Musiken. Orsaken till många av mina resor...

James Taylor i  april på Tivoli i Köpenham. Tredje gången gillt och det här var helt klart den bästa konserten hittills! Efteråt satte han sig på scenkanten och signerade och tog i hand!! Och han satt kvar tills alla fått! När jag såg honom på Tivoli 2009 satt jag uppe på balkongen, nu satt jag på andra raden!!!! (Tack bästa, finaste syster!) Alla mina favoritlåtar, hans fantastiska kompband, hans charmiga mellansnack, extranummer, extra extranummer, extra extra extranummer!!  Åh, vad jag njöt.

Och i april också Jakob Hellman på Katalin i Uppsala. Lokalen var fylld av män i min ålder som kunde alla texterna. Jakob Hellman snubblade in, duckande, som om han gömde sig, nästan ingen fattade att det var han utan vi trodde att det var nån scenarbetare som fumlade med sladdar bakom högtalarna. Dråpligt. Men när han rivstartade med "Vackert väder" rös jag av lycka och där fanns inte ett uns osäkerhet utan allt lät jäkligt tight och som på skivan men med en uppgradering till nutid. Och de nya låtarna var så bra! Jag ser verkligen fram mot det släppet!

I slutet på juni såg jag Rigmor Gustafsson igen, denna gång i Nationalmuseums trapphall och jäklar vad jag beundrar henne! Hennes röst har en helt unik klang och värmländskan på det gör henne oemotståndlig. Och som extranummer, min favorit bland hennes covers, James Taylors Fire and Rain!! Jag gick lycklig därifrån!

I juli spelade Thomas Andersson Wij på lilla Scenen på Gröna Lund. Det var en märklig upplevelse. Återigen en publik bestående av män som kunde alla texter. Det var oerhört romantiskt att stå i sommarkvällen och höra alla dessa män sjunga med till Oroshjärta och Blues från Sverige. Barnen åkte "Lilla fritt fall" om och om igen och kommenterade att de hade sett både mig i publikhavet och "Den flintskallige gubben" på scenen. *S*

Vad mer... Syster Sol, Soundtrack of Our Lives, Corroded, Takida, Erik Hassle, Loreen...

Och lite annat än musik också, Pride-paraden, härligt stollig. Hantverksutställningen på Liljevalchs där skaparkraften dånade i de höga rummen, jag minns särskilt hur häftigt lövet med kretskorten var! Hjärtat jag tillverkade i verkstan hänger i mitt arbetsrum nu. Och så Sally Manns underbara, underbara utställning på Fotografiska!!

Mmmm.... Bra minnen från våren och sommaren 2012!

Hej bloggen

Jag kunde skriva förut. Är lite osäker på om jag fortfarande kan...

Eller, rättare sagt, om jag fortfarande har lust...

Hälla ut det som finns inuti.
Vrida och vända.
Älta...

Hej bloggen

Jag ska skilja mig...

Jaså? Du visste det för ett år sedan?

Ja.. det gjorde väl jag också...

Separationen var nödvändig.
Skilsmässan är lika nödvändig.
Jag visste bara inte hur man gör när man skiljer sig... Jag har aldrig gjort det förut.
Däremot är jag väldigt bra på att stå ut.
Tåla.
Vänta...

Så jag lät ännu ett år gå...


Bortkastat?

Ja det hävdar min man.
Min snart "före detta man".
 
Han menar att jag borde sagt då, för ett år sedan när jag flyttade hemifrån, när jag "tog en paus", att jag ville skiljas, men jag visste inte det då.
Det enda jag visste då var att jag inte kunde andas i hans närhet. Jag kunde inte bo tillsammans med honom. Jag var rädd för hans ilska, sårad över att hans likgiltighet hade bytts mot kontroll och kränkningar och jag knullade andra män i smyg.

Vi gick till de där samtalen på familjerådgivningen.

Han sa att han var ledsen för hur det blivit men tyckte att jag skulle "flytta hem och hjälpa honom". Han sa att han ville skilja sig, men tog tillbaks det i nästa andetag. Han sa att han skulle flytta utomlands, men förklarade strax att han skulle vänta tills barnen blivit större. Han sa att han skulle samarbeta men bröt mot våra överenskommelser. Och för tre veckor sedan insåg jag att jag inte vill. Jag vill inte tillbaks. Jag vill inte bo med honom. Jag vill inte umgås med honom. Jag vill knappt se honom...  Och det behövdes tid, ett helt år till, för att jag skulle våga känna det. Inse att mitt äktenskap var misslyckat. Inse att skilsmässa var det enda möjliga alternativet. Ge upp min envisa vilja att "fixa det"...

Men jag förstår hur du menar bloggen, visst borde jag ha insett tidigare, att det inte fanns något att komma tillbaks till... Inget att hitta fram till...

Jag fick en ledtråd i somras. En semestervecka helt på egen hand i Stockholm. Jag gjorde exakt det jag ville och mot slutet av veckan insåg jag att inget av det jag gjort hade min man tyckt varit roligt, spännande eller trevligt. Han hade tyckt att det hade varit tråkigt, ointressant, dyrt, slöseri med tid osv. osv. osv. Och det är klart, en semestervecka kan man ta då och då på egen hand för att göra det man själv vill helst av allt utan att man behöver skilja sig men det var ju så det var i våra liv hela tiden. Han tyckte inte om sådant som gjorde mig lycklig och han brydde sig inte om sådant jag la vikt vid. Jag kände mig alltid ensam... Nu känner jag mig sällan ensam. Men jag är ofta själv och jag gillar det.

Så, tack bloggen för att du har väntat med mig.
Nu ska jag skilja mig och det kommer att bli bra.