Olovs ord

Eftersom jag snart kommer ta en (som i alla fall jag tycker) välbehövlig semester från politiken, så blir den här bloggen en liten fundering över två saker som kan hänföras till nöjessfären. Det första är varför man släpper den senaste Harry Potter filmen  mitt i sommaren? "Harry Potter och halvblodsprinsen" har premiär den 15 juli. Vad är det för vits att ha premiär på en (troligtvis) populär film mitt i sommaren? Kan någon svara på det?

När det gäller Michael Jackson så går det nu på något sätt ett mediadrev kring hans person, eller hur jag nu ska beskriva det. Allt från den dagen då han dog så har tidningarna matat oss med både den ena och den andra artikeln både om spekulationer kring hans död, vem som ska få ärva honom och mer därtill. Kan de inte bara ge sig? Ju mer de skriver desto mer förvirrar de oss andra. Eller är det som alltid, d v s ett tidningsskrivande som bara ska gynna lösnummerförsäljningen?

Tids nog lär vi nog få veta hur det förhåller sig, men måste tidningarna hålla på tills man spyr över hela historien?

Det är svårt att förstå att Michael Jackson är död!

Ja, inte för att jag tyckte att han var större än de flesta. Det har ju annars varit en av kommentarerna kring honom under dagen. Jag är ledsen, men jag såg honom inte som så stor. Utan anledningen till att jag har svårt att förstå att han är död är för att han var jämngammal med mig. Han var född 1958 precis som jag. Jag har på så sätt, "växt upp med honom". Jag lever, men han är död. Det har jag svårt att förstå!

Nu, efter hans död, när kommentarer om hans liv och leverne recenseras och man talar om vad han betytt för popens utveckling, för många människor som haft honom som idol, så förstår jag att världen nog har förlorat en väldigt helgonförklarad pop-ikon. Och det är nu inte menat att vara elak, utan med all respekt; Världen har förlorat en person som betytt väldigt mycket! Han betydde inte så mycket för mig, men jag har full respekt för att han inspirerade och betydde väldigt mycket för väldigt många! Vila i frid, Michael Jackson!

Igår var jag och såg på innebandy. Det är inget speciellt konstigt med det, med tanke på att jag är sekreterare i AIK Innebandy! Nu var i och för sig matchen mot Caperio/Täby både konstig, speciell och egentligen oerhört fantastisk. AIK låg under med 0-5 i mitten av andra perioden, innan vi åskådare fick se upphämtningen med stort U. Efter 0-5 gjorde AIK åtta raka mål, och vann således matchen med 8-5! Mer om matchen kan ni läsa på AIK:s hemsida via länken http://www.aik.se/innebandy/index.html

Stämningen på läktaren var naturligtvis het. Ett derby som det ju var frågan om, rör alltid upp heta känslor. Men känslor får inte gå till överdrift. Nu satt jag tillsammans med AIK-kompisar. Hade jag suttit med Täbyfans hade det naturligtvis känts surt varje gång Täby gjorde mål, men jag skulle aldrig gå så långt så att jag grep till våld mot något Täbyfans. Inte på något sätt. Där går en gräns som jag och den överväldigade majoriteten i samhället aldrig passerar.

Med den här inramningen i åtanke, så är jag rädd för att den dessvärre blir en stark kontrast till det som kommer att utspelas i Malmö nu till helgen. Sverige skall möta Israel i en Davis cup match i tennis. Detta har föranlett Malmö kommun att besluta att matchen ska spelas utan publik, att tillåta en demonstation mot att matchen spelas och vad än värre är så kommer troligtvis också vänsterextrema grupper ta tillfället i akt och försöka göra allt de kan för att stoppa matchen.

I det senare fallet är det inte precis frågan om att skriva insändare i Sydsvenska Dagbladet. Det kommer i så fall handla om våldsamma demonstrationer, där jag är rädd för att ingenting kan uteslutas. Självfallet så tycker jag som liberal att alla har rätt att demonstrera och så länge som det görs utan att något våld tillgrips så är allt bra. Problemet är bara att de vänsterextrema grupperna har gjort uttalanden som att "matchen måste stoppas till varje pris". Det kan i mina öron i så fall bara innebära att de i slutänden är beredda att ta till våld och det är här min koppling kommer till min inledning om innebandymatchen från igår. Idrott ska betraktas för vad det är. De som är inblandade i den här tennismatchen är inte politiker eller militära befälhavare. De är unga tennisspelare.