NUTROPIA - om näringslära, träning och saker som stör

Jag ska inte redogöra för insulinets alla funktioner och effekter för det kan man skriva flera böcker om. Helt kortfattat: Insulin frisätts när vi äter kolhydrater (och även protein, vissa aminosyror ffa) och motverar ökningen i blodsocker som kolhydraterna ger. Insulin är ett anabolt (dvs uppbyggande) hormon som hjälper oss att lagra in fett och bygga muskler. Många talar bara om insulinet som något negativt men för oss som tycker om att träna hårt kan insulinet även bli en "kär gammal vän". Det katabola (nedbrytande) tillstånd som vi fortsätter oss själva i kan effektivt motverkas av insulin, dvs av konsumtion av kolhydrater efter träning. Snabba kolhydrater, direkt efter träning. Kolhydraterna tjänar ju dessutom till att fylla på våra glykogendepåer i muskler och lever vilka "nallats" riktligt på under träningen.

Nog om det. Det jag tänkte skriva om var något som Gary Taubes pratar om i sin Good Calories, Bad Calories (som jag varmt rekommenderar - endast 20 dollar eller så på Amazon.com), nämligen begreppet "internal starvation". Det åsyftar ett tillstånd när ett högt intag kolhydrater, kombinerat med en dålig insulinkänslighet, leder till ett mer eller mindre kroniskt förhöjt insulinpåslag. Insulinets anabola egenskaper kommer då att motverka frisättning av fett från våra fettdepåer (vilket normalt sker kontinuerligt, varje dag). Det fett vi lagrar in kommer vi alltså inte att kunna använda till energi eftersom vi inte klarar av att frisätta det i tillräckligt snabb takt. Vi kan alltså enligt denna teori hamna i ett läge då energiintaget överstiger förbrukningen men den tillgängliga energin signalerar snarare om ett underskott - alltså: "internal starvation".

Detta talar ju egentligen på inget sätt emot den gamla hederliga "en kalori in är en kalori ut", även om vissa "tyckare" verkar få för sig det. Det säger egentligen bara att den kemiska/hormonella miljön i kroppen kan göra energi otillgänglig för förbrukning. Och ni förstår säkert vad detta betyder - vi kommer att bli hungriga - trots ett i teorin tillräckligt energiintag! Och det finns inte många som klarar av att gå hungriga en längre tid, framför allt inte om vi har tillgång till mat! Är detta förklaringen till att så många överviktiga inte lyckas gå ner i vikt och verkar ha så otrolig aptit - att deras kroppar egentligen svälter!? Läs själva och se!