Förra veckan var jag på konferens med jobbet. Det var ett otroligt hemlighetsmakeri, men plötsligt befann vi oss i alla fall på ett yasuragitjosan. Temat var återhämtning och avslappning.
Jag vet inte om det är mig det är fel på (oj, oj, oj vad jag öppnar för hugg i ryggen nu), men det där med yasuragitjosan var verkligen inte min grej. Till att börja med var det allt annat än avslappnande att se sina kollegor glida omkring i morgonrock i 24 timmar. Det kändes lite väl.... hårigt på något sätt.
Det började med att man skulle tvätta sig efter konstens alla regler. Det betydde att man skulle sitta på en liten träpall och med en liten trähink hälla lite vatten på sig och sedan fippla med lite tvål och en liten handduk. Jag gillar att duscha i vatten som är aningens för varmt och som kommer med en sådan kraft att man måste ta i för att hålla sig upprätt. Här skulle man alltså hälla ett par deciliter på ena foten, sedan ett par deciliter på andra foten... Ja, ni hajar. Efter två minuter hade jag tröttnat på det och begav mig till en varm källa. Det var onekligen rätt nice att ligga i 40-gradigt vatten, men det är rätt dålig action i det momentet också. Jag vet att det inte skall vara action, men att bara ligga där och glo i taket är inte rogivande för mig. Dessutom var jag hungrig och det enda som fanns att äta var frukt. Melon är gott, men det är inte så att det stillar hunger direkt. Jag skulle vilja påstå att det gäller för alla frukter, utom möjligen banan. Och det fanns förstås inte. Man kanske blir stressad av bananer, jag vet inte.
När alla hade tvagat sig, relaxat ordentligt och skrudat sig i morgonrocken så började det som jag uppfattade som det outtalade temat för dygnet. En lobotomerad fårskock som sakta hasade fram i sina likadana tofflor och upprepade mantrat "Vet du vart vi skall? Vad är det vi skall göra nu?". Jag undrar vad det där teet de serverade egentligen innehöll.
Vi skulle på föreläsning. En man berättade om mindfulness i två timmar och lyckades få varenda en i fårskocken emot sig. Det var en bragd i sig kan jag tycka, men kanske inte så mindfulnessigt. Efter halva föreläsningen så blev det en paus och jag hasade ut så fort jag kunde i jakt efter något att äta. Jag lyckades hitta ett par melonskivor och ett äpple. Oerhört mättande.
Efter föredraget var vi hyfsat säkra på vad vi ville, men ingen visste var det var tänkt att man skulle äta. Det ledarlösa morgonrocksgänget irrade långsamt omkring efter en matsal att beta i. Vi hittade den och maten var lika utsökt som portionerna var små. Jag kommer aldrig att förstå varför exklusiv mat måste serveras på tallrikar som är stora som parabolantenner och där maten inte hittas med mer än att man efterlyser den hos Interpol. Det är inte bra.
Vi fick alla var sin drinkbiljett till baren, men jag lyckades deala till mig tre skålar jordnötter istället. Återhämtning och avslappning i all ära, men att vara mätt är inte så dumt det heller.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [3]