Jag ser efter föräldrarnas företag när de är utomlands, vilket innebär röja och dona i lager och förråd. Idag stod jag i ett av husen och grejande när jag gjorde en obehaglig upptäckt. I en vattenhink låg en död råtta. En stor, lång, raggig best. Den hade drunknat. "Iiioou" utbrast jag äcklat och tog några steg bakåt. Medan jag utförde mina sysslor tänkte jag på vad jag skulle göra. Min första tanke var att helt enkelt ignorera råttan och låta den vara kvar. Snart insåg jag dock att jag inte kunde göra så. Fasen också. Jag ringde sambon och beklagade mig. Sambon hade ingen som helst förståelse för mina äckelkänslor.
"Du kan ju inte lämna den där!" sa han förebrående. "Du måste ta ut den".
"Hurdå??" gnällde jag.
"Bär ut hinken. Töm den på komposten".
"Men den är ju jättetung! Helt fylld med vatten!"
"Men ta upp råttan med en mindre hink då! Eller ta en spade..."
"Glöm det!" pep jag och bleknade vid tanken att vidröra kräket.
"Sluta nu. Du måste tömma den, annars..." började sambon myndigt och jag blev plötsligt trött.
"Ja, ja, jag fixar det. Hejdå".
Motvilligt gick jag fram till råttan. Den spretade med tårna och huvudet stack precis upp ovanför ytan. Pälsen var tufsig. Jag tänkte på hur den måste kämpat för sitt liv innan den drunknade. Jag rös.
Det fanns ingen annan utväg: jag tog ett djupt andetag och lyfte upp den till bredden fyllda hinken. Det skvalpade till, råttan gungade olycksbådande. Var fanns karlarna när man behövde dem?
Utan att titta på råttan bar jag hinken runt kröken, förbi husen bort mot komposten. Tänk om jag skulle falla och välta hinken över mig... Bla bla, tänk på nåt annat, tänk på nåt annat... Tänk på hur modig du är som faktiskt gör det här!
Väl framme vid komposten tömde jag ut vattnet så långt bort jag kunde. Råttan flöt ut ur hinken. Den var alldeles mjuk. Djuret hamnade på rygg, med den ljusa magen uppåt och de små råttassarna i vädret. Den såg så hjälplös ut.
Plötsligt tyckte jag synd om råttan, som dött den grymma drunkningsdöden.
Det var med en blandad känsla av äckel och sorg jag gick mot bilen.

 
( 27 jan 2008, 09:23:12 PM CET ) Kategori: Blandat PermalinkKommentarer [1]  
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ojosdemiel/entry/den_d%C3%B6da_r%C3%A5ttan
Kommentarer:

Jag blev väldigt illa berörd av den arma råttans öde. Jag grät när jag läste det du skrev.
Råttor är absolut inte äckliga på något sätt,tvärtom så är dom både söta och näpna oavsett storlek. Jag skulle aldrig kunna döda en råtta,än mindre plåga den, nej aldrig!
Jag hoppas att du har fått en bättre uppfattning om råttor numera. Jag hoppas också att din äckelkänsla för den döda råttan har försvunnit helt och hållet,och att din sorg för råttan har kommit för att stanna.

Skrivet av Målly den 29 augusti, 2008 kl. 20:35 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten