När jag var liten trodde jag att vuxna människor var vuxna. Nu vet jag att så inte alltid är fallet. Många gånger beter sig min femtonåriga dotter och hennes vänner mer vuxet, moget och eftertänksamt än människor som kallar sig vuxna.

 Gubbarna på mitt jobb är ett exempel på ickevuxna vuxna. Män i femtio-sextio årsåldern som stolta sitter och berättar om hur fulla de var helgen som gått, och hur lite de kommer ihåg av fyllefesten.  

 Eller vuxna par som hela tiden bevakar sin partner, och ger varandra minimal frihet att utvecklas. De måste ha koll på varje steg sin partner tar, med följd att inga steg blir tagna mer. Livet står still, kärleken blir till hat, och de förstår inte varför det blivit så. Hade de från början istället stöttat varandra, givit varandra frihet så hade de istället utvecklats till mogna, eftertänksamma vuxna som trivts med livet och sin partner.

 Eller ta Björn Ranelid. Han må känna sig kränkt över att ha blivit kallad neger. Men då tänker han inte på att han kränker ett helt folk genom att känna sig kränkt över att blivit kallad neger. Vad är det för fel med att liknas vid en neger? Kanske var det inte hans läppar Leif GW Person syftade på, istället kanske det var hans löjliga solariebränna.

Ibland är det mycket jobbigt att vara människa och behöva se och höra alla små bekymmer som folk oroar sig över. Tänk om vuxna människor kunde bry sig mer om andra än sig själva. Det vore väl härligt?

 En annan sak som både är underbar och lite skrämmande är valet av ”Årets upplänning”. I år gick utmärkelsen till en busschaufför i Uppsala. Det tycker jag är underbart, att en helt vanlig kille kan ta hem den äran. Det som är lite skrämmande är anledningen till att han fick priset. Det enda han gör är att se och uppmärksamma alla människor han möter. Han hälsar dig med ett ”Välkommen” när du stiger på bussen, och han önskar dig en bra dag då du stiger av. Små, mycket enkla ord som kan betyda så väldigt mycket. Tänk att något så enkelt som att vara vänlig gör honom så unik att han är värd att bli ”Årets upplänning.” Visst är det lite skrämmande? Egentligen borde det väl vara självklart för oss alla att vara vänliga mot varandra.