Om jag fick välja ett yrke, vilket som helst och leva yrkets livsstil fullt ut under en kort tid skulle det vara som en glammig rockare. Gärna då åt LA-Motley Crue-Guns And Roses-hållet. Detta trots att den glammiga LA-rocken är en musikstil jag inte direkt tycker om. Men det är den teatraliska stilen med nitbälten, smink, bomber och fullständig hedonistisk rockstjärneliv med yviga gester som facinerar mig.
Igår fick jag ett litet utlopp för mina rockdrömmar. Jag medverkade i en reklamfilm som kommer att börja sändas under jul. I den filmen spelar jag en glammig rockare i full utstyrsel. Hur kul som helst var det. Lite som en maskerad fast en maskerad man får betalt för. Så håll ögonen öppna under jul under reklamavbrotten efter en kille med zebra-randig t-shirt, nitar och smink som sitter och gormar haha.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [2]
Postat i: Media Permalink Kommentarer [0]
För ett par år sen hade jag ett par roller I några tv-serier. Jag till och med hade en lyxig huvudroll i en produktion på SVT. Jag har saknat den världen lite grann, även om det är som redaktör jag helst vill jobba. Men det är någon slags glammig värld att spela in tv och film som lockar min egosökande lekamen. Nyligen landade jag en pytteliten roll i en tv-serie som heter Labyrint och kommer att gå på TV4 i höst.
Inspelningen var i torsdags och det var helt andra bullar än de produktioner jag varit med i. Jag började ana oråd redan när jag anlände till inspelningsplatsen. Det stod lastbilar utanför, gubbar kånkade på jättekablar och tuffa brudar pratade i walkie talkies. I dom produktioner jag tidigare medverkat i var vi som mest två fotografer, regissör, assistent och en ljudtekniker. Här var det säkert 50 personer som såg jättetuffa ut i teamet. Dessutom var det minst lika många statister. Väl på plats slussades jag in till en kostymör som minsann påminde mig om mitt senaste stordåd inom tv-världen, den som Björn Kjellmans armbåge. Jag försökte att hålla min diskussion om Kjellmans armbåge till ett minimum och slängde iväg något om att jag har faktiskt repliker den här gången och den där gröna kubben kommer inte på min skalle några fler gånger. Efter kostym blev det puder i ansiktet, kaffe i handen och plats i ett slags konferensrum där jag blev ombedd att vänta. Efter kanske två timmars väntan, raspade det till en walkie talkie och jag, den store aktören fördes in till rummet där min scen skulle spelas in. Där fick jag mer puder i ansikte, snubbar tejpade kryss där jag skulle stå, andra kom med måttstockar och mätte någonting oklart vad, fotografen beordrade putsning av glasögon och resten av skådespelarna anlände. I högtalarna ropades det: "Repetition, och varsågoda!"
Här drabbades jag av en rejäl nervöschock (och ett mindre ryggskott). Alla kunde replikerna men inte jag. I de tidigare produktionerna jag medverkat i berättade regissören vad han vill få ut av scenen och därefter improviserade vi fram resultatet. Men i denna produktion var det exakt efter manuset. Och det hade jag inte riktigt pluggat in så hårt. Eller, jag hade pluggat in det stenhårt. Hela veckan hade jag vrålat mina repliker i bilen på väg till jobbet (för jag skulle lira en arg kille). Men jag hade inte kollat så noga när de skulle levereras. Och här var jag nu i en jättelång dialog och skulle skjuta in mina repliker här och var men hade ingen aning om när. Efter mitt taffliga första försök vrålade scenmästaren ett iskallt bryt". Jag togs om hand av en dam med manus i pärm och penna i munnen. Hon frågade mig med rynkad panna om jag hade läst manuset. Jag erkände att mina privata repetitioner hade varit begränsade, men att mina repliker sitter som dom ska och dilemmat är en viss osäkerhet när de ska in. Jag fick då rådet att memorera in det sista ordet i mina motspelares repliker och puffa in mina repliker när jag hör dessa ord. Med ett alltmer bultande ryggskott memorerade jag in orden "hörde då, nu kvällstidning, anmälan". Det ropades i högtalaren, statisterna kallades in, puderdamen dök upp och vi körde scenen igen. Och denna gång funkade det mycket bättre även om jag till en början var för nervös för att förstå vad dialogen gick ut på. Men jag sköt replikerna på rätt ställe, precis lagom gormig och när jag hörde regissören säga ett "bra jobbat" till mig släppte ryggskottet.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [1]
Ibland ligger jag vaken om nätterna och grubblar över varför jag inte ingår i den amerikanska presidentens stab. Svaret är naturligtvis: Jag är inte amerikan, har inte pluggat på Harward samt att jag kanske innehar en annan klädsmak. Hursomhelst är jag grymt facinerad av livet i Vita husets västra flygeln och särskillt de coola talskrivarna. Här är en fantastiskt funktion där du kan se vad talskivarna har tagit upp under Bush-administrationen. Bara att skriva ett ord och se hur många gånger ordet har förekommit.
http://www.nytimes.com/ref/washington/20070123_STATEOFUNION.html
Postat i: Media Permalink Kommentarer [0]
Chefredaktören på Stureplan,se, Alex Schulmans blogg är den enda bloggen jag läser flera gånger om dagen. Och det kanske jag inte är ensam om. Det ryktas om att hans blogg är störst i Sverige. Nu söker han en redaktionschef och har utarbetat en annorlunda intervjuteknik. Detta för att se reaktionen och om stackaren pallar trycket.
Så här beskriver han hur en anställningsintervju kommer att gå till:
"Be dem jag intervjuar att kalla mig "dr Eichmann" under hela intervjun.
- Inte titta dem i ögonen. Jag ska titta dem i pannan genom hela intervjun.
- Avsluta varje mening med att säga "compadre".
- Tala tystare och tystare under hela samtalet. Till slut viskar jag.
- Plötsligt skrika: "Du spelar väl inte det här samtalet? Du spelar väl för helvete inte in det här samtalet?!"
- Ställa en fråga och omedelbart när svaret kommer säga "schh".
- Be dem jag intervjuar att dra paralleller mellan Stureplan och Romarriket.
- Kommentera allt de säger genom att muttra "trams" för mig själv och gå vidare."
Skulle du våga jobba hos denna man?
Postat i: Media Permalink Kommentarer [1]
Det är kanske så här det känns och köra en lyxig Bentley. Lite "fuck off im rich and cool".
Postat i: Media Permalink Kommentarer [2]
"Ett herrans liv" med Silvstedt var sådär. Frågorna var bra, särskilt "men Victoria du är faktiskt en gift kvinna, vad gjorde den där mannen mellan dina ben?" Tråkigt nog flamsade Victoria mest bort frågorna och gick helt in i sin roll eller "character" som hon skulle ha sagt. Är helt övertygad om att det finns någon annan bakom detta bystiga hårsvall. Och det skulle verkligen vara kul att se den personen. Men att klä in sig i bacon (Filip) och ägg (Fredrik), sno in sig i folie och gå ut på stan och shoppa med Victoria var verkligen mycket mycket märkligt och jättekul. Och speciellt kul är det nog för Fredrik & Filip själva. Kan bara själv föreställa mig hur roligt jag skulle ha det om jag klädde ut mig till ett ena delen av en äggmacka och vandrade ut på stan med en polare för att köpa handväskor med Victoria Silvstedt.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [2]
Från herr Schulmans utmärkta dagbok på nätet var jag tvungen att sno denna nyhet. Självaste Greven jobbar numera som skyldocka i en cigarrbutik. Där sitter han med ett varggrin, röker cigarr och vinkar till förbipasserande.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [1]
Persbrandt dansar in advent
Postat i: Media Permalink Kommentarer [4]
"Playboy-TV för kids" har programmet beskrivits som. Och TV-programmet Solstollarna var väldigt konstigt. Ett sketchprogram för barn, fyllt av bystiga unga 80-talsikoner, representerade av Samantha Fox och Mandy Smith som kutade runt och sjöng på en strand. Nu är skaparna av "Solstollarna" och "Toffelhjältarna" tillbaka med en slags "best of DVD".
Postat i: Media Permalink Kommentarer [3]
Ah Peders spännande videodagbok fortsättar. I detta unika avsnitt får vi träffa Peders väninnor, höra var Peder fikar och får veta att Peder drömmer om en tjock labrador.
Postat i: Media Permalink Kommentarer [0]
Han går under namnet Greven, är en ständig vimlare på Stureplans mer fashionabla ställen. För många är han ett mysterium. Men nu äntligen har han valt att spela in en liten nätdokumentär om sig själv. Vi får bland annat se Peder njuta av livet, grädda våfflor och spruta grädde.
Tryck på play
Blev du jätteintresserad av att se mer av Peder? Klicka här
Postat i: Media Permalink Kommentarer [5]
Hm, här sitter en 40-årig man och blir glad över att Britney har dumpat überslackern K-Fed. Har jag inget liv. Men i alla fall. Grattis Britney!
K-Fed & Britney
Postat i: Media Permalink Kommentarer [2]