Bilderisten
Skrivet:
22 september
kl. 10:20
Nytt PSA-prov har lämnats och JÄVLARS JÄVLAR!!!
Det har stigit till 1,3 vilket visar att det finns något därinne som inte är bra. Än så länge ger det inga symptom, men men... det finns där! Lurande, bara väntande på lämpligt tillfälle. Eller olämpligt förstås.
Nu ska vi väl inte kasta yxan i sjön för det finns ju fortfarande åtgärder att ta till, inte op eller strålning men hormoner. Inte så kul, det ger vissa biverkningar. Men den dagen den sorgen. Nu gäller det att ta sig upp 'på land igen' och försöka njuta/leva den dag som är. Men visst hänger det som ett svärd över huvudet. Och det räcker inte med det! Lillsyrran har tidigare opererats för meningiom (hjärntumör - dock inte elakartad) och har fått besked att den återkommit men har ännu inte fått någon tid för behandling. Och nu har min lillebror 49 år, fått samma diagnos. Men hans 'knöl' är stor, över sju cm i diameter! För honom blir det op den 3 oktober. Då måste alla tummar och tår hållas för att allt ska gå bra. Nej, nu räcker det med elände. Vi har fått fullständigt nog för resten av livet.
En ljusglimt är att vi ska fira G(ubens) 70-årsdag på Lanzarote tillsammans med barn med respektive, barnbarn och G:s lillebror som fyller 60, tillsammans med hans nära och kära. Totalt blir vi 15 personer. Det ska bli kul.
