
De senaste veckorna har vi kunnat följa en tragisk historia i pressen. Det handlar om en 26-årig kvinna som försvunnit från sitt hem, och lämnat sin make och bebis ensamma.
Jag vill inte gå in på detaljer, men kan berätta att jag mycket väl vet vilka dessa människor är. Vi sammanfördes en gång av en anledning och jag har sedan tidigare vetat vem mannen är.
Att nu läsa i tidningarna att han anhållits misstänkt för mord på sin fru, känns som en overklig mardröm. Jag kan inte tro att det är som polisen tror, det verkar alltför fruktansvärt. Kan han ha... Nej. Fruktansvärt.
Jag tänker på vad en mördare är.
En mördare behöver kanske inte vara en mafioso med rakad skalle och politiska avrättningsuppdrag på meritlistan. En mördare behöver kanske inte vara en fradgatuggande psykopat som torterar djur och klipper ut ögon på fotografier. En mördare kanske kan vara en människa mitt ibland oss, en granne, en arbetskamrat, en trevlig och artig medmänniska. En människa som kanske tappat kontrollen, en människa som gjort något som ingen trodde var möjligt. Inte ens han själv.
Jag vågar inte spekulera. Jag är inte polis, jag vet inte vad som sagts. Jag kan inte döma eller misstänka.
Däremot kan jag lida. Lida med det lilla barn, som kanske kommer förlora både sin mor och sin far, innan hennes liv knappt har börjat.





Skrivet av Kurry den 02 mars, 2008 kl. 11:23 #