Just nu håller jag på med Passagens nya avdelning för reseguider. En av texterna handlar om en bra rullskridskotur at ta i New York. För att illustrera artikeln använde jag ett par bilder tagna på mig 1998. Det året då jag rulldojade som mest i New York. Ibland är det något mystiskt med gamla bilder som föreställer en själv. Det är precis som om bilden föreställer en annan person. Det går knappt att känna igen sig själv men desto mer man tittar på bilden desto mer sjunker tidsepoken, musiken, stämningen och det man pratade om under den tiden in i skallen. Har därför jättemycket New York i huvudet just nu och är bra sugen på att åka dit.

Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [5]
Nu är jag inne på mitt 41:a år och allt är hur bra som helst. Men förra sommaren strax innan jag fyllde 40 drabbades jag dock av en lättare ålderskris. Detta löste jag dock med att åka till Prag med Sockan och dricka hutlös stark sprit som brann. Efter denna brinnande resa försattes jag i ett visare tillstånd och kom faktiskt fram till att det är bra att vara en senior citizen. Jag skrev ett blogginlägg om mina visa teser och som även gjordes i en remixad form på Stokholm Finest. Här är krönikan
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [2]
Darrande tog jag idag hissen upp till tandläkarmottagningen. Det var för första gången på femton år jag skulle besöka den typen av inrättning. På dörren stog det med versaler - TANDLÄKARMOTTAGNING. Jag ringde på och gjorde en mental jättesuck. Dörren öppnades med ett surrande ljud, jag klev in i den ljusa hallen som märkligt nog påminde om ett solarium. En tandläkare bad mig om mitt namn vilket jag på ett gutturalt sätt levererade samtidigt som jag såg ett par fötter i horisontalt läge sticka ut från ett av undersökningsrummen. - Tyvärr är inte din tandläkare anträffbar men kom tillbaka i morgon klockan tio, sa tandläkare efter att ha tittat i bokningspärmen.
Äventyret fortsätter
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [1]
En fördel med att växa upp på landet är att din förmåga att bli mörkrädd ofta försvinner. I alla fall är det så med mig. Jag är verkligen extremt ickemörkrädd och kan vandra i skogen mitt i natten utan att bli skraj för knakiga pinnar. Därför var det med stor förvåning när jag nyligen blev mörkrädd. Och märkligt nog av exakt samma anledning som när jag blev mörkrädd sist. Och det var för 28 år sen när jag var 12 år. Greve Dracula är tydligen mannen som skrämmer mig. När jag var tolv år läste jag Bram Stokers "Dracula" och det var något med ångesten i Grevens slott som fick mig att sova med lampan tänd detta nådens år 1979. Just nu läser jag en bok som heter Historikern och är en roman som handlar om att Greven fortfarande klampar runt i världen. Och efter att ha läst ett par kapitel av denna bok (som egentligen inte är så speciellt läskig) ryckte min kropp till som i en spasm och en sköljande mörkräddskänsla kom över mig som ett iskallt bett från Greven själv. Denna för mig bortglömda känsla har fått mig att börja tro på Historikern: Dracula är en verklig person!

Orginalvampyren Vlad III Dracula (även känd som Vlad Tepes) gör mig skitskraj
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [1]
För två veckor sedan åkte Sweet A-L till Australien för att plugga och lära sig hur man blir storboss. Det var någonting som jag var förberedd på under en längre tid men ändå känns det märkligt.
Att vara 39 år och bli gräsänkling i mer än ett år är en konstig situation. Det är trots allt en väldigt lång tid, som i jul tillexempel. Då får jag hänga upp julstjärnan själv. Likadant med vårpromenader och andra saker som hör till ett helt år.
Jag har funderat på vad jag ska göra under detta år. En lite plan jag har är att gå jättemycket på krogen. Lite "last days of disco sådär. Jag kan hänga med singelpolare men slipper ångesten över att försöka ragga brudar.
Nedan följer en jämförelse av våra utsikter. Första bilden är från mitt kontorsfönster och den andra är från Sweet A-L:s lunchrastställe.

Sweet A-L:s utsikt

Olles utsikt
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [2]
Att börja jobba efter semestern är inte så jobbigt som ni tror. Det är mycket lugnare (i alla fall om ni börjar jobba denna vecka) och det finns tid för kloka tankar. Min första dag på jobbet var igår och det var overkligt tomt på jobbet.
Blev igår uppringd av min gode vän Fredrik AKA Friedrich. Vi delar ett stort bearnasieintresse och driver bearnaisesajten Såsite´de Bearnasie. Han föreslog en middag på Snaps som ligger vid Medborgarplatsen. En middag med Friedrich är alltid underhållande. Han talar väldigt högt och gestikulernade och är extremt ärlig både mot sig själv och andra. Dessutom ser han det roliga i saker som man själv inte har tänkt på som tillexempel att jag är rädd för grannar.

Friedrich & Olle diskuterar bea
Trots att Friedrich är en väldigt speciell person så kommer han inte i närheten av Nalle Knutsson. Denna man är den absolut märkligaste person jag någonsin har träffat på. Av någon konstig anledning råkade jag hamna i en slags dokusåpa (fast utan tävlingsmoment) som hette Nalles Show för fem år sen. Innan inspelningen blev jag ombedd av produktionsbolaget att åka hem till Nalle för att bonda och lära känna honom bättre. Väl hemma i hans lägenhet i Blåsut tog han mot mig i glitterskjorta, bad mig sitta på en pall och föra anteckningar. Det estradören Nalle ville att jag skulle anteckna var telefonnummer till märkliga människor som Furst Rainer och Git Gay. Dessutom beskrev han väldigt ingående hur hotelsviterna skulle se ut samt vikten av att ha flaggor på sin Rolls. Kvällen avslutades med berättelser om kända människor han hånglat med. Anledningen till mina tankar om Nalle är på grund av sommarens nyhet nämligen att han vill gör sitt för den tredje världen genom att adoptera en vuxen karl från Indien. -Får inte Sanjay stanna i Sverige kommer jag att bosätta mig i en låda på Sergels torg, säger han till Aftonbladet.

Estradören Nalle Knutsson
Postat i: Nyheter Permalink Kommentarer [1]

