1999, mitt under den bubblande nyrika IT-guldåldern började jag jobba på Passagen. Framtidstron var enorm, Passagen skulle börsintroduceras och alla anställda skulle bli IT-miljonärer. Kontoret var beläget på värsta finplatsen på Kungsgatan, där nästan 160 personer jobbade i stort sett dygnet runt. Festerna var extravaganta och inga kostnader sparades. Det snackades om "burnrate", det vill säga att desto mer pengar som brändes desto mer stiger aktien. Men så kom den spektakulära IT-kraschen, pengarna tog slut, antalet kycklingspett minskade på de överdådiga festerna och personal sades upp varje vecka i tidstypiska Robinson -Villa Meduza-råd.
2002 köptes Passagen av Eniro och kvar på Passagens redaktion blev vi kanske 10 personer. Men trots att både kosingen och stora delen av personalen försvann har Passagen behållit en stor del av trafiken och dessutom tagit en stor position som mötesplats för vuxna.
Men nu är det dags för mig att gå vidare. På måndag börjar jag på mitt nya jobb på Bladet. Det känns konstigt, lite läskigt men samtidigt enormt spännande. Och för er kära vänner som är intresserade av fortsättningen i Olles liv och leverne kommer jag även att byta plats på bloggen.
Här finner du min nya blogg
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [7]