Skrivet:  22 juni kl. 15:46

Där är en person som får mig glad. Som får mig att le. Som helt plötsligt dykt upp i mitt liv.

Kan det vara så att personen påminner mig om en annan person som står mig så nära, som tyvärr varit bortrest i snart ett år. Kan det va därför jag känner mig så lycklig kring denna personen?

Jag känner igen personligheten. Och saknar att aldrig bli dömd. Bara älskad. Ovillkorlöst.

 
Kategori:  Allmänt |  Permalink  |  Kommentarer [0]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/onlythoughts/entry/kan_det
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten