Bytt
Skrivet:   21 november kl. 19:00

Jag förstår om det inte är så många som går in här längre, det har ju liksom varit omöjligt att komma in på denna blogg på en månad?! Ja inte ens jag själv har lyckats ta mig in här och något tålamod har jag inte så när det gått lite mer än en dryg vecka så bytte jag helt enkelt blogg.

Det är något som jag funderat på en längre tid men har varit för lat för att göra men nu blev det alltså en spark i arslet och huxflux stod jag där med en ny blogg. Ja och där har vi nog tänkt stanna kvar. Den här bloggen kommer så klart att finnas kvar, den rymmer många minnen men nu får den som vill i stället följa oss här
http://ollebus.wordpress.com/

Varmt välkomna! 

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [1]
Dalecarlia
Skrivet:   21 oktober kl. 22:13

Så var det ny vecka igen. Åkte tidigt till jobbet för att hinna göra några timmar där i alla fall. Vid elva åkte jag hem till hundarna och tog med dem på en rejäl lunchpromenad. Skönt väder ute och pigga, glada hundar. Passade på att träna plats med Kilo och han låg fint i ca tre minuter, tja det måste ju gå att få ordning på det där momentet också.

Sen hem och packa lite hastigt och kasta i sig lite lunch på det innan det var dax att åka och hämta upp en kollega för färd mot Tällberg i Dalarna. När vi närmade oss Insjön kom jag på att det öppnat en Lundhags fabriksbutik där så det blev en stopp för lite shopping. Först Iittala butiken, jösses så mycket fint det finns! Skulle vilja ha nya vinglas och champagne glas och Iittalas  essence serie, eller vad den nu heter, tilltalar mig med sina lite rakare linjer. När jag blir rik ska jag köpa dessa... Sen Lundhagsbutiken då och där fanns en del snyggt, fast dyrt är det ju även när det är nedsatta priser. Hittade i alla fall en tröja som bara inte gick att lämna kvar i butiken efter att jag prövat den, så jäkla skön! Billig var den inte, trots att det var halva priset men ner i kasse åkte den i alla fall.

Vid halv sju var vi framme vid Dalecarlia och kunde checka in och fick då veta att vi hade fritt inträde till spaavdelningen. Det verkade ju synd att inte utnyttja det så vi lämnade bara in sakerna på rummet (som var jättefint), letade fram badkläder och gick bort till spaavdelningen. Det blev sim i bassängen med varmt vatten och så lite plaskande i bubbelpoolen innan vi kände oss klara och framför allt hungriga. Så det blev ett besök i matsalen direkt efter spat och där beställde jag en älgfärsburgare med lingonchutney. Vansinnigt gott och massor med mat så det fanns ingen chans att kunna äta upp. Gott vin fanns det visst i glaset också. Efter det kände vi oss klara för dagen och nu sitter jag här i mitt stora rum, tv på i bakgrunden och ett helt okej wifi att roa mig med under resten av kvällen, tur att jag tog med mig lilla datorn. I morgon står det kurs på agendan innan vi åker hemåt. 

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Irriterande morgon
Skrivet:   20 oktober kl. 21:18

Vaknade till två irriterande saker i dag. 1 det regnade på husvagnstaket, 2 det gick runt två holländska barn och gapade på campingen redan strax efter sju?!  Ja så strax innan åtta var jag uppe, gick liksom inte att somna i från dessa irritationsmoment. Tog en sväng med hundarna för att rasta av dem och sedan fick de frukost. Regnen tilltog så jag blev sittande kvar i vagnen. Vi käkade lite frukost och Henrik gick och styrde med lite saker och jag började sedan att plocka i ordning och förbereda för hemfärd.

Vid elva när det fortfarande bara strilade ner hängde vi på vagnen på bussen och åkte hemåt. Hemma duggade det lite svagt när vi rullade upp på gårdsplanen men under tiden som vi plockade ur vagnen så slutade även det. Tog då en längre runda med hundarna så att de fick sträcka ut ordentligt. Max som sett lite låg ut hela morgonen piggade på sig rejält och verkar bara ha tjurat för att han hade tråkigt.

Hemma fixade jag lite med bokföring och hundarna snarkade gott på golvet under tiden. På kvällen kom Lars-Erik förbi och så räknade vi lite på bredbandsprojektet för det ska snart slutredovisas, det ser bra ut. Kvällen har sedan tillbringats i soffhörnet. Max ligger just nu med huvudet i knät på mig så det är inte det lättaste att skriva men mysigt har vi. Fick även i väg en sista anmälan för året till en lydnadstävling för Kilos del. Tre veckor kvar så nu är det full fokus på platsliggning som gäller så får vi se om vi kan få till ett första pris innan årsskiftet?

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Nystart
Skrivet:   19 oktober kl. 18:07

Denna helg fick det bli en nystart för mig och tävlingslydnad. 

I går när Henrik kom hem från jobbet hakade vi på vår nya fina isbjörnsvagn och åkte i väg mot Tranås. Vintercampare är vi inte efter de 10 månaderna som vi bodde i husbussen, från juni till april.... Men testa nya vagnen innan den ställs in för vintern måste vi ju så klart och då passade det ju bra att göra det när det lämpligt nog fanns en lydnadstävling i Tranås denna helg.

Första kvällen i vagnen hann vi testa ugnen som verkar fungera okej. Sover skönt i vagnen kunde vi i morse konstatera att man också gör och hundarna verkar nöjda med att det finns så mycket golvutrymme, inga bekymmer att breda ut sig med andra ord.

I dag var det då dax för en nystart på tävlingsbanorna. Sugen på tävling har jag inte alls varit men i dag lyckades jag nästan hela tiden mota bort tankarna på Emil och i stället fokusera på Kilo.

Vi kom dit ganska tidigt för att vara mig, kände att en speedad Kilo behövde få kolla av stället om det skulle gå att lägga en plats. Både han och Max fick därför vara med ute och kika runt samt att han fick lite belöning för att han tog kontakt osv. Lottningen var rörig och dålig information men vi fick startnummer 3 vilket kändes lagom. Dessvärre blev vi ju då liggandes precis i mitten av första platsgruppen men jaja. Kilo fick komma ut efter lottningen och vara med och kika medan tvåan körde färdigt på den planen där vi skulle vara. Han kändes ganska fokuserad när vi skulle in på planen och la sig snyggt på mitt kommando. Vi gick sedan ut och jag såg ganska tidigt att Kilo var ofokuserad. Efter vad jag uppskattar till strax innan 30 sek ställde han sig upp, suck. Jag blir så trött, för han verkligen bara fäller upp benen och står i stället för att ligga.

Nåja inget att göra något åt. Tandvisningen efteråt var naturligtvis inga bekymmer, inte för att Kilo tycker om att någon gräver runt i munnen på honom men han sitter snällt kvar. När andra gruppen sedan körde platsen gjorde vi det med, fast utanför plan då. Nu minsann låg Kilo som ett tänt ljus utan antydan till att resa sig, jaja.

Ettan går ju ganska fort så vi stod bara bredvid plan och väntade på vår tur när nr 1 och 2 körde sina program. Innan vi gick in visade jag Kilo att det fanns ett grisöra i väskan och sedan körde vi på.

Linförigheten var okej, inte bra men okej. Kilo var lite för taggad på externbelöningen och slarvade en del i halterna samt i språngmarsch som var mot örat, då blev det en väldig fart... Men han var pigg och glad och helt på det klara med att vi var där för att jobba. Betyg 8 var kanske i snällaste laget.

Läggandet gjorde han ett litet latjo hopp på igen, jag tycker vi har tränat bort det men i dag föll han in i gamla vanor. Vi fick betyg 9 med kommentar att det var något avstannande så det får väl jag ta på mig då.

Inkallningen kan Kilo tjuva på ibland hemma men nu satt han kvar fint, kom som ett spjut och hade en riktigt bra ingång för att vara han, den brukar ju nämligen se lite lustig ut i bland. Betyg 10.

Ställande jobbar vi ju med men är långt i från klara med. I det ställandet använder jag kommandot "stopp" men eftersom det inte är befäst ännu drog jag till med ett ganska hårt "stanna" i stället och Kilo stannade snällt. Domaren har skrivit tar två steg och gav oss betyg 8. Är mest nöjd med att stadgan i återgången är toppen fin.

Apporten är ju inget jag gillar att träna och Kilo tycker inte om dessa träpínnar men vi har tragglat i en veckas tid med att få bättre gripanden och framför allt att han ska hålla i apporten! Lite förvånad blev jag därför när Kilo plötsligt var jätteintresserad av apportbocken och tassade runt för att försöka sno den?! Och när han sedan satt fot igen och jag höll fram den så fick jag visst totalt hjärnsläpp och kommenderade "apport" vilket jag inte har börjat säga till honom ännu, använder slask kommandot "ta den" än så länge. Förvånat ser jag att Kilo ändå tar den och sedan sitter han snällt med den i munnen tills jag säger "tack". Betyg 10, hoppsan då.

Så var det bara hoppet kvar och Kilo var på god väg att försöka sticka till väskan men han kom snällt tillbaka till matte när jag ropade och själva hoppet utförde han sedan snyggt med en riktigt bra ingång?! Betyg 10. Helheten fick vi också en 10 på med kommentaren "Glatt och trevligt ekipage" :-)

Kopplade upp Kilo som sedan fick gå fot en liten bit för att sedan "dra" mig av plan och fram till väskan med grisöra.

Ja jag kan inte annat än vara nöjd med min stora jättebaby. Han kan ju faktiskt och han har presterat bättre på tävling än på träning de två gångerna vi nu startat. Tävlingen på Öland räknar jag inte med, den skulle vi aldrig gått in på och det var inte Kilos fel. Totalt blev det 144 poäng och ett andra pris, med missad plats, det är fan bra!

Men retligt och irriterande är det att platsen inte funkar, nu får det bli fullt fokus på det över vintern för att vi sedan ska kunna fokusera på att få ettan klar. Vi är ju redan inne och nosar på tvåans moment, rutan har vi visserligen inte tränat på länge men den gillar ju Kilo så den känns som att den är mest att damma av. Fjärren tränar vi lite nu och då på, läggandet är redan klart ute på 5 meter men sättandet behöver vi mer träning på. Hoppet tror jag vi ska kunna få till rätt enkelt men apporteringen däremot kommer ta tid att lära in. Men jag minns ju en viss herr Olle som jag tragglade apport med i över ett år och som sedan kunde apportera precis vad som helst, glas, metall, blad, kvistar, blommor ja vad jag än bad honom ha i munnen fixade han. Och Kilo är ju min lightvariant av Olle så vi ska nog få till det vad det lider.

Tillbaka i vagnen tog vi en långpromenad så att hundarna fick sträcka ut. Därefter blev det fika och hundarna slog i hop i vagnen och snarkade gött. Det ska väl bli lite grillat i kväll men det blir nog ganska lugnt i övrigt.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [1]
Att få Kilo att förstå
Skrivet:   15 oktober kl. 21:06

Blä blev ingen bra dag. Morgonpromenaden är numera det samma som att lulla runt i kolmörker, värdelöst. Dessutom var Maxen lite stel efter simmet i går kväll. Sen i väg och jobba och på eftermiddagen fick jag huvudvärken från hell. Tog en tablett och det blev visserligen bättre men inte bra.

Hem och tog med mig hundarna på en runda i skogen, skönt med frisk luft och Kilo fick träna platsliggning två gånger. Först gången var urdålig, då han reste sig tre (?!) gånger, första gången efter ca 1min och 20 sek. Andra platsliggningen ute i skogen var däremot jättebra och han låg i lite mer än 3 minuter utan minsta antydan till att resa sig. Skitsvårt moment att få till när hunden liksom inte förstår vad det går ut på? Kilo är inte rädd eller blir tryckt vad jag kan se utan han förstår bara inte varför han ska ligga där för? Så just nu försöker jag mängd träna platsen och göra det med godis/matskål för att när/om han reser sig ta bort det. Jag försöker liksom förklara för honom att om du reser dig så försvinner belöningen, om du ligger kvar får du ta den. Ja han är ju lite egen och speciell den gode KG så det gäller för mig att tänka annorlunda på hans träningar.

Tränade några hopp/stå också, just nu hoppar han riktigt bra men jag är fortfarande tveksam på om han går på kommandot eller på mitt kroppsspråk? Upptäckte dessutom att jag måste börja bli noggrann med att han ska stå still efteråt också även om jag rör mig! Kilo stannar som sagt fint med låsta framben men vill sedan gärna traska efter mig och det vill ju inte jag. Inser dock att vi måste träna dessa saker var för sig, för annars kommer nog Kilo att tycka att själva ställandet är tråkigt.

Hemma däckade jag i soffan först men kröp sedan ner i badkaret med en bok. Resten av kvällen har också tillbringats i soffan för huvudvärken har inte velat släppa. Nåja lite sömn på det här så är jag nog fit for fight i morgon igen.

 

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
2 gånger Norsholm
Skrivet:   14 oktober kl. 23:38

För 1½ vecka sedan skulle Maxen varit i Norsholm och fått massage och elbehandling. Det föll dock helt bort från mitt minne och inte ens när Marie ringde och frågade var jag var kom jag ihåg det.. Men vi var ju tvugna att boka en ny tid och den tiden blev i dag kl 13. Värdelöst för så dax jobbar ju jag så klart men vad gör man inte för sina hundar?!

Det blev till att flexa ut lite tid så redan efter fem timmar slutade jag i dag och åkte raskt hem för att snabbrasta hundarna och så åka i väg. Kilo fick hänga på för att slippa vara själv hemma. Det strulade lite då det var löptik där inne där vi skulle blöta ner Maxen (tjoho sa Kilo) och sedan var "snoddarna" som man fäster elplattorna väck, men till slut låg Maxen där på britsen och sov som en stock. Han är verkligen bättre i sina tassar just nu och det märks på hela kroppen. Normalt sätt gillar han elbehandlingen men han brukar ändå göra nått försök att sätta sig upp eller så när det tar på någon punkt som är öm. I dag sov han sig genom hela behandlingen och såg ut att ha det så skönt. Inte ens när vi plockade av honom plattorna vaknade han utan han sov lugnt vidare och låg kvar medan vi bokade ny tid och Marie och jag pratade lite.

På vägen hem stannade jag och veckohandlade och sedan blev det en bakar dag där hemma. Jag bakar gärna men väldigt sällan bröd eller bullar. I dag slog jag till och bakade limpor, kanelbullar och muffins, både äpple och blåbär. Ja det tog ju sin lilla tid så hundarn fick nöja sig med att ligga och knapra på varsitt märgben samt vara ute på tomten. Själv fixade jag även middag i form av torskrygg och pressad potatis, gott!

Ja och orsaken till att hundarna inte fick någon motion var ju för att vi ändå skulle åka och simma i kväll. Det är sällan, om någonsinn, som jag hoppar över eftermiddagspromenaden men i dag valde jag alltså att få lite gjort här hemma i stället. Av den anledningen var hundarna tämligen rastlösa på kvällskvisten och även Max vankade runt och blängde på mig med missnöjd blick över att inte få komma ut i skogen. Kilo betedde sig mer som en tidsinställd bomb som bara man tittade på honom skulle explodera.

På simmet blev hundarna med andra ord väldigt nöjda och i dag fick Kilo börja. Det blev en storlek mindre flytväst på herrn eftersom han fuskade så dant med bakbenen förra veckan och det gav resultat. Kilo simmade riktigt bra och med hjälp av lite köttbulle fick jag honom även att simma ända in till kanterna. 15 minuter blev det för hans del, varav stremer i 8 minuter, innan han blev avspolad och fönad.

Maxen fick ta det lite lugnare eftersom han fått massage och elbehandling under dagen men 10 minuter blev det för honom, fast utan streamern. Baktassar och rumpa tvättades som vanligt och jag hann få Maxen nästan torr innan Henrik hade städat färdigt. Nästa vecka är jag på kurs så då blir det ingen simning så om två veckor kör vi nog på något liknade upplägg skulle jag tro för att sedan succesivt öka, runt 20 minuter per hund är tanken att vi sedan ska ligga på, möjligen lite mer på Kilo.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Sennenträff med spår
Skrivet:   13 oktober kl. 21:05

I dag var det dax för sennenträff. Henrik valde att stanna hemma och leka med bilar men jag fick ändå sällskap i form av Cissi och Enzo.

Stor uppslutning på träffen i dag, skoj! Hundarna fick börja med att hälsa ute på gårdsplanen men sedan fick de vackert skutta in i bilen medan vi tvåbenta gick till skogs för att lägga spår till våra hundar. Fast först fick vi en genomgång av en viltspårsdomare om hur och varför man kör viltspår. När spåren var utlagda gick vi tillbaka till hundarna och släppte ut dem. Det visade sig dock att Xinger löpte trots att hennes matte var säker på att hon löpt över så när jag tittade till så var Kilo uppe på ryggen på henne.... Det blev kopplad Xinger och kopplad Kilo efter det! Så gick vi en sväng i det underbart vackra vädret och på vägen tillbaka stannade vi för att låta hundarna ta sina spår.

Kilo har aldrig spårat tidigare, det har liksom aldrig blivit av. Vi gjorde något försök någon gång men han var då helt ointresserad och sedan har det av olika anledningar aldrig blivit något mer, men i dag var det alltså dax. Med tanke på att Kilo enbart hade löptik i skallen hade jag inga förhoppningar om att han skulle fokusera på spåret men han överraskade mig!

Vi gick i grupper om tre så först skulle Caruso ta sitt spår. Jag la hundarna i mossan och då började Kilo intresserat vädra efter det spåret. Det är klart att det luktar lite spännande med blod och av klöv så det såg lovande ut tyckte jag. När Caruso var klar med sitt spår var det dax för Kilo. Jo uppsparksplatsen undersöktes noggrant och så tog han några försiktiga steg i en riktning som jag förstod att spåret gick i. Sakta men säkert jobbade han på en bit, ganska tveksamt men det syntes hela tiden på honom att han hade spåret i näsan. Sedan blev det stopp och han slog lite och Lena som gick med bakom och som lagt spåret pekade där hon trodde att det gick så vi gick åt det hållet men då slutade Kilo helt att arbeta. När jag tittade upp en bit så såg jag slutsnitslarna en bit bort och insåg att vi var fel, där vi varit från början var ju det rätta stället, Kilo hade haft helt rätt med andra ord. Gick tillbaka dit och så fortsatte vi. Nu kopplade Kilo på näsan igen och tog sig bort till klöven som han dock missade och jag fick fråga honom och han inte sett klöven där någonstans? Lite läbbigt med klöv tyckte Kilo men stolt som en tupp över utfört arbete var han.

 

Kilo med sin klöv efter avslutat spår. 

Häftigt att han faktiskt jobbade på riktigt bra. När alla hundar var färdiga med sina spår, Maxen var rätt sur för att han inte fick något, gick vi tillbaka för att fika. Då blev Maxen på bättre humör, dessutom fick han tugga lite på Kilos klöv på vägen tillbaka ;-) Tror dessutom att Maxen åt både en och två korvar totalt under fikat där han fick vara med så det gick ingen nöd på honom. Klockan blev halv fyra innan vi var färdiga och då hade jag hunnit preliminär anmäla mig till viltspårskurs i vår med Kilo, hoppas att vi kan få till det för det kan ju vara roligt att köra något mer än lydnaden.

Så åkte vi hemåt och grabbarna var betydligt lugnare i bilen på vägen hem än på vägen dit. Hemma fick det dock bli storstädning av båda våra bilar. Hu polon var verkligen gräsligt grusig på golvet. Nu är de dammsugna och urtorkade och behöver bara spolas av utvändigt också. Skönt att ha det gjort i alla fall.

Sedan blev det en lekrunda med hundarna, försöker få till några minuter varje dag med Kilo framför allt men även Max får slita och dra lite i trasan eftersom han tycker det är så skoj. Kvällen har sedan varit lugn. Lite slötittande på tv och inväntan av nya veckan, får väl se vad den har att bjuda på?

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Leka, hur gör man det?
Skrivet:   10 oktober kl. 21:09

Blev en ganska lång dag på jobbet så på vägen hem funderade jag på hur jag skulle lägga upp kvällen. Bestämde mig för att det var dax att låta hundarna få jobba mer regelbundet igen, vi/jag måste ju komma ur den här oviljan att träna nån gång.

Funderade då på hur jag ska kunna hjälpa Kilo på bäst sätt i ett lägre perspektiv? Matglad är han (i överkant till och med...) men jag vill kunna belöna med leksak och kamp/lek också! Det blir så mycket lättare med en hund som har föremålsintresse och vill leka tillsammans med mig när vi ska jobba, dessutom tycker jag mig märka att hundar som jobbar för leksak/kamp orkar jobba och koncentrera sig längre stunder än de som bara går på mat. Kilo kan absolut leka och kampa men ska jag ransaka mig själv så har jag inte lagt något jättekrut på det och det kan man bara konstatera är oerhört korkat nu. Men min tanke har aldrig tidigare varit att få upp Kilo till elitklass, mentalt har jag tänkt mig honom i klass ett och två och därefter gå vidare mot andra saker, nu är det dock frågan om jag inte behöver tänka nytt?

Förutsättningarna för Kilo i lydnadens högre klasser är inte optimal. Han är stor och tung och kan få det jobbigt. Men han är den av alla våra hundar som har absolut bäst kroppskontroll (jag vet att det låter konstigt men så är det), han är dessutom ganska mattig och vill vara mig till lags så visst finns det att jobba vidare på. Men ska vi jobba långsiktigt så tror jag att vi behöver lek/kamp och därför funderade jag i dag på hur jag ska bygga upp det?

Så in med Fridatänk i skallen, hur man stärker en hund i lek, det har vi ju gått igenom mängder av gånger, både med mina egna hundar och med andras. Så när jag kom hem gick jag in och hämtade något som jag trodde att Kilo skulle kunna tycka vara skoj att bita i, närmligen en liten handduk och den knöt jag fast i änden på ett repkoppel.

Båda hundarna fick hänga med ut på gräsmattan och när jag höll fram handduken så klippte Max den på två röda sekunder, lek på gräsmattan, det är hans grej det! Kilo studsade runt och ville gärna vara med när Max och jag kampade så jag monterade bort Max från trasan och kastade ut den framför Kilo. När han försökte ta den ryckte jag undan den eftersom den satt fast i kopplet. Då blev det en väldig fart på Kilo som kastade sig över trasan och så fick han kampa och dra lite innan jag släppte efter så att han fick "vinna". När han försökte springa i väg med trasan stoppade jag honom bara genom att hålla emot med kopplet och kunde på så sätt "dra" in honom till mig igen och så höll vi på några gånger. Vad jag inte hade tänkt igenom upptäckte jag var hur vi skulle avsluta det hela? Dumt och nu blev det något halvdant men nästa gång ska vi se till att följa en plan.

När vi avslutat leken lät jag Kilo göra några hopp/stå/puss övningar samt träna fem höger om övningar. Därefter gav vi oss ut i skogen på en promenad. När vi gått halvvägs la jag Max på ena sidan vägen och Kilo på den andra och så fick de göra en platsliggning på ca 3 minuter där Kilo fick ligga och fokusera på en köttbulle, båda låg fint!

Kilo är anmäld till tävling om en dryg vecka så nog är det på tiden att matte vaknar upp och ger honom lite förutsättningar att klara det hela! Min tanke är att fortsätta bygga på leken dag för dag, momenten kan vi alltid "fuska" oss igenom i klass 1 så samarbetet är viktigare att fokusera på.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [2]
Att vilja men ändå inte.
Skrivet:   9 oktober kl. 22:20

Ondag och det betyder kursdag. Att åka dit är numera varje vecka en kamp, jag vill verkligen träna hund men det är ju en ständig påminnelse om att vi saknar en hund. Hemma kan jag faktiskt gå och fundera på hur man ska träna in en sak men kommer oftast på mig själv med att jag utgår i från där Emil och jag var och vad han hade behövt. Funderingar över det fyller ju inte längre någon funktion och så tappar jag helt lusten till att gå ut och träna efter den insikten.

Att åka till Fyllingarum är starkt förknippat med Emil så jag bölar hela vägen dit och hela vägen hem så nä så där jättetrevligt är det inte längre... Men jag vet att inget blir bättre av att man gräver ner sig och att det är lika bra att ta tjuren vid hornen och försöka komma över det, det är ju bara så jäkla svårt och jobbigt. Naturligtvis går det även ut över Kilo när jag är helt ur balans, saknar inspiration och helst vill krypa in i bilen och gömma mig när vi väl kommer fram. Kampa och leka är Kilo just nu mer än skeptiskt till och jag är helt säker på att det beror på mig. Tursamt nog så är ju den gode KG ett matvrak av sällan skådat slag så godisbelöning funkar lika bra, om inte bättre, på honom. Ytterligare ett problem är att jag mentalt fortfarande är kvar och tränar/tävlar i klass 3-elit, där är ju inte Kilo än på långa vägar och det blir väldigt orättvist mot honom.

I kväll hade vi fria händer att träna på det vi ville men jag var bara helt blank i huvudet. Vi hade i läxa att träna på ställandet till denna gång men det hade vi inte gjort, den ända träningen som vi har här hemma för tillfället är att försöka köra lite platsliggning inför varje måltid, bättre än inget i alla fall... Vi fortsatte därför med ställandet dvs hopp/stå och jag insåg ganska direkt att Kilo bara går på min hand, han har inte fattat kommandot för fem öre. Så då började vi klura på hur vi skulle få honom att sluta låsa sig på handen. Testade olika varianter, fasa ut handpositionen, visa med hand men belöna från annat håll och så vidare. Tror dock att vi sedan hittade lösningen i att belöna genom att "spotta" godiset på honom. Fast för att få till det var jag tvungen att lära honom att följa mig och titta på ansiktet i stället för händerna som han gärna vill. Lärde honom därför lite snabbt att ta godis från min mun, att "pussas" och det var jättekonstigt sa Kilo. Jodå han såg och kände att jag hade en godbit mellan läpparna men ta den från matte, nä det kunde man väl ändå inte göra?! Jag satt ner på backen och försökte bara visa att han fick ta den men uj så han kråmade sig och skuttade runt utan att våga. Men så plötsligt blev han liksom bara för godissugen och snappade till sig köttbullebiten (faktiskt utan att ge mig en smäll med nosen) och sedan var det löst. Övergick då till att ställa mig upp och luta mig ner och så fick han hoppa upp mot mig och ta godisen och tja så kommer jag att utveckal det. Tror att det kan funka på honom, han är ju lite annorlunda mot mina tidigare grabbar i hur man får träna in saker.

Vi körde även flera platsliggningar där jag faktiskt tog tid. Första låg han själv och låg i ca två minuter utan stora bekymmer. Han är alldeles för fladdrig med huvudet engligt min mening men det löser sig förhoppningsvis på sikt. Andra gången la vi med andra hundar. Efter 2.15 reste sig Kilo och jag fick en chans att berätta att så gör man inte! Kilo såg väldigt snopen ut när matskålen (externbelöningen) försvann och han fick lägga sig igen ;-) Han fick då ligga ytterligare lite mer än två minuter innan han fick frikommando till matskålen. Tredje och fjärde gången funkade bra.

Vi körde även något hopp som var utmärkt, inkallning där jag trodde han inte skulle hinna stanna för han kom i sådan fart och så lite fritt följ. Vi behöver jobba mer med höger om halt och högersvängar då Kilo ofta tappar position där. Lite fjärr övningar jobbade vi också med och så slutligen apporten. Apporten är ett kaptitel för sig, suck. Kilo kan mycket väl sitta med en apport i munnen, men han håller inte i den för fem öre utan den ligger liksom bara och vilar mot hörntänderna. Vi testade flera olika saker men det som funkade någorlunda bra var att stå med matskålen (alltså jag har med mig Kilos kvällmat till träningen och delar upp den i små portioner och använder som externbelöning) i handen och så be honom greppa apporten. Om han håller i, alltså inte bara låter den ligga i munnen fick han varsågod och fick spotta ut apporten och ta det som var i skålen. Hur jag ska få honom att springa ut efter en apport begriper jag inte i dagsläget men Olle och Max var ju precis lika dana och dom lärde sig ju apportering så det ska väl gå på nått sätt.

När vi var klara stannade jag för en gång skulle kvar på fikat. Har inte gjort det på hela hösten men jag måste väl börja skärpa till mig. Cari bjöd på äppelkaka eftersom hon fixat förstapris på tävling, gott. Kilo fick ligga kvar i bilen, han var rätt trött i skallen efter att ha fått tänka ganska mycket under kvällen. I helgen har jag bara planerat att åka på sennenträffen i övrigt är kalendern tom, ska försöka träna lite här hemma då tror jag.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [1]
Tvättberget tar över.
Skrivet:   8 oktober kl. 21:36

Blev en lite längre dag på jobbet i dag, fast det är bra, jag behöver jobba in lite timmar på plusflexen. Personligen fullkomligt älskar jag flextid, önskar bara att Finspångskommun precis som Linköpingskommun hade stämpelklocka. Så himla smidigt att kunna påvisa exakt på minuten hur mycket man har jobbet bara genom att logga in på en viss sida och sedan logga ut sig på samma. Nu känns det alltid lite avigt när man sitter kvar själv, vem vet att jag verkligen jobbade så länge, hur ska jag bevisa det? Gissar på att många slänger i väg ett sista mejl så där för då finns det ju faktiskt redovisat ett klockaslag...

Hur som helst så har jag en tid med Maxen på måndag redan vid ett hos Marie för massage och elbehandling så jag måste ju sluta tidigare, med andra ord behöver jag jobba in några timmar. Dessutom ska vi ju ut och åka båt i december och det har jag också tänkt att jag ska hinna jobba in så jag slipper ta ledigt på annat sätt.

Hemma bestämde jag mig för att ha en inne dag och fixa lite som vi ligger efter med. Tvättberget är enormt så jag började i den änden innan grabbarna och jag tog en timmes promenad. Maxen var lite seg och såg lite stel ut, gissar på träningsvärk från gårdagens sim. Fortsatte sedan med tvättberget och fixade dessutom middag. Hade en plan på vad jag skulle laga men köttet som jag tagit fram kändes inte fräscht så det slängde jag och fick raskt leta fram en plan B.  Det blev en riktigt lyckad kycklinggryta i stället så det löste sig.

Grejade sedan lite med bokföring och fixade momsredovisningen innan det fick räcka för i dag.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Säsongspremiär
Skrivet:   7 oktober kl. 23:24

Så var det måndag igen och ny vecka. Vi har ju haft en vädermässigt väldigt trevlig höst men nu börjar det bli mörkt på mornarna och jag avskyr mörkret. Många av våra vänner hatar snön och kylan men den bekommer mig inte alls på samma sätt som mörkret. Snart är vi inne i perioden jag hatar mest på hela året, när det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem från jobbet. Ända chansen till dagsljus har man på helgerna och dom försvinner i ett rasande tempo, suck. Funderar faktiskt på om jag en dag i veckan ska kosta på mig en långlunch nu när jag har nära hem från jobbet. Ta en promenad i dagsljus och jobba en timme längre på eftermiddagen, då är det ju ändå mörkt och spelar liksom ingen roll...

Annars var jag duktig och fixade en veckomatsedel i dag och åkte och handlade direkt efter jobbet. Sedan blev det en promenad med grabbarna men ingen längre sådan eftersom det i kväll var säsongspremiär för simmet.

Så här första gången får ju hundarna ta det lite lugnt, det är ju ändå en månad sedan de simmade senast och då i östersjön vid Böda och där fuskar de ganska rejält och kan använda bakbenen på botten. Maxen fick börja och var i vanlig ordning inte intresserad av att gå i polen men väl i så simmar han ju utan bekymmer. 10 minuter fick det bli i dag, mest för att mjuka upp och starta igång honom. Kilo sedan går ju i utan promblem men han tycker att kanterna på poolen är jätteäckliga och vill helst ligga och snurra runt mitt i poolen... Fuskade med bakbenen gjorde han också så nästa gång får det bli en mindre flytväst på honom och så lite godbitar att locka honom med. 15 minuter fick han "simma" i alla fall.

Passade även på att schampoonera Kilo efteråt, det går alldeles för långsamt med pälssättningen tycker en otålig matte och ren päls växer ju naturligtvis bättre. Och efter bad och föning kunde jag konstatera att det inte är så jäkla illa. Pälsen är fortfarande ganska kort men nu finns den ju faktiskt där i rikligare mängd så till Växjö kan han faktiskt få hänga med utan att behöva kallas för nakenfis.

Vägde grabbarna också, det är en av de riktigt bra sakerna med att simma varje vecka. Nu är det nästan två månader sedan jag vägde Maxen sist och Kilo är inte vägd sedan vi slutade simma för nästan 4½ månad sedan... Maxen hade gått ner nästan 4 kg vilket jag är nöjd med, jag vill inte ha några överflödiga kilon på honom med tanke på hans tassar. Men Maxen kommer nog tycka att det är helt okej att nu få lite mer i skålen för som han är nu räcker fint, han ska inte gå ner något mer.

Kilo låg lite lågt och han kommer definitivt att bli överlycklig för att matte nu ökar givan lite igen ;-)

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Vill inte
Skrivet:   6 oktober kl. 21:33

Jag känner ett kompakt motstånd till att gå in här på bloggen just nu. Jag vill inte se bilder och jag ville inte minnas...

Men jag vet ju att jag i efterhand är jätteglad för att jag fortsatt att blogga i så många år. Jag går faktiskt tillbaka i bloggen mellan varven och återupplever och kommer ihåg saker som jag troligen annars skulle ha glömt. Bloggen är ju en form av dagbok på gott och ont. Just nu gör det dock bara ont och även om jag inte går tillbaka och ser bilderna så vet jag ju att de finns där och det räcker på något sätt...

Denna söndag blev i alla fall åter en dag som gick i MHs tecken. Sju hundar beskrevs och vi hade ett bra tempo på det hela så jag var hemma redan vid halv fyra, skönt. Tog med mig grabbarna ut direkt och men tyckte det var konstigt att de inte sprang runt mer än de gjorde. Visst var de med, viftade på svansarna och så men överlag såg de lite avslagna ut. Det fick sin förklaring när vi på vägen hem stannade hos Henrik i maskinhallen då han berättade att han varit ute med hundarna en sväng på morgonen och sedan hade Hanna och Anette tagit med sig dem på en svampplockar runda också, så närmare tre timmar hade de redan varit ute under dagen. Nåja motion dör man inte av så det gick ingen nöd på dem för att de fick gå ytterligare en timme.

Hemma rensade jag äntligen den där korgen med svamp som stått några dagar nu. La alla trattisar på tork men det får nog bli sista gänget nu, plockar jag mer fryser jag nog ner resten. Plockade sedan en hel del i vår nya husvagn också. Tanken är ju att vi ska premiärtesta den om två veckor så nu flyttar jag över saker från den gamla till den nya och försöker hitta bästa platserna för allt. Ganska skoj men lite tråkigt ändå.. Det ska i alla fall bli skitkul att åka i väg med vagnen en sväng innan vinterförvaringen så det ser jag fram emot.

Hade sedan en massa borden men fick visst inget vettigt gjort på kvällen. Nåja det får jag väl ta en annan dag.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
MH
Skrivet:   5 oktober kl. 20:42

Det här med att blogga går visst så där just nu. Mycket beror det på att det är jobbigt att gå in här på bloggen, finns alldeles för många bilder och inlägg som gör att jag börjar tjuta och sakna... Men jag håller i alla fall på att få ut inläggen från förra helgens fjällvandring så för den som är nyfiken kan man nu scrolla bakåt och faktiskt få se några nya inlägg.

I dag har det varit full fart. MH står på programmet denna helg och det är skoj som vanligt. Önskar att man hade mer tid så att man kunde göra det oftare men som det ser ut nu så två gånger om året ungefär vad jag hinner med. Lite småjobbigt blir det när vi som denna helg, kör båda dagarna, de där efterlängtade sovmornarna försvinner ju liksom men det får man väl ta. Jag har ju i alla fall nära eftersom vi köra MHna här i Finspång. 

Hann därför ta en kortare skogsrunda med mina egna lurviga när jag kom hem, skönt. Sedan blev det middag hos Tommy och Anette och även övriga delen av familjen Nilsson. Nyaste medlemmen Henry var med också och hundarna tyckte nog att det var lite konstigt när han skrek men i övrigt var de måttligt intresserade. ^

Nu är det bara att ladda om inför morgondagen, sju nya berner som ska beskrivas.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Flatruet
Skrivet:   30 september kl. 23:42

Så vaknade vi till den sista dagen i fjällen. Vi käkade frukost, och packade sedan i hop våra saker i stugan. Skönt att inte behöve släpa fram dammsugare och mopp, städa toalett och kök utan bara hoppa in i bilen och åka. Fast väl i bilen insåg vi att vi var väldigt tidiga och att stället vi skulle lämna in nyckeln på inte hade öppnat ännu... Men ett telefonsamtal senare var det löst, bilen fulltankad och vi på väg norrut?! Ja för vi bestämde att vi skulle åka upp på Flatruet och vandra en liten led som bara var ca 6 km innan hemfärd.

Flatruet som är Sveriges högstbelägna väg har jag länge velat se och uppleva och nog är det häftigt att komma upp på kalfjället med bilen! Väl framme vid Flatruet stötte vi även på renar och hoppades kunna fota lite. Men när vi öppnade bilen fick Kilo syn på renarna utanför fönstret och blev alldeles galen och pep och gapade så att renarna stack sin väg, morr!

 

Ja det var väl liksom den här bilden jag hann ta på renarna innan Kilos kvittrande skrämde bort dem. 

 

Maxen spanar efter renar. Renar måste verkligen lukta väldigt speciellt och gott för hundar har jag konstaterat. 

Den lilla leden var väl i sig inget speciellt spännande men vackert är det ju alltid i fjällen och lite fjälluft kändes skönt att få i lungorna innan vi skulle lämna för detta år! Att det började yra några ynka små snöflingor kändes däremot lite onödigt men det brukar ju alltid komma lite snö varje år så vi var knappast förvånade.

 

Årets fjällvandrare med Flatruet i bakgrunden. Ett år till nästa vandring, suck, önskar att man kunde göra det mycket oftare! 

Tillbaka vid bilen började vi så resan hemåt men alla var hungriga och någon lunch hade vi inte med oss. Men hundarna fick äta upp resterna av älgentrecoten som låg inslagen i folie i kylväskan och Hanna grävde upp lite italienska charkuterier och melon till henne och mig, rena lyxmaten där uppe på fjället med andra ord :-)

Ett stopp i Ljusdal för att lämna tillbaka kameran och så att hundarna fick sträcka på sig och rasta av sig blev det på vägen hemåt och vid sju var vi tillbaka i Solna hos Hanna. Grabbarna och jag fortsatte sedan ut till Pia och Bosse som snällt tog emot oss och bjöd på lyxmiddag i form av torskrygg och pressad potatis och efterrätt fick vi med! Pia och jag hann med lite skvaller och Bosse kunde mysa lite med KG och Maxelipax.

I morgon är Pia snäll och tar hand om hundarna åt mig då jag ska på kurs ute i Värta hamnen någonstanns. Sen bär det av hem till husse på kvällen så får vi se om han kommer ihåg vilka vi är ;-)

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]
Hamrafjället
Skrivet:   29 september kl. 22:42

Vaknade upp till fint väder och en kvittande Kilo. Hundarna fick frukost och så tog vi en rastrunda innan Hanna och jag gjorde oss i ordning för vandring dag två. I dag hade vi bestämt oss för att ta ytterligare en guldtur, denna gång runt Hamrafjället. En tur som enligt beskrivningen skulle vara ca 2 mil och ta runt 8 timmar.

Vi åkte i väg mot Tänndalen och hittade vägen upp mot fjället och parkeringen utan bekymmer. Eftersom gårdagen var helt fantastisk så funderade man ju lite på om det var möjligt att toppa det, eller om dagens vandring skulle kännas lite "futtig"? Vet inte hur vi tänkte, fjällvandring behöver aldrig göra en besviken. Allt är vackert, men på lite olika sätt.

 

Blandade bilder från dagen. 

I dag hade vi verkligen läst på om leden samt skrivit upp stöd ord och fotograferat ledbeskrivningen för att vi inte skulle hamna på avvägar. Men vad hjälpte det när ledbeskrivningen inte stämmer med verkligheten. Visst såg vi skylten som pekade mot "Naturreservatparkeringen" men eftersom ledbeskrivningen sa att vi skulle hålla mot Räffsjöleden så gjorde i så klart det, vilket då var fel?! Nu bekymrade det oss inte så mycket för en bit från skyltarna (och innan vi ens förstått att vi gått fel) så möttes vi av den här vyn och tja det är svårt att tänka på något annat då.

 

Underbara fjäll! Häftigt att se fjälltoppar på avstånd med en massa snö och så själv gå i solen och steka. 

Men när vi fortsatt en bit till konstaterade jag att vi gick baklänges, vi var liksom på fel sida av fjället. Vi tänkte då att vi lika gärna kunde gå turen baklänges då, men så lätt var det visst inte. Ledmarkeringarna var urusla och mellan varven försvann de och när det dyker upp flera stigar att välja på så kliar man sig lite i skallen och undar åt vilket håll man ska gå. Vi bestämmde oss i alla fall för att stanna och inta lunch och även om vi var lost så var det inte mycket att känna oro över, fjället såg vi ju och visste att vi skulle upp på.

 
Kilo med vy i bakgrunden. En rolig vandring eftersom man långa stunder gick på skrå utmed fjällsidan, vilket gav både en trevlig upplevelse och fina vyer.

Vi fortsatte gå och till slut kunde vi konstatera att vi gått för långt. Då fick vi syn på en stuga och något som skulle kunna vara liftar, vilket det också visade sig att det var. På kartan förstod vi då var vi var och att vi skulle kunna gå på rätt led från den här platsen. Här ifrån bar det av raka vägen upp på Hamrafjällets topp. Jobbigt men det gick ändå ganska bra och med några micropauser här och där så tog vi oss ganska snabbt uppåt. Största problemet var väl att vi inte hade något vatten kvar och att det inte såg ut att finnas några bäckar att fylla fylla på i. Vi är bortskämda med att det alltid finns tillgång till friskt vatten på fjället och har därför bara med oss en varsin 50 cl flaska och ingen till hundarna som glatt brukar plumsa i bäckarna. Nu blev det dock varmt då solen strålade från en klar blå himmel och vi samtidigt skulle jobba oss brant uppför. Men vi hade tur och hittad en lite liten vattensamling där hundarn släckte törsten och sedan kom det faktiskt ytterligare några vattenställen där hundarna kunde dricka.

Så kom vi upp på toppen och från att ha svettats som grisar (varför säger man så, svettas grisar onormalt mycket?) så blåste det nu på och blev betydligt svalare, fast just då var det ju bara skönt. Lite bilder och så skulle vi då ta oss ner på andra sidan, den sidan som vi om vi gått rätt skulle kommit upp för.

Vilken satans jäkla tur att vi gick fel säger jag bara! Stigen försvann ner utför den branta fjällsidan och jag blev trött bara av att tänka på hur jobbigt det skulle varit att ta sig upp där!  Vi gick bara några hundra meter så stannade vi för att ta lite varm choklad och macka. Vi passade på att ta en ganska lång paus och låg skönt och slappade på fjällsidan. Kilo somnade en stund och var riktigt trött och Maxen och jag låg och myste medan Hanna försökte få till sin nyinköpta kameras inställningar.

Så fortsatte vi nedåt och om vi tyckte att det varit brant tidigare så stupade det nu lodrätt nedför (okej, lite överdrivet men det var verkligen hiskeligt brant!). Som sagt vi var mer än nöjda över att vi gick åt andra hållet och kom snart ner i dalen. Här fanns det bäckar igen och vi kunde fylla på våra flaskor och släcka törsten ordentligt. Leden slingrade sig nu genom dalen och tillbaka upp en bit på fjällsidan och tja vi var rätt trötta i benen så just den där delen med upp kändes lite onödig. Till slut var vi tillbaka vid skylten där vi gått fel och kunde konstatera att det var omöjligt att fatta hur ledbeskrivaren tänkt! Sista biten tillbaka till parkeringen gick smidigt och Maxen som insåg att vi nu skulle hemåt ökade takten och piggade på sig.

 

På väg tillbaka och det blev en del promenerande på spångar.  Den här bilden representerar verkligen fjällen för mig. Vyer och glad hund med trevligt sällskap, det är inte mycket som slår det!

Tillbaka vid bilen stretchade vi alla fyra och så åkte vi tillbaka till stugan. Dusch och middag stod för kvällens aktiviteter och sedan hände inte mycket mer. I morgon är det dax att packa ihop och det känns väldigt skönt att vi inte behöver bry oss om städning utan bara kan packa ut allt i bilen och ge oss av. En liten tur har vi tänkt att ta i morgon innan vi fortsätter söderut, troligen vid Flatruet.

 
Kategori:   hund PermalinkKommentarer [0]