I natt drömde jag att jag var förföljd. Jag satt i en lägenhet som inte var min för där skulle det ju vara säkert. Det var inte så säkert där. Han stök kring husknuten och jag var tvungen att ta min väska och fly. Jag skulle med ett flyg någonstans. Jag hade mitt pass i min innerficka men någonstans på vägen hittade han mig igen. Jag flydde in i ett varuhus/casino där jag mötte en kille som förstod vad som höll på och hända. Han hjälpte mig att gömma mig och smyga omkring.

Jag kände en overhörd tacksamhet till denna främling som riskerade liv och lem för min skull. Efter att ha gömt oss på en toalett, sprungit i brandtrappor och smugit runt på inne på ett glasscafe´ lyckades vi fly ut på parkerings. Till min förskräckelse har mannen som förföljt mig redan hunnit ut. Han sitter i en liten tantbil och brummar som bara den. Främlingen ser inte mannen lika snabbt och förtsatte därför ytterligare en bit fram mot mannen i bilen. Mannen tittar mig i ögonen  och skrattar hånfullt för att sedan kallblodigt köra över min främling.

Nästa minne jag har är att jag ligger på bilen. Taket har mosats in av kraften då han körde på mig. Han har klätt ut sig till en tant. Han skrattar och jag kan inte röra mig. Jag vet att det inte är någon ideé att springa. Jag kan inte. Jag var hans nu. Jag visste att han inte ville döda mig. Han ville ha mig levande. Jag tänker på främlingen som ligger död på marken. Känslan jag har är sorg och uppgivenhet. Sen vaknar jag.