00:30 inatt plingade det till i mobilen, något sömndrucken kollade jag sms:et. "Cykla inte imorgon, det är jättehalt." stod det. Avsändare var min lilla mamma, minsann. Om ett par veckor fyller jag 43 år, men det har av föga betydelse för min mamma. Jag är hennes barn och jag kan uppenbarligen inte ta egna beslut. Som det barn jag nu är så cyklade jag givetvis till jobbet imorse. Det var halt något så in i helvete och jag hade kramp i hela kroppen när jag kom fram för att jag hade spänt mig så mycket. När jag hade duschat kunde jag inte hålla mig utan skrev ett sms till min mamma. "Jag har cyklat till jobbet, det gick jättebra.". Det kändes plötsligt som jag var 14 år och mitt i tonårsrevolten. Kommer jag att vara likadan mot mina barn? Kommer jag att skicka meddelanden mitt i natten om att de måste sätta på sig långkalsonger när de är 40 år? Jag har lite svårt att tro det, men det kanske är guds sätt att göra så att mänskligheten inte dör ut. Vad vet jag.
För en tid sedan gick min kära Nokiatelefon sönder. Ingen touchskärm eller något annat larv. En telefon som man kunde ringa och skicka sms med. Prima vara. En sak som störde mig en smula var dock när jag spelade Backgammon mot den. När man startade spelet så stod det alltid "Du är svart". Varenda gång sade jag till den att jag faktiskt är vit och har jävligt risiga pigment för att få någon vidare solbränna över huvud taget. Den brydde sig inte. Inte konstigt att det går dåligt för Nokia.
Lilla M lyckades givetvis tjata till sig två marsvin i julklapp. Som den sportnördiga familj vi nu är, så valde hon att döpa dem till pingis och badminton. Marsvinen bor permanent i min lägenhet, så de får dras med enbart mig varannan vecka. Jag är ju inte så förtjust i djur, men nog fan får jag dåligt samvete för att jag jobbar sent när de är ensamma hemma. Så jag sitter där och duttar med dem, tar tid så att de får lika mycket av mig var och tar alltid upp dem varannan gång. Som om de satt och bokförde det, liksom. Ibland blir jag jättebekymrad och får för mig att de är uttråkade. Då måste jag bygga någon grunka i buren så de har något att klättra på och ha lite kul. Typ lasergame för marsvin eller något i den stilen. Det brukar sluta med att de tuggar och gör sitt tarv på mina kreationer och fortsätter att se uttråkade ut. Eller så ser de bara ut så där.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
I helgen var jag ute och delade ut reklamblad för stora Ls hockeylags räkning. Bland annat vinglade jag omkring i fattigkvarteren i Ängby, där husen är stora som en skokartong för sandaler, storlek 34. Dessa skokartonger kostar ungfär lika mycket som en skokartong med Michael Jordans egendesignade basketskor, där både kartong och skor är gjorda i guld.
Därför blir man en smula förvånad när man cyklar förbi en busshållplats och får se det här:
Vad skall man tro? Jag sov antagligen på klövlektionen (också), så jag hade svårt att utröna vad det var för ett djur som numera haltade omkring på tre ben, men jag gissade djärvt på en älg. Hade denna älg inte giltigt färdbevis och fått betala med ett av sina ben istället? Man har ju läst att barn har blivit avkastade ifrån tåget, så varför inte? Var det resterna av en älg som hungrande Ängbybor överfallit och ätit upp? Hade älgen lånat en massa blad och kvistar av älgmaffian och inte kunnat betala tillbaka i tid? Det vet man ju hur det slutar.
En tjej på mitt jobb hävdade att det antagligen var en hundägare som använt benet för att hunden skulle ha något att leta efter. Det tror jag inte en sekund på, det låter alldeles för långsökt. Dessutom är jag ju hundrädd.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]