Skrivet:  22 december kl. 10:08

Jo... 7-åringen saknar mig när jag inte är hos honom. Det blir många extra kramar när jag bor med dom... "Mamma, när jag saknar dig, då lägger jag mig på din kudde... Då drömmer jag om dig.."

Visst känns hans ord i hjärtat men jag vet också att det inte är farligt att längta lite.

Och så har jag äntligen förstått nu... varför jag inte saknade barnen när jag var bortrest.

Jag saknade mig själv för mycket...

Saknaden efter barnen fick liksom inte plats.

Nu saknar jag dom. Och det är så skönt.

 

 
Kategori:  nynnande |  Permalink  |  Kommentarer [0]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/nynnande/entry/saknad
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten