2011 är slut, dax att kasta sig in i 2012. Men först en liten sammanfattning av året som passerat.

2011 känns som ett mellanår, inga stora katastrofer har hänt men kanske inte heller några extrema höjdpunkter. Vi har klarat oss från dödsfall och är tämligen pigga och raska allihopa. Tyvärr finns det ju familj, vänner och bekanta till oss som mist både människor och djur i deras närhet, man får vara tacksam när man själv klarar sig i från sådant.

Ja för gamlingen i huset, Olle, han knallar på i samma fart som vanligt. Jodå han blir äldre och det syns på så sätt att musklerna blir färre, rumpan blir smalare och han är inte längre lika sugen på att vara med på allt vi andra styr med, det räcker fint med att ligga och betrakta det tycker han numera. Men han får fortfarande hänga med på alla promenader, minst två timmar om dagen, och han fixade utan problem att fjällvandra även i år, ont krut förgås inte så lätt

Bästa Ollebusen med Grövesjön som bakgrund.

Men annars är ju Olle numera pensionär på riktigt och därmed tycker han att han kan och får göra som han vill, något som matte inte håller med om och Olle tjurar rejält när han inte får som han vill. Numera tycker han att promenader med hundvakter är helt meningslösa och när han gjort nummer ett och två vänder han helt enkelt på klacken och springer hem. Hundvakterna utrustas därför numera med koppel så att grinOlle vackert får hänga med, när dom sedan gått mer än hälften så knallar han på för egen maskin, dum är han inte

Max skulle ju få träna och tävla lydnad i år var planen, inte en enda tävling har det blivit... Däremot dammade jag (och Lisa) av honom och lät honom springa lite vänster varv och det gick ju klart bättre än förväntat. Sen blev det ju sjukhusvistelse för Maxen när han drabbades av urinsten och det höll på att gå riktigt illa, men två operationer senare fick han komma hem och nu håller vi tummarna för att det bara vara en engångsförtelse!

Nöjd och glad Max som badar på Böda och till hans stora lycka fick han ju även bada tillsammans med Anders, livet blir inte bättre än så om ni frågar Max!

Och så den lilla norska odågan. Emil är och förblir en liten fjant, den sötaste och goaste fjanten man kan tänka sig. Det går liksom inte att göra nått annat än att le när man ser honom för han är så fylld med livsglädje så det formligen sprutar ur öronen på honom. När han fyllt ett år i februari bestämde jag mig för att det var dax att ta tag i den där med träning om det skulle bli nått av honom och vi anmälde till kurs. Emil visade sig vara tämligen lättlärd och med en stor portion lust till att arbeta och innan jag viste ordet av så var vi ute på tävlingsbanorna och bara fyra tävlingar senare var Lp 1 i hamn. Ett gäng utställningar har han ju också hunnit med med blandade resultat, han är liten och han har diverse detaljfel, men lusten till att vilja arbeta uppväger allt sådan för mig. Röntgen avklarades med bästa tänkbara resultat, A höfter och UA fram, precis som övriga syskon sånär som på en som ännu inte är röntgad, det känns så klart skönt. MH genomfördes också med ett lite förvånande resultat när det gällde det sociala, annars var det nog ungefär vad jag hade förväntat mig.

  Emil hoppar på tävlingarna på Böda. Foto Anders Nilsson

I övrigt har vi hunnit med mycket i år. Första halvan ägnades åt att få övervåningen i beboligt skick. Nä den är fortfarande inte helt klar men planen är att dra i gång nu efter nyår igen och göra klart, och lugn bara lugn alla vänner vi lovar att bjuda på fest vad det lider

Renoveringstiden blev ett pusslande för att få ihop det med snickare som var hundrädda, hundvakter som inte hade koll på att det satt ett gäng polacker på vinden och så vidare, men det gick och resultatet är klart över förväntan, även om det då alltså inte är färdigt ännu.

Renovering tar tid och kostar pengar, men vad skönt det är när det blir av!!

Våren var också jobbig för att försöka få ihop skola och jobb men det gick det med, även om jag än i dag inte fattar hur det gick till? När skolan slutade i juni var det såå skönt och det kändes som en befrielse. Hösten har sedan varit rätt tuff i skolan men det har funkat utan stora problem, mycket tack vare att vi fått välja våra egna grupper i stället för att bli tilldelade grupper. Jobbet tog ju hastigt och lustigt slut siste oktober och det har varit skönt att bara kunna ha fokus på skolan, men samtidigt saknar jag att jobba och framför allt att ha pengar!

I övrigt har året bestått av mååånga utställningsresor. Dom flesta i Sverige så klart men jag har även hunnit med två turer till Norge, en till Frankrike, en till England och en till Finland, de tre sistnämda var nya bekantskaper som jag gärna besöker igen. Maxen överraskade ju som sagt matte med att i Österbybruk slå till och knipa certet, vilken känsla att få stå där på sidan av ringen och se sin hund pekas fram Ransäter hade jag inga förhoppningar på och det började också med ett blått resultat, men dag två tyckte domaren att Max var värd sitt andra cert och dag tre blev det ett r-cert, som sagt lååångt över förväntan!

Max efter helgen i Österbybruk där han tog sitt första cert

Jag tycker och tror att jag lärt mig mycket det här året när det gäller hund (och säkert några andra saker som jag snappat upp i skolan ). Dels lär jag mig mycket när jag tränar Emil som är en lite ny typ av hund för mig att träna, sen lär jag mig massor av alla möjliga människor på mina resor kors och tvärs över landet för att inte prata om resorna utomlands. I år har jag dessutom fått vara med och följa valpar från första dagen då Lallan fick sin första kull i början av året och jag fick möjligheten att vara med. Det blev ju en tur till Bagarmossen för att bröderna Ö skulle behaga kika ut och lite nervpåfrestande var det allt, men oj så spännande!

Östen på Bagarmossen, den allra första bilden på Öna.

Jag har dessutom ett gäng uppfödare runt mig, både mina egna och andra, som är snälla nog att diskutera tänkta planer med mig och det lär jag mig massor på. Okej jag erkänner att jag mellan varven känner mig som en tjurig kärring när jag bara kommer med "nej så tycker inte jag" eller "du vet väl om att det ligger, det, det, och det i dom linjerna?" men som sagt jag är oerhört tacksam för att ni (ni vet nog vilka ni är) låter mig vara med på ett hörn. Jag har ett stort intresse för avel på våra berner, men jag har inga planer på att själv bli uppfödare så därför är det oerhört värdefullt att ha er alla att diskutera och bolla idéer med!

Höjdpunkterna för året är som vanligt semesterresorna. Första semesterdagarna var intensiva då det bland annat bar av till Frankrike men även till Alfta, kors och tvärs borde nog vara mitt mellannamn.... Den senare och lite längre semestern spenderades ju både norr ut och söder ut, Byske och Böda, jäkla långt land vi har! Men lika trevligt på båda ställena.

  Långbord i Byske.

Härliga, lata dagar på Böda Sand.

Sista semestern blev några dagar i september med årlig fjällvandring, underbart som vanligt!

Bilder från årets fjällvandring vid Grövelsjön och Nipfjället.

En annan höjdpunkt för året, kanske till och med den högsta, var tredagarslägret med Frida som Emil och jag deltog på tillsammans med Annette och Musse. Åhh, jag hoppas verkligen att vi får vara med på nått liknande även 2012!

Emil och Frida på lägret i sommras.

Vad nästa år tänker bjuda på vet man ju inte ännu. Men det är sista terminen på universitet för min del och det ska bli skönt! Bara att hoppas att jag hittar en bra och framför allt ett skojigt jobb sedan då. Det ska tävlas en del i lydnad är planen för Emil och Max ska få vänstervara lite så får vi se om han möjligen kan ta det det sista certet också? Jag förväntar mig ett gäng utlandsresor och ska definitivt till Danmark under 2012 eftersom det inte blev något där i år. Men kanske en liten resa till England igen för att kika på Cruft, en sväng till Österrike för att kika på WDS och varför inte ta en tur till Rumänien när man nu ändå är igång?

Jag har en förhoppning om att kanske kunna göra två fjällvandringar nästa år, en i början på sommaren med Henrik och förhoppningsvis även en i höst med Hanna som vanligt. Byske måste vi så klart till och att vi tar en eller flera turer till Böda är en självklarhet! Vilka andra spännande saker som kommer hända får vi bara vänta och se

Men nu avslutar jag och hundarna med att önska er alla ett GOTT NYTT 2012!

Gott slut och gott nytt år!