll, det var väldigt trevligt. Det är alltid lite nervöst när man tar steget från MSN till telefon. Allt blir så verkligt då, självklart trevligare, men även verkligt.
Helt plötsligt har manen röst kopplat till kortet man sett tidigare. Sen hör man mer hur en människa är över telefon med. Man kan inte gömma sig på samma sätt som på MSN.
 
Men det var trevligt på ett jobbigt sätt, på ett bra sätt =) Det var helt klart en röst jag pratar mer med! 
 
Hoppas vi pratar imorgon med!

Det är verkligen inte lätt det hät. Att med ord förklara hur jag egentligen känner och vad jag egentligen tycker och tänker om saker. Det faller sig inte naturligt för mig att uttrycka mig i ettsånt här media. Kan dels bero på att jag behöver instans feedback. Är nog en liten bekräftelsejunkie trots allt. En introvert sådan!

Okej nog blabbat. Här är jag 33 år, utan jobb men med c-kort! Utan egentliga mål men med en positiv tanke om min framtida utveckling.

Nä lägga dotter sen betala räkningar och förberade mig för ett iv som arbetslös!

Två filmer räcker.... känner att jag kunde sovit redan under första, men Saw är så bra och sen slank the Ruin ner av bara farten. Nu kommer jag vara trött och grinig imorgon.

Mkt negg nu från mig på slutet, blir lätt så när man inte har någon att prata med. Bra då att man kan skriva av sig lite iaf. Tänkte iaf lista några bra saker som händer i mitt liv här höst/vinter!

• Utlandsresa.
• In Flames konsert.
• Hockeyn drar igång.
• C-körkort kommer att tas.

Listan med negativa händelser skulle lätt bli väldigt lång om jag tillät mig själv att grubbla lite. Men nu fokuserar vi på det positiva iaf idag.

Emotionel Suicide skrev en vad jag är bra på lista och jag blev fascinerad över hur mkt man kan vara bra på. Tänkte försöka jag med och se vad det ger!

Min det här är jag bra på lista;

• Jag är bra på att jobba ( så länge jag vet vad som ska göras)
• Jag är bra på att inte vara Manodepprisiv.
• Jag är bra på att ge ömhet
• Jag är grym på att kramas
• Jag är en bra pappa.
• Jag är bra på att skriva dikter.
• Jag är bra på att skälla på idioter som inte kan köra bil.
• Jag är bra på att vara bitter och cynisk. Det är nog det jag är bäst på!

Fan det här var svårare än jag trodde. Aja snart hockey. Hörs

Jag vet inte hur man umgås med människor, jag vet inte hur man ställer rätt frågot eller hur man håller igång en konversation. Inte så att jag har särskillt många att öva på heller iofs! Jag kan inte ens skriva ett blogginlägg om hur kasst jag mår på rätt sätt.

Jag är en egoistisk man utan ryggrad.

Det enda jag känner är tomhet och bitterhet. När folk ler blir jag irriterad eftersom jag inte kan själv. Och om jag ler gör jag det för att gömma mig. Jag håller med för att det är enklast, jag är tyst eftersom jag inte orkar berätta. Jag blir irriterad för att jag inte kan förmå mig att förstå andra människors känslor och känsloyttringar.

Jag får ångest av att jag kastas in i stressande situationer jag förväntas klara av.

När någon berättar att dem mår bra blir jag bitter för att jag inte gör det!

Sen att jag inte umgås eller letar reda på folk att umgås eller ringer till folk det får ju jag ta på mig, men ibland kan man ju önska att man var en sån person som andra hörde av sig till, iaf ibland!

Batman Begins är fan bra!

Black Sabbat är bra!

Att jag sprang/joggade/gick är förvånande.

Nu kanske man kan sova inatt!

Många frågor fick sina svar den här helgen. Tyvär innebat det att chanser till tvåsamhet minskade dramatiskt... Men tydligen lär man sig något av allt så... Den som lever får se!

Älskar det faktum att vad man än gör så skiter sig nånting. Vet inte riktigt vart i livet jag valde helt fel väg att vandra iaf men det här är fan inte att leva. Lågavlönad, ensam och totalt utan hopp. Det är för tidig på året för att det ska vara särskillt nyttigt för mig att känna mig så här!

Idag är det torsdag, då börjar liten i tredje klass. Liten är inte så liten längre =)

Själv är jag bara trött och seg, men borta i horisonten skymtar det blått i det annars jämngråa. Det kanske finns hopp? Det är nu lite tilltro hade suttit fint!