oldermannens blogg

Vedhögen har legat till tork under en presenning sen jag processade den för någon månad sedan. Instaplingen var tänkt att ske senare. En förfrågan till barnbarnen om de kunde tänkas hjälpa till (mot betalning) för en tid sen besvarades med ett halvt jaså. (De vet vad det innebär för de har gjort det för två år sen.) Därför var den inte ens på väg att bli instaplad för en vecka sen.

Nu är det så att jag har hjälpt dotter och hennes barnbarn med en hel del, så då härsknade mormor (min hustru, en underbar kvinna) till förra veckoslutet och började ställa frågan om inte den ena hjälpen kunde vara den andra värd? Det kunde den så klar, fann dottern. Så i går kom alla fyra och hjälpte till med instaplingen.

Vi höll inte hela vedhögen ut, men mer än hälften blev instaplad innan orken tog slut. Det som återstår får jag se till att orka med. Förhoppningsvis är det sista gången. Men jag kommer nog att sakna det efter flytten härifrån. Det och gräsklippningen och snöskottningen. För det ger mig motion liksom vedprocessingen.

Jag har aldrig så bra sockervärden på året, som på hösten fram till jul. Sen är det nerförsbacke tills våren och försommaren kommer. I nuläget har jag sockervärden som jag inte haft på tjugofem år. Men det beror inte bara på motionen utan också på en radikal kostomläggning.

Om ni har läst om LCHF-metoden vet ni vad den går ut på. Inga kolhydrater. Mer fett. Jag har därför uteslutet allt ur kosten som växer under jord utom rädisor och morötter. Även allt som är som är gjort av sädesslag utom tre skivor bröd per dag. Inte heller ris. Istället gör jag mig en sallad bestående av Isbergssallad, tomater, rädisor, slanggurka, paprika och fetaost. Salladen stänker jag med koncentrerad citronsaft och blandar sen i resten av varierande grad. Och idag serverade hustrun kokt blomkålshuvud (som också växer ovan jord). Det är inte alls svårt att göra och tar nästan ingen tid alls. Man blötlägger hela blomkålshuvudet (rensat från allt grönt) i vatten (som ska täcka huvudet), tillsatt med 2-3 matskedar 12% ättika i 10-15 minuter. (Blötläggningen jagar ut event. småkryp ur huvudet.) Sen kokas det 15-20 min. Det får inte bli överkokt. Det ska hänga samman. Sen är det bara att hugga in på det och äta det som det är. (Vill man kan man ta lite extrasaltat smör till tilltugg.) Det är nyttigt och hälsosamt och jäkligt gott.

Efter att ha läst om allt rabalder kring festande politiker på skattebetalarnas beskostnad ska jag avslöja en sak för er. Notan betalas med skattekronor som vi betalar in. Men vad som glöms är all privat representation som är avdragsgill. Jag har varit med på åskilliga sådana fester som dock inte varit arrangerade av någon festfixare och därför kanske inte fullt så kostsamma som de nu gjorda avslöjandena, men poängen är att de också skett på skattebetalarnas beskostnad. Hur? Genom avdragsrätten för representation så klart. Den minskar ju företagets beskattningsbara inkomst och leder till att lägre skatt inbetalas till staten från företaget. Så oavsett om festandet sker för indirekta skattekronor eller direkta är det skattebetalarna som får stå för notan.

Jag tycker rätt ska vara rätt oavsett om det handlar om politiker, offentliganställda eller privatanställda. Kan de som är privatanställda få hålla fest på skattebetalarnas bekostnad genom att utnyttja reperesentationsreglerna ska också politiker och offentliganställda kunna festa för skattekronor. Jag ser ingen skillnad där. Tvärtom. Det är i högsta grad likhet inför lagen att ge båda grupperna samma förmån. Enklast genom att lägga sammans all avdragsgill representation från näringslivet och jämföra den summan med de nu omskrivna summorna och där är jag rädd för att massmedia bidrar med en stor del till vad de nu hackar på. Något för åklagaren att titta på?

Ännu mer likhet vore att inte ge företagen möjlighet till avdragsgill representation. Då behöver vi heller inte tveka om den offentliga sektorn ska få festa för skattenkronor eller ej. Är det något till företag, sett till vinstmarginalen, borde de väl själva klara av att stå för festandet? Och vill politikerna festa har de så höga arvoden (utan att de 'producerar' annat än tomt prat) att de själva har råd att betala för sig. Sjuksköterskor och annan personal som jobbar på golvet tror jag inte bryr sig om en 500-hundring/person för att få deltaga i en fest som de ordnar själv inom den offentliga verksamheten när de vet att huvudmännen/-kvinnorna själv får betala för sitt kalasande?

En annan fråga är varför de som har bäst betalt också alltid är de som bjuds med på festen? För det är sällan de som jobbar på golvet får vara med om kalaset. Och får de det, är det till långt mindre pengar/kuvert än när de s.k. topparna, oavsett om det är ledande inom företaget eller den offentliga organisationen, som ska festa runt. Och i många fall döljs också pengar för alkolhol under diverse påhittade rubriker eftersom alkholförtäringen inte är avdragsgill enligt reglerna.

Det här hör kanske inte till de större orättvisorna i den långt ifrån jämlika värld vi skapat åt oss själva, men det är en viktig principfråga.

Sett till allt annat i denna värld av orättvisor hör nog att vi är lite (för att inte säga: mycket) avundsjuka på dem som kan få det lite bättre än vi själva. Idrottsstjärnor, ex.vis, tjänar mycket pengar under kort tid till priset av en förstörd hälsa som kostar samhället multum när de blir äldre. Så vad vore naturligare än att de fick betala lite mer för sig eftersom de inte är rädda om sin hälsa? Jag har alltså inget emot att de tjänar multum, bara de själva betalar för sin försämrade hälsa och inte sen vältrar över detta på våra skattekronor och sen sitter där med sina miljoner i flotta villor med dyra bilar och glänser. Och vad värre är att de genom försäkringar och på andra sätt går förbi kön till vården.

Jag tar hand om och sörjer för mitt välbefinnande. Det borde de också få göra. Skulle jag missköta min diabetes så skulle det straffa inte bara mig själv utan också den skattefinansierade vården i mycket högre utsträckning än jag nu gör. Alltså ser jag till att sköta min hälsa. Det tjänar både jag och vården på.