Sammanfattar jag året 2012 så kan jag konstera att vintern och våren var fruktansvärda. Först var min man var svårt sjuk i flera veckor och låg en period på sjukhus. Därefter var jag riktigt illa däran och illa därann i 6 veckor på grund av virus. Under de veckorna tog jag mig faktiskt inte upp ur sängen för mer än ett par minuter i tagen några gånger om dagen.

Men det finns många faktorer som bidrar till att 2012 vart ett härligt år:

• Jag fick följa med på 3Bs klassresa till Kolmården.
• Karl kommer 2:a i rikstävlingen "Talangjakten".
• Lång sommarsemester i Spanien, som var alldeles fantastisk.
• Fjällvandring i Klövsjö.
• Gustav börjar spela schack 1 gång/vecka i Rockaden.
• Karl kom 2:a på schack-SM för juniorer i Norrtälje.
• Höstlov i Spanien med sol, bad och shopping i sällskap av Intressesmurfen.
• Avslut av stort projekt med utveckling av app. Finns nu i App Store!
• Bästa julafton på många år.
• Jullov i 2½ vecka.
• Fantastiskt roligt nyårsfirande hos Sofia & Thomas.
• På allvar börjat handla mat på nätet med hemleverans.
• Jag har tränat 102 (!!!) gånger, vilket i teorin innebär ~2 gånger per vecka men om man räknar bort de 9 veckor jag hade träningsuppehåll under våren på grund av sjukdomen blir det 2-3 träningstillfällen i veckan. Och i verkligheten har jag flera veckor under året inte hunnit träna alls på grund av enorm arbetsbelastning och att jag varit hemma ensam med alla barn, så i praktiken har det varit 3-4 träningspass i veckan.

Målet för 2013 är att:

• Ringa min mamma oftare. Målet är (nästan) varje dag.
• Delta i Stockholm Triathlon. Måste alltså utmana mig själv och börja med två nya grenar!
• Hitta annat lag (i lägre division) för att spela innebandy i.
• Avsluta denna blogg.

Detta är alltså det sista inlägget jag gör här. Hej då.

~ Gott Nytt År ~

Må ditt sinne vara fyllt med fina minnen och ha plats för många till!

Efter teatern igår följde Gustav med Robin hem. När jag lämnade och några timmar senare hämtade honom där såg jag att hans hem var i totalt kaos (milt sagt...) för hans mamma Sofia hade tagit fram allt innehåll från garderober och skåp för att rensa och sortera.

Jag blev väldigt inspirerarad av hennes tilltag. Stärkt av den sköna känslan och mina framgångar med att rensa bland mina kläder gick jag hem och satte igång jag med. Började med drivorna med barnens teckningar och alster sen förskoletiden. De är nu sorterade (men väntar på den perfekta förvaringslösningen). Tömde tre av flyttkartongerna innehållande diverse prylar i Wii-rummet. Allt som låg där i är inte kastat men lagt på sitt rätta ställe.

Idag fortsätter utrensingarna. I städskåpet hittar jag en massa tillbehör och munstycken till dammsugare. Dock inte den dammsugaren vi har nu, så de passar inte. Stor kasta-faktor på alltihop!

Vi blev ett stort gäng som går på "Pippi firar jul" på Intiman: svärfar, barnens alla kusiner med deras mammor, Gustavs (klass)kompis Robin, hans storasyster och mamma. Gärna för mig, det här skulle kunna bli en årlig tradition!

Trots att vi sitter på typ fjärde raden bakifrån så är det bra platser. Man får en en bra överblick över allt som händer på scenen. Ser att barnen som sitter på dem främsta raderna flera gånger ställer sig upp och tittar för att det är svårt att uppfatta allt när man ser det i ett grodperspektiv. Som vanligt när vuxna och barn ska se teater tillsammans blir det svårt för alla att se. Blir ens barn sittande  på platsen bakom en vuxen ser de ingenting.

Det är fascinerande hur de med väldigt enkla medel får till det så himla bra. Vi är inne i Villa Villekulla. "Städa städa varje fredag och så varje jul, för det tycker jag är kul." Orkesterna består av 3 killar som tillsammans med sina instrument är integrerade med dekoren. Sen går Pippi och herr Nilsson ut genom ytterdörren och plattan det står på snurrar...

 
... och nästa scen är utomhus. När huset med plattan snurrar tillbaka igen är det omgjort till skolsalen och Pippi som vill ha jullov. 3-mannaorkestern är där. Man följer orginalets manus men adderar sång till. Plattan snurrar runt...

... och det är utomhusscenen när de åker skridskor. Plattan snurrar runt...

... och vi är hemma hos Tommy och Annika och deras mamma och pappa.

Friskis uppmanar alla sina motionärer att ta bilder när man är på någon av deras anläggningar, publicera dem på Instagram med tagga med #friskissthlm. Exakt vad de ska göra med bilderna framgår inte riktigt. Känner mig inte alls inspirerad men vill ändå bidra med nåt. Bilden blir inget mästerverk, men ändå talande tack vare skuggan från Gustavs stövel.

Luften är Fri(skis)!

Trots att jag försov mig och inte lyckades ta den buss jag planerat så hann vi till gympapasset på Friskis. Vi borde ha kommit för sent för vi hade bara 22 minuter på oss, men bussen kom 3 minuter för tidigt, det var inga passagerar på vägen och t-banan kom på en gång.

Jag bytte om i ilfart. Min träningstopp är lila, precis som mina (innebandy)skor. Båda är Adidas. Känner mig lite utspökad av en sån matchning. Fast det är faktiskt snarare så att de lila nyanserna har en ton av olika underfärger så de snarare skär sig.

Med Gustav i handen småspringer vi lekrummet. Gustav frågar om jag har ny träningströja. Jag tittar förvånat på honom. Vilken koll han har!

Passet hålls av en ledare från en annan Friskis-förening. En kille med tofs. Och som är superstark men snarare har seniga muskler och fjäderlätta steg likt en dansare än är ett biffigt muskelpaket. Första halvan är det ingen vanlig popmusik utan lite mer suggestivt. Får känsla av filmmusik. Men mycket inspirerande och medryckande.

Eftersom jag var lite sen hann jag inte ställa mig på min favoritplats långt fram men inte längst fram. Vill man kan man ju alltid manövrera sig dit under passet, men jag utmanar mig själv och står kvar långt bak. Måste alltså hämta energin någon annanstans än från cirkelns mitt där man automatiskt dras med. Låter den komma fram från djupet inom mig. Tar i för att vara med. Känna. Synas.

Det leks med de få leksaker som finns i stugan. Alla mina tre barn har lekt med bilar på samma sätt: de ställs upp på kö eller i långa rader som på en parkering. De skjutsar varann. Gör alla barn så?

När det ska städas undan gör man det snabbt och okomplicerat genom att ösa ner alla bilar, båtar och byggklossar i en korg. Sen är det klart. Ännu en gång kommer funderingarna på att barnen faktiskt skulle kunna ha så här lite leksaker även hemma och hur det livet skulle vara då.

Jag, Gustav och Lillprinsen åker till badhuset i Flen. Vi kastar ringar till Gustav som han dyker ner på botten och hämtar. Vi badar bubbelpool. Och lite oväntat får jag tillfälle för ett träningspass medan Gustav och Lillprinsen leker i äventyrsbadet. Från stora bassängen ser man det lilla äventyrsbadet för småbarnen, men jag har givit i uppgift till Gustav att hålla koll på sin lillebror och instruerat honom att han måste vara alldeles intill hela tiden samt att om Lillprinsen vill gå till en av bassängerna måste han genast ropa på mig. Och Lillprinsen har i uppgift att göra som Gustav säger.

Tänker att om jag hinner simma 200 meter så är jag nöjd, men när jag gjort det leker mina barn fortfarande med varann och verkar ha jättekul. Jag ser att Gustav tar sitt ansvar och håller sig nära sin bror, så jag simmar vidare.

Det tar ungefär 36-38 sekunder för mig att simma 25 meter i ett jämnt tempo som jag klarar att hålla längd efter längd. Dock gör jag inga riktiga vändingar utan slår bara handen i kaklet. Och så tar det lite tid att simma om alla andra andra motionssimmare.

Distans: 750 meter
Tid: 18:20 min

Bilden lånad från Eskilstunakuriren       Foto: Josefin Falk

Det är verkligen än mer effektifullt med tända ljus och adventsstjärnan när det är kolsvart ute. Inga gatlampor. Inga synliga grannhus.

Den hårt packade snön som töat lite och sen frusit på vägarna på landet gör det vådligt att köra bil, omöjligt att gå på men perfekt för spark.

It's a kick!

Har åkt till landet och stillheten. (Så stilla det nu kan bli när man har med sig 3 livliga barn...) Vindens sus. Raggsockor. Brasa.

Vi har helt och hållet vänt på dygnet. Gustav och Lillprinsen går inte och lägger sig förrän vid 21:30 och sover till 09-tiden. Vi går inte och lägger oss före kl 01 och oftast ännu senare. Så att masa sig upp efter bara 5 ½ timmes sömn, ta på sig träningskläderna och ge sig ut på löprunda känns som en bedrift.

Tyvärr tar jag inte på mig broddarna och det är verkligen glashalt. Det går inte ens att gå för både trottoarer och småvägarna består av blankis. När jag kommer ut på vägen där bussen går blir det lite bättre för där är det bitvis barmark. Det blir längre än jag tänkt mig. Trodde inte jag skulle orka så långt och länge, men jag har en skön känska i kroppen. Att vara utan broddar i blixthalkan gör så klart dock inte underverk för km-tiden.

Km 1 - 6:29 min/km
Km 2 - 6:28
Km 3 - 6:04
Km 4 - 6:13
Km 4 - 6:33

Distans: 4,67
Tid: 29:38 min
Genomsnittsfart: 6:21 min/km

Hela familjen åker in till city för shopping på mellandagsrean. Och så tittar vi på julskyltningen på NK. Hade faktiskt helt glömt bort att göra det före jul.

Jag har inte läst något alls om årets tema och har ingen aning om vad det är. Gustav imponerar och kan sina sagor. Att han ser att det är Barnen i Bullerbyn, Pippis jul...

...och Pettson & Findus är inte så konstigt, men han känner även igen Tomtebobarnen. Jag blir stolt att han har sån koll. Men tant Brun, tant Grön och tant Gredelin vet han inte vilka det är. Jag förklarar att det är samma författare som till Tomtebobarnen och att vi har en av böckerna om dem hemma. Gustav blir väldigt ivrig och vill genast åka till biblioteket och låna den om när de firar jul med farbror Blå

Har tröttnat på mina Ecco-stövlar. Skinnet är mjukt och sulan inte alls sliten, men de är utgångna och att ha dem på sig känns snarare som mockasiner än stövlar. Känner mig inte ett dugg elegant. Snarare plattfot och lite lufsig. Har inte ens brytt mig om att vårda dem alls i år så nu står de där på skohyllan; oinfettade med saltränder och veckiga skaft.

Dessutom är klacken helt utsliten. Alltså inte bara sulan utan själva klacken. Jag har ju tänkt slänga stövlarna och inte brytt mig. Är de värda att gå till skomakaren med? Kan han ens rädda dem?

Är riktigt nöjd med mina nya julgranskulor med paljetter på. Vackra och glittriga men ändå lite roliga. Glammiga utan att vara för iögonfallande.

Filmen "Sune i Grekland - All inclusive" har premiär idag och Karl, Gustav och min mamma fick biljetter till den i julklapp av mig. Förväntningarna är höga: För barnen för att de älskar Sune och lyssnar på olika ljudböcker med Sune typ varje dag. Om och om igen. Och för mig för att jag gillar Morgan Alling, som spelar Sunes pappa i filmen.

Barnen tar till sig filmen helt och hållet. De kan storyn utan och innan men gör inga värderingar i hur karaktärerna gestaltas. Jag har hört på radion att publiken sågar Morgan Alling hårt och jag kunder inte riktigt förstå det. Morgan är ju en duktig skådespelare. Men jag sällar mig till skaran och instämmer: Jag är besviken på Morgan Alling. För mig pratar inte Sunes pappa göteborska. Och det blir på nåt sätt fel för Morgan Alling är en skådespelare som man är van att se i komiska roller så man liksom förväntar sig att han ska leverera punch lines och skrattframkallande miner men det pappa Rudolf gör är inte av den kalibern så det blir bara fånigt. När Peter Haber gestaltade rollen som pappa Rudof verkade det naturligt och blev putslustigt för att han är så bister i sin karaktär. Sorry Morgan, du övertygar inte mig som Sunes pappa. (Men jag högaktar dig fortfarande som skådespelare ändå!)

Måste också tillägga att jag, trots allt, gillade filmen.

Den ena av barnens kusin får en dockvagn i julklapp. En knallrosa. Lillprinsen blir också förtjust och kör omkring med den och vyssjar dockan som ligger i.

Får ett ljuvligt stort fång tulpaner av svägerskan och Jocke. Än finare är det att det är blåbärsris inblandat och ett rött sidenband knuten runt. Undrar om hon gjort det själv?

Förresten, när jag studerar riset mer ingående ser bladen snarare ut som lingonris i form och struktur, men inte finns det väl lingonris som är 2 decimeter högt?

Att cup cakesen ska pyntas har jag planerat men inte så noga i detalj inser jag när jag väl ska börja med det. Vill ju förstås att inte bara smaken utan även utseendet ska vara juligt. Som tur är hittar jag röda småkulor som blir vackert att strössla på några. Och grön kristyr i spiral på resten blir också både juligt och snyggt.

Gör såsen till senapssillen på grov skånsk senapssill för att få lite sting i den. Dock borde jag inte bara vispat kraftigt för hand utan använt mixerstaven för att få ihop oljan med de övriga ingredienserna. På bilden syns att den inte riktigt fått samman dem utan oljan ligger som små kulor. Det såg jag inte då, men blev uppenbart vid middagen för då hade oljan separerat och lagt sig överst. Dock var senapssillen jättegod ändå.