Igår kväll låg vi o myste jag o min fru, vi låg o diskuterade allt möjligt. Efter ett tag börjar vi kyssas o jag blir väl uppenbart upphetsad o då säger min fru att nej jag vill inte ikväll. Vi gör det imorgon istället. Känns som jag får en kniv rakt i hjärtat, jag blir grinig dom en barnunge o mina första tankar är att hon har en annan, hon älskar mig inte... Ändå vet jag att hon älskar mig, jag vet att hon inte har någon annan. Men ändå, mina första tankar.. så ruggigt jobbigt o det värsta är att jag kan inte hjälpa dem. De bara kommer.. sen får jag ligga o prata med mig själv o peppa mig själv. Jag vet ju att vi kommer att älska ikväll om inte nu som fredagsvanligt att vi båda däckar i soffan av en arbetsvecka klockan halvnio och barnen i princip väcker oss vid tio för att de vill gå o lägga sig...

Vi låg o pratade igår kväll om en jätterolig grej vi vill åka på i vår. låg o planerade lite o så där. Imorse tog jag upp datumet med min far, vi jobbar ihop, och får till svar nej då ska jag vara ledig, jaha, har ni bokat något? Nej, det har vi inte. Ja, det där får du hoppa, det fattar du väl. Ledig en fredag? Nej, det kan inte vara livsviktigt. Det är bara att avboka!
Men han kan vara ledig? Hur livsviktigt kan det vara då? Och känner jag honom rätt så tar han ledigt from onsdagen...
Inget jag ska göra är viktigt, alla mina intressen är larviga eller nördiga, alla mina kompisar o vänner nedvärderar han så fort han får möjlighet.

Hur fan kan du jobba med honom då? Frågar de flesta. Och det kan jag väl hålla med om. Allvarligt så ska han snart gå i pension så det gäller bara att hålla ut. Och under de här åren så har vi faktiskt jobbat bra ihop. Vi har faktiskt haft kul ihop. Han har respekterat mig o mina kunskaper men de sista två åren så har han blivit helt knäpp. Och det bara eskalerar hela tiden. han behandlar mig som en barnunge ibland. Mr självklarhet, har jag börjat kalla honom. Han säger åt mig självklara saker att göra. ungefär som man ska skicka ett brev. Jo men du, lägg pappret i ett kuvert o sätt på ett frimärke... Nähä? Jag trodde vi skulle göra som när man skickar brev till tomten, bränna det i öppna spisen...
eller man står och väntar på ett par kunder för att gå fram o prata med dem, då går han förbi o säger prata med dem nu oftast i arg ton o som jag fattade ingenting. Jaha? ska jag prata med kunderna? Trodde jag skulle gå fram o sparka dem på smalbenen och sen springa med huvudet före rakt in i väggen....
Han gör ned mig inför kunder, skojar inte med mig utan om mig... som en tjejkompis fick höra av sin chef; Men snälla du, vi skrattar inte med dig, vi skrattar åt dig... Bra chefspsykologi... or not!
FUCK YOU!