För någon dag sedan var jag ute på en underbar resa. Först tog jag med mig fröken M (snart sex år) till IKEA Barkarby för att köpa ett gäng Slugis i varierande storlek. Enligt lagersaldot på nätet skulle det finnas 18 stycken av den större storleken kvar. När fröken M hade mutats med köttbullar och potatis (själv var jag djärv och provade någon form av kyckling med morotssås, jag kan varmt rekomendera att skippa såsen, den var gräslig! Där fick man för att man svek köttbullarna...) fann vi oss stirrande på en tom pall. På den hade jag önskat att det hade stått ett par lagom stora Slugis, men det gjorde det inte. Jag påkallade desperat en butiksanställds uppmärksamhet, men hon kunde bara meddela att lagersaldot antagligen inte stämde.

Lätt trött åkte jag iväg och hämtade upp the little W (trött nioåring) hos en kompis och blev föga överraskad av det uteblivna jubel som inte nådde mig när han fick reda på att vi skulle åka till IKEA i Kungens kurva. Han hade i alla fall nästan sansat sig tills vi kom fram. Nästan.

På IKEA i Kungens kurva befann sig alla människor i hela världen som inte befann sig på IKEA i Barkarby. Det är jättemånga människor. Det är dessutom något märkligt med Kungens kurva, för det finns inte en möjlighet att man hittar rätt där på första försöket. Jag tror att anden efter den där spiralformade mojängen som var placerad mitt i varuhuset förr i tiden, den det åkte varor på, fortfarande vilar över varuhuset och får folk att bara gå runt i cirklar. Mitt i detta inferno av hysteriskt med människor, håglöst letande efter Slugisar och separerande av två evigt retande syskon lovade jag min svärmor att även få hem ett par hyllplan till ett Faktumskåp.

Lätt omtöcknad av allt cirklande (det är faktiskt så, man går bara RUNT där!) ramlade vi plötsligt på en massa Slugisar. Lika många som lagersaldot hade visat till och med. Jag slängde mig desperat över dem, medan jag spottade ur mig order till the little W om att han skulle roffa åt sig lock till lådorna innan pöbeln hann före honom. Pöbeln var uppenbarligen inte intresserade av lock eftersom han hann, trots att han försökte imitera en solstekt daggmask under sin väg till dessa åtråvärda lock. 

 Nu var det bara hyllplanen som saknades. Dessa råkar jag veta att man hittar i lagerhyllorna (jag har plockat, burit hem och skruvat ihop minst hundra Faktumskåp). Men var bland dessa hyllor? Jag rådfrågade en serviceterminal, men efter att nästan ha nött ut pekskärmen utan att hitta vad jag sökte fick jag krypa till korset och åter fråga en anställd om hjälp. Inte heller hon lyckades hitta några hyllplan, utan hon hänvisade mig till den bemannade informationen. Kön till den bemannade informationen bestod av alla människor i hela världen som inte var på IKEA Barkarby och som inte var i rörelse på Kungens kurva. Det var jättemånga människor. Det var varmt. Det var jävligt retiga ungar. Det närmade sig middagstid. Det var hylla 30 fack 13.

När vi hade hittat det vi sökte hade alla människorna som tidigare stått i kö vid informationen förflyttat sig till kassorna. IKEA Saturnus, Jupiter och Venus hade strålat ned kunder ifrån sina varuhus för att betala med rymdstoff, allt för att förlänga köerna till oändligheten. Det finns många teorier om klimatförändringarna, men få verkar ha förstått att det till en viss del beror på att IKEA i Kungens kurva har gjort att jordklotet har fått kraftig slagsida.

Nästan framme hittade jag dock någonting märkvärdigt. Jag tycker, trots att jag inte är någon stor entusiast av IKEA, att det finns det mesta där. Men att de hade lösningen på hur man får stopp på all skit, det var mer än vad jag hade koll på. Billigt också. Jag vågade dock inte lämna kön för att roffa åt mig ett par, så jag vet inte hur de fungerar. Är det någon annan som vet? Bara skylten gjorde mig i alla fall på tillräckligt gott humör för att överleva resten av köandet.

 Väl hemma kontrollerade jag åter lagersaldot. IKEA i Kungens kurva hade minskat med 13 Slugisar, i Barkarby fanns det fortfarande 18. Som systemutvecklare blir man fundersam.