NUTROPIA - om näringslära, träning och saker som stör

"Fruktos måste först omvandlas till glukos och ger därför mycket lägre GI än vanligt socker!" Vi har alla hört det, och förespråkare/"slavar" av GI har i många fall misstolkat detta och trott att fruktos är här för att frälsa oss, och fruktossötade produkter likaså. Problemet ligger i den första halvan av meningen: "fruktos måste först omvandlas till glukos.."! Då levern släpper ifrån sig mycket lite (eller inget alls) fruktos ut i blodet (där glukosen kan tas upp av hjärna, muskler, röda blodkroppar och andra vävnader) måste all fruktos omsättas i levern, istället för att, som i fallet med glukos, bördan till större del delas upp på hela kroppen. Detta i kombination med att fruktos (till skillnad från glukos) undgår en viktig kontrollpunkt i kolhydratnedbrytningen gör att det kan ansamlas större/stora mängder nedbrytningsprodukter av fruktos, och en möjlig utväg för levern att utnyttja detta till att syntetisera fett av dessa kolhydrater, vilket i sin tur avlastar den överbelastade levern.

Det höjs en hel del röster för att fetmaförekomsten i USA ökade dramatiskt i samband med att industrin började söta produkter med fruktos/HFCS (high-fructose-corn-syrup - vanligen 55% fruktos/45% glukos). Man kan härleda, på ett par år när, när den dramatiska ökningen kom med hjälp av de stora NHANES-studierna (National Health and Nutrition Examination Survey); dramatisk ökning observerades mellan NHANES II ('76-'80) och III ('88-'94) - samtidigt som HFCS gjorde sitt intåg och ökade stadigt 1975-85. Jag menar inte på något sätt att denna enkla samexisten av fetma och fruktos skulle bevisa någonting alls men med en dramatisk ökning över ett decennium kan det vara intressant att studera nya tillskott på livsmedelsmarknaden, såväl som inom andra områden i samhället.   

Frukt då? Nej, jag avråder inte från att äta en och annan frukt. Men jag skulle nog tänka mig för innan jag smällde i mig fruktsallad dagligen - hellre då att dela upp fruktkonsumtionen över dagen. Det här med att dricka juice på morgonen har jag dock svårt att förstå. För det första verkar energirika drycker spöka med våra mättnadssignaler, varför det inte är något att rekommendera för den som vill hålla vikten/begränsa sitt energiintag. För det andra innehåller en apelsin mer näringsämnen och fiber än bara fruktsaften. Så ät en sån istället!
 

Jag ska inte redogöra för insulinets alla funktioner och effekter för det kan man skriva flera böcker om. Helt kortfattat: Insulin frisätts när vi äter kolhydrater (och även protein, vissa aminosyror ffa) och motverar ökningen i blodsocker som kolhydraterna ger. Insulin är ett anabolt (dvs uppbyggande) hormon som hjälper oss att lagra in fett och bygga muskler. Många talar bara om insulinet som något negativt men för oss som tycker om att träna hårt kan insulinet även bli en "kär gammal vän". Det katabola (nedbrytande) tillstånd som vi fortsätter oss själva i kan effektivt motverkas av insulin, dvs av konsumtion av kolhydrater efter träning. Snabba kolhydrater, direkt efter träning. Kolhydraterna tjänar ju dessutom till att fylla på våra glykogendepåer i muskler och lever vilka "nallats" riktligt på under träningen.

Nog om det. Det jag tänkte skriva om var något som Gary Taubes pratar om i sin Good Calories, Bad Calories (som jag varmt rekommenderar - endast 20 dollar eller så på Amazon.com), nämligen begreppet "internal starvation". Det åsyftar ett tillstånd när ett högt intag kolhydrater, kombinerat med en dålig insulinkänslighet, leder till ett mer eller mindre kroniskt förhöjt insulinpåslag. Insulinets anabola egenskaper kommer då att motverka frisättning av fett från våra fettdepåer (vilket normalt sker kontinuerligt, varje dag). Det fett vi lagrar in kommer vi alltså inte att kunna använda till energi eftersom vi inte klarar av att frisätta det i tillräckligt snabb takt. Vi kan alltså enligt denna teori hamna i ett läge då energiintaget överstiger förbrukningen men den tillgängliga energin signalerar snarare om ett underskott - alltså: "internal starvation".

Detta talar ju egentligen på inget sätt emot den gamla hederliga "en kalori in är en kalori ut", även om vissa "tyckare" verkar få för sig det. Det säger egentligen bara att den kemiska/hormonella miljön i kroppen kan göra energi otillgänglig för förbrukning. Och ni förstår säkert vad detta betyder - vi kommer att bli hungriga - trots ett i teorin tillräckligt energiintag! Och det finns inte många som klarar av att gå hungriga en längre tid, framför allt inte om vi har tillgång till mat! Är detta förklaringen till att så många överviktiga inte lyckas gå ner i vikt och verkar ha så otrolig aptit - att deras kroppar egentligen svälter!? Läs själva och se!