Bilderisten
Skrivet:
27 december
kl. 08:01
I morse vaknade jag tidigt - 6.30. Alldeles för tidigt för en söndagmorgon, speciellt som det hann bli midnatt innan jag kom i säng.
Då började tankarna! De mörka förstås. Det där operationsdatumet gjorde att det blev verkligt på nåt sätt, före så kunde jag skjuta det ifrån mig, men nu förstår jag att det är sant. Fast jag vill inte vill inte vill inte! Och det är säkert som läkaren sa, att han med operation kan leva i 10-15 år till och det är ju vad man vill räkna med i friskt tillstånd - 78 till 83 år! Det har man ju fått vara med länge, eller hur? Alltså finns det inget att oroa sig för???
Jodå, är det tillräckligt tidig upptäckt? Har den lilla 
hållit sig på 'sin' plats eller skickat ut sina tentakler redan? Hur kommer livet att te sig framöver? I tidig morgontimme så dyker många svarta tankar upp, därför väljer jag att skriva ner dem istället - utan struktur, bara som de poppar upp.
Har försökt trösta honom/mig med att han vet att han säkerligen har många år kvar att leva, medan mitt liv förmodligen kommer att sluta utan förvarning när som helst av en hjärtinfarkt. Eller kan man överleva även den tredje?
Usch, svarta tankar på söndagsmorgonen. Nu ska jag hitta på något annat istället
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ojojojda/entry/s%C3%B6mnl%C3%B6s
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
