NUTROPIA - om näringslära, träning och saker som stör

Robert Lustigs föreläsning "Sugar: A Bitter Truth" kan vara av intresse om man har 90 min till övers någon dag, och kanske helst om man har ett visst intresse för biokemi (vilket ju självklart alla borde ha!). =) För det skyttegravskrig som förs mellan LCHF-falangen och deras  motståndare "etablissemanget" kan förhoppningsvis Lustigs infallsvinkel föra lite nytt krut. Lustig skonar väl mer eller mindre glukosens bidrag till det farliga med mycket kolhydrater och lägger istället skulden nästan uteslutande på fruktosen, vilken metaboliseras på ett annat sätt i levern än glukos.

 

Bra för en gångs skull att man inte stirrar sig blind på just HFCS (high-fructose corn syrup) som tidigare fått ta i stort sett hela smällen - fast det i stort sett är precis samma sak som vanligt socker. Skillnaden är att vanligt socker består av 50:50 (glukos:fruktos) medan HCFS är ungefär 45:55. Det kan ju vara av intresse nu när hemliga kockar och annan kemikaliefobi fått produkter att dyka upp på marknaden som plötsligt är "sötade med naturligt socker"..

Också fantastiskt bra att någon äntligen pratar om den metabola fördelen med träning - trots att lågkolhydratrörelsen gör sitt bästa (enligt min mening) för att urskulda folk som inte tränar ("eftersom man ändå inte går ner i vikt!")

Jag blir ändå lite besviken på att Lustig börjar hela sin föreläsning med att misskreditera termodynamikens första lag (vars vardagstolkning lyder "en kalori in = en kalori ut") men att han sen under de följande 90 minuterna inte ger några vidare belägg för att det skulle vara så - allt prat om viktökning kan precis lika gärna förklaras genom förlorad aptitkontroll och alltså fler kalorier in. Att bli tjock på en hypokalorisk diet är därför fortfarande en enligt min mening obevisat myt.

/Johan

Vi har alla sett den. Reklamen på TV-shop gällande den där elektriska lilla dosan som man fäster på magen och så vips! - har man ett imponerande sexpack där det tidigare bara fanns någon slags oidentifierbar blandning av hud och fett. "Du kan t o m göra det när du tittar på tv!"

 

 

Javisst kan jag ha dosan (Abtronic har jag för mig att den heter..) på mig när jag tittar på tv. Vad får jag ut av det, undrar någon? Jo, det blir förmodligen lite svårare att koncentrera sig på tv:n.

Nej, nej, nej, nej, nej, det funkar inte. Här är några  av anledningarna:

 1. För att få en muskel att växa kräver att man överbelastar den, dvs utsätter den för en belastning som ställer kroppens förmåga att utstå denna belastning på sin spets. Kroppens svar blir att anpassa sig till en sådan belastning varför belastningen återigen måste höjas för att på nytt utmana kroppen. Låggradig elektrisk stimulans ger ingen sådan uttalad belastning på magens muskulatur.

 2. Magens muskulatur består till största delen av långsamma typ 1muskelfiber. Dessa har inte alls samma möjlighet till tillväxt som kroppens snabbare typ 2-fiber. Därför kräver det mycket träning vid ganska tung belastning för att hypertrofiera (få att växa) typ 2. Se punkt 1.

3. Rörelselängd och tid under belastning. För att få maximalt svar på styrketräning är det idealiskt att arbeta muskeln genom hela sin rörelselängd, något som inte sker med Abtronic. Den väldigt korta arbetsfasen (kontraktion-relaxation) är inte heller förenligt med ngn vidare hypertrofi, vilken verkar stimuleras mer av en ganska lång tid under tension, och då främst i den excentriska (förlängande) fasen.

4. Man har t o m sett att lågfrekvent elektrisk stimulering omvandlar typ 2-fiber till typ 1 i försök på kanin - dvs raka motsatsen till det man vill uppnå, dvs tillväxt att typ 2!

5. Apparaten är ju dessutom så pass liten att man troligen behöver flytta runt den ett antal gånger över magen för att, om det nu gick, kunna träna samtliga magens muskler.

6. Nej, man bränner inte fett på magen för att man tränar magen, och att träna magen bränner inte heller särskilt mycket energi. Myten om lokal fettförbränning verkar mycket segdriven, iaf i tv-produktsammanhang! =) Det biokemiska svar som leder till frisättning av mer fett när vi tränar är "systemiskt" dvs går ut i blodet och påverkar hela kroppen.*

* Möjligen skulle det kunna finnas en viss lokal effekt pga större blodflöde genom arbetande muskler och därför större stimulans till fettfrisättning i angränsande fettväv. Skelettmuskulatur innehåller dessutom IMTG, intramuskulära triglycerider, dvs i muskeln lagrat fett, vilket också troligen bränns i en högre grad. En fet mage, eller andra feta delar för den delen, beror dock inte på att det är vårt intramuskulära fett som hänger ut!

Så, ni hade ju förstås inte tänkt att köpa den i alla fall, men nu är ni förhoppningvis lite mer klara över varför!

 P.S. Jag har givetvis mailat till företaget som säljer eländet och begärt att få ta del av den vetenskapliga referenslitteratur de lutar sig mot i reklamen. Jag har ännu inte fått svar. Någon av de två gångerna.

/Johan

Nutritionsforskning är tyvärr ganska historielös. Med tanke på de enorma framsteg som skett inom det "bioteknologiska"området har det olyckligtvis skapats en idé om att vi tidigare inte visste någonting alls - och alltså inte har någonting att lära av att blicka bakåt i historien. Men även om den avancerade analystekniken är ett modernt tillskott till nutritionsforskningen så har ju människan alltid varit tvungen att äta. Och att då inte fråga sig vad hon ätit genom historien är enligt min mening att missa en tämligen stor del av pusslet.

Att stenåldersmänniskor skar bort fettkanten på köttet, eller att propagera för att den mat som är nyttigast för oss är i stort sett den enda mat vi inte rimligtvis kan ha haft tillgång till genom historien (jag tänker främst på pressade oljor och raffinerade spannmål) framstår som en smula absurt egentligen. Våra tänder har utvecklats efter vad vi ätit under vår utveckling - gäller då inte detsamma vår inre miljö? Kan mat vi ätit under tillräckligt lång tid fortfarande vara skadlig för oss, och hur lång tid är "tillräckligt lång tid"? Och vad har vi i så fall ätit? Under längst tid?

Jag menar inte att vi ska ge upp vår högteknologiska mätutrustning och helt blint anamma stenålderskosten eller fruktdieten eller någon annan samtida tolkning av "urtidsmat" - men att låta bägge existera samtidigt. Kanske inte bara forska framåt utan lite bakåt också!

 

/Johan

Läste på Aftonbladet hälsa om de fantastiska superjuicerna som kommer att "sparkstarta" min dag. Artikeln hittar du här.

Frukt är ett lurigt ämne. Visst finns det nyttiga saker i frukt. Ett problem är dock att vi inte vet riktigt vilka saker som är "det nyttiga" i frukt. Det vet man inte riktigt med grönsaker heller. Vad är lösningen? Att slå ihop bägge till "frukt och grönt" - som tillsammans alldeles säkert är nyttigt! Frukten är ju dock generellt betydligt mer energi-/kolhydratrik än de flesta grönsaker (undantaget kanske ffa morötter och ännu mer framför allt majs som tangerar spannmål i kolhydratinnehåll!)

Det mest intressanta frågan för den som då vill hålla sitt energiintag nere (och kanske blivit livrädd för fruktos efter den senaste tidens skriverier) är om man verkligen behöver äta frukt! Kan man inte få i sig alla dessa nyttigheter ifrån de mer energisnåla grönsakerna? Det kan man troligen utan problem! Problemet är att de allra flesta av oss tycker om frukt betydligt mer än vi tycker om grönsaker - och det är därför mycket lättare att få oss att äta mer frukt än att äta mer "grönt".

Men tillbaka till superjuicerna. Kommer folk att göra frukt- eller grönsaksjuice? Fruktjuice. De rekommenderas dessutom att helst inta frukterna utan medföljande fiber för att förhindra att nyttigheter försvinner med vattnet som försvinner med fiberna som försvinner med..ja, ni vet. Detta innebär i så fall pressning av frukt och inte finmalning i mixer. Och då är man tillbaka där vi började. Vilka är exakt de nyttigheter som finns i frukt, och ännu viktigare, var sitter de någonstans? Får man dem med sig vid pressning av frukten?

Jag anser nog ändå fortfarande att frukt gör sig bäst i sin naturliga form. Och den som har problem med vikten, vilket dessvärre alldeles för många har idag, tycker jag inte ska känna sig onyttig och börja äta en massa frukt i tron att det är vägen till frälsningen. Framför allt inte om den frälsningen kommer i flytande form.

/Johan

Om uthållighetsträning...

Fantastiskt länge sedan mitt senaste inlägg. Först var det för mycket att göra, sedan för lite. Ett tag trodde jag att bloggen var nedläggningshotad, död och begraven. Men jag kan med detta inlägg hälsa att så inte är fallet! Men jag börjar lite mjukt..

Uthållighetsträning har länge ansetts vara överlägsen styrketräning, och är så i mångt och mycket även idag. Många är de som kan ställa sig bakom många av de positiva effekter man sett av styrketräning, t ex äldre som plötsligt kan bli rullstolsfria, menopausala kvinnor som lyckats hejda/bromsa sin gradvisa skeletturlakning i samband med klimakteriets inträde och estrogenets utträde.

Här följer ett kort lista på positiva effekter man sett i samband med styrketräning:

Ökad/förbättrad:
-muskelstyrka/massa
-insulinkänslighet
-mental hälsa
-bentäthet
-kroppssammansättning
-blodfetter (främst HDL som går upp)

Minskad:
-blodtryck
-ledsmärta/ryggsmärta

Men ändå lurar alltid bakom knuten: "Jamen hjärtat då?" Så sent som häromdagen talade jag med en sjukgymnast som arbetar med seniorer (där man verkligen sett otroliga effekter av styrketräning, t  o m hos folk över 80 år), som vurmade för styrketräningens plats inom geriatriken, där den verkar kunna ha en avgörande roll på livskvalitén. Hon avslutade med att även betona vikten av den aeroba träning på hjärta och kärl.

Men behövs den verkligen? Alla de effekter jag listade ovan går uppenbarligen alldeles utmärkt att åstadkomma utan "hjärta och kärl". Ju mer jag läser om ämnet desto klarare blir jag i min åsikt om att:

Det är inte hjärtat som tränas - det är musklerna!

Musklernas förmåga att svara på den stress (träning) som den utsätts för och efterföljande metabola effekter. Alla de positiva effekter av träning går i stort sett att tillskriva förändringar i periferin (musklerna). I alla fall så är det inga som uteslutande går att tillskriva endast centrala faktorer (hjärta/kärl).

Så alla ni styrketränande därute - misströsta inte för att ni inte kan springa (läs jogga) runt halva stan - det finns andra minst lika bra sätt att hålla sig frisk på!

- Vissa menar faktiskt att greppstyrka kan motsvara mätning av syreupptagningsförmåga vad gäller "physical fitness"/hälsa

- Uthållighetsidrott är mer skadedrabbad än KORREKT utförd styrketräning

- Vi människor är troligen inte utvecklade för att jogga, snarare för att gå långa sträckor med inslag av snabba rusher. Det är svårt att se jogging ur perspektivet naturligt urval/Darwin ni vet...

/Johan