NoNameNeeded
Ibland känns det som om huvet ska explodera när jag försöker få ihop de olika pusselbitarna som utgör mitt jag. Ibland känns det som att jag inte får plats i mig själv bara för att nästa sekund inte klara av de mest grundläggande saker. Ibland är smärtan bara för stor. Ibland önskar jag att jag hade modet att genomföra en del av de radikalare tankar jag ändå har. Ibland skulle jag bara vilja sitta på en stubbe i en skog och lära mig känna igen. Ibland när jag sitter hemma och apatins bojor sitter som hårdast över min själ vill jag bara skrika. Skrika och slå och förstöra... Ibland vill jag bara se världen brinna, se min smärta försvinna i ett renande hav av eld!
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/nonameneeded/entry/iblan
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Beskrivning
- root
- Länkar

