NUTROPIA - om näringslära, träning och saker som stör

Robert Lustigs föreläsning "Sugar: A Bitter Truth" kan vara av intresse om man har 90 min till övers någon dag, och kanske helst om man har ett visst intresse för biokemi (vilket ju självklart alla borde ha!). =) För det skyttegravskrig som förs mellan LCHF-falangen och deras  motståndare "etablissemanget" kan förhoppningsvis Lustigs infallsvinkel föra lite nytt krut. Lustig skonar väl mer eller mindre glukosens bidrag till det farliga med mycket kolhydrater och lägger istället skulden nästan uteslutande på fruktosen, vilken metaboliseras på ett annat sätt i levern än glukos.

Bra för en gångs skull att man inte stirrar sig blind på just HFCS (high-fructose corn syrup) som tidigare fått ta i stort sett hela smällen - fast det i stort sett är precis samma sak som vanligt socker. Skillnaden är att vanligt socker består av 50:50 (glukos:fruktos) medan HCFS är ungefär 45:55. Det kan ju vara av intresse nu när hemliga kockar och annan kemikaliefobi fått produkter att dyka upp på marknaden som plötsligt är "sötade med naturligt socker"..

Också fantastiskt bra att någon äntligen pratar om den metabola fördelen med träning - trots att lågkolhydratrörelsen gör sitt bästa (enligt min mening) för att urskulda folk som inte tränar ("eftersom man ändå inte går ner i vikt!")

Jag blir ändå lite besviken på att Lustig börjar hela sin föreläsning med att misskreditera termodynamikens första lag (vars vardagstolkning lyder "en kalori in = en kalori ut") men att han sen under de följande 90 minuterna inte ger några vidare belägg för att det skulle vara så - allt prat om viktökning kan precis lika gärna förklaras genom förlorad aptitkontroll och alltså fler kalorier in. Att bli tjock på en hypokalorisk diet är därför fortfarande en enligt min mening obevisat myt.

/Johan

Jag tänkte först att jag inte skulle skriva något om fruktosartikeln (1) som kom häromdagen. Men jag kan inte låta bli.

Christer Enkvist, överläkare i Trollhättan och medicinsk rådgivare vid Västra Götalandsregionen  säger att studien är gjord med söta drycker innehållande fruktos, "men kan lika gärna översättas till frukt".

Nej, det kan det inte. Att fruktos verkar vara fettbildande och försämra blodlipidprofilen är absolut ingen nyhet så jag förstår faktiskt inte denna stora uppståndelse denna gång. Saken är den att fruktos omsätts i levern på ett lite annorlunda sätt än vanlig glukos. Bl a så släpps inte fruktos ut i blodet ifrån levern (som tar emot maten från magen/tarmen) utan omsätts främst i levern eller ombildas till glukos för att släppas ut i blodet. Den stora skillnaden är dock att fruktos slipper undan en viktig kontrollpunkt som vid överskott av glukos leder till att glukosnedbrytningen minskar. Eftersom detta inte sker "översvämmas" levern mer fruktos än vad levern klarar av. Resultatet blir fettproduktion, s k de novo lipogenes (det är delvis så björnen äter upp sig inför att gå i ide). Men det hela är en dosfråga, och det går därför inte alls att säga att 25% av det totala energiintaget i form av ren fruktos lika gärna kan "översättas till frukt". Någon (var det Ulf Bohman) sade att mängden motsvarade 25 äpplen eller dylikt.

Att fruktens nytta kanske är överskattad är däremot en intressant fråga. Frågan är ju dock inte så enkel som den kanske först verkar. Man måste fråga sig vad fruktkonsumtionen ersätter; vad skulle man äta istället för frukt? Detta är en ständigt problem inom nutritionsforskning - tar man bort något måste man för det mesta lägga till något annat. Visst vore det bra om folk gick och knaprade palsternacka och kålrot till mellanmål - men hur sannolikt är det? I övertygelsen om att vi bör äta mer frukt och grönt har man kommit fram till att det är lättare att få folk att äta mer frukt än mer grönt. Men kanske är "frukt och grönt" att blanda äpplen och päron... Till en person som vill gå ner i vikt skulle jag inte rekommendera en massa frukter. Allt som finns i frukten går att få i sig via "grönt".

Dessutom: Enkvist skriver att "fruktos.. ...som det finns massor av i frukt". Är det verkligen så? Ett tabellvärde jag sett är att en banan innehåller 2.7% fruktos. Jag tycker inte det är så förskräckligt mycket.

Den senaste tidens inlägg visar dock en sak tydligt. Läkare kan generellt inte ett dugg om näringslära! Och historier om någon grannes faster som blev tjock på ett äpple om dagen ger jag heller inte mycket för - vi nutritionister ägnar oss åt vetenskap, inte att leta råttor i pizzan. Och för oss som ägnar oss åt vetenskap var den senaste studien endast en inspark av en öppen dörr. Lyssna på folk som kan ämnet istället!

/Johan

1. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19381015?ordinalpos=2&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_DefaultReportPanel.Pubmed_RVDocSum

"Fruktos måste först omvandlas till glukos och ger därför mycket lägre GI än vanligt socker!" Vi har alla hört det, och förespråkare/"slavar" av GI har i många fall misstolkat detta och trott att fruktos är här för att frälsa oss, och fruktossötade produkter likaså. Problemet ligger i den första halvan av meningen: "fruktos måste först omvandlas till glukos.."! Då levern släpper ifrån sig mycket lite (eller inget alls) fruktos ut i blodet (där glukosen kan tas upp av hjärna, muskler, röda blodkroppar och andra vävnader) måste all fruktos omsättas i levern, istället för att, som i fallet med glukos, bördan till större del delas upp på hela kroppen. Detta i kombination med att fruktos (till skillnad från glukos) undgår en viktig kontrollpunkt i kolhydratnedbrytningen gör att det kan ansamlas större/stora mängder nedbrytningsprodukter av fruktos, och en möjlig utväg för levern att utnyttja detta till att syntetisera fett av dessa kolhydrater, vilket i sin tur avlastar den överbelastade levern.

Det höjs en hel del röster för att fetmaförekomsten i USA ökade dramatiskt i samband med att industrin började söta produkter med fruktos/HFCS (high-fructose-corn-syrup - vanligen 55% fruktos/45% glukos). Man kan härleda, på ett par år när, när den dramatiska ökningen kom med hjälp av de stora NHANES-studierna (National Health and Nutrition Examination Survey); dramatisk ökning observerades mellan NHANES II ('76-'80) och III ('88-'94) - samtidigt som HFCS gjorde sitt intåg och ökade stadigt 1975-85. Jag menar inte på något sätt att denna enkla samexisten av fetma och fruktos skulle bevisa någonting alls men med en dramatisk ökning över ett decennium kan det vara intressant att studera nya tillskott på livsmedelsmarknaden, såväl som inom andra områden i samhället.   

Frukt då? Nej, jag avråder inte från att äta en och annan frukt. Men jag skulle nog tänka mig för innan jag smällde i mig fruktsallad dagligen - hellre då att dela upp fruktkonsumtionen över dagen. Det här med att dricka juice på morgonen har jag dock svårt att förstå. För det första verkar energirika drycker spöka med våra mättnadssignaler, varför det inte är något att rekommendera för den som vill hålla vikten/begränsa sitt energiintag. För det andra innehåller en apelsin mer näringsämnen och fiber än bara fruktsaften. Så ät en sån istället!