Bilderisten
Skrivet:
26 december
kl. 16:24
För en månad sen fyllde han - min gube - 68 år, men är pigg som en 58-åring. Tack vare envishet och i botten en rädsla för det fruktade ordet/tillståndet cancer så har han tagit PSA-prover i ett antal år tillbaka. De har på de senaste två åren ökat från 2,9 till 3,9 vid mätningen nu i höstas. Hans läkare ville inte att han skulle söka vidare, men då G(uben) fick reda på sin kvot, förhållandet mellan inkapslade och fria PSA-enheter som var 0,13, och läste på nätet om att man under 0,18 och PSA över 3,0 skulle konsultera urolog, så blev han ändå remitterad till specialist. Tack och lov! Eller vad man säger - han fick som födelsedagspresent reda på via biopsi utförd för en månad sedan, att han hade cancerceller i prostata och det är här Gleason kommer in, värdet var 4+3=7.
Jag fick också komma in och höra diagnosen. Då lät det som om det simmade omkring lite galna celler i hans prostata som skulle kunna plockas bort med operation eller strålning, men nu när jag läst boken han skickade med hem, så har jag fattat att det sitter en ovälkommen gäst därinne - en TUMÖR! Fan fan fan! Och med lite otur så kan den sprida sig...... Än en gång, tack och lov för hans envishet! Har hört att 4-5 i PSA inte föranleder vidare undersökningar - och det gäller ändå män som fortfarande arbetar. Tur också att det tar låång tid för 'den lede' 
att utvecklas
Dagen efter talade han med läkaren igen och fösökte få en tidigare operationsdag, bort med skiten! Annars blir det inte förrän i januari. Ska ringa och tjata.
Nu har polletten ramlat ner, åtminstone en bit, och tårarna kommer....
Helvetes jävlar! Och gode gud - se till att det går vägen!
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ojojojda/entry/nu_har_jag_bekantat_mig
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
