Vi kommer fram till Lugnets snygga fräscha och funktionella idrottsanläggning och hinner till första matchen som är mot Svenssonform, ett lag bestående av spelare från bygden och sponsrat av Svenssonform som är ett litet enmansföretag från Falun. Men inte dessto mindre består laget av über skickliga innebandyspelare. I vårt lag är samtliga spelare licensierade och spelar alltså seriespel denna säsong, så på pappret är vi ett av det bästa lagen i turneringen. Men, men… många av spelarna i Svenssonform är om inte på toppen av sin karriär så exceptionellt duktiga eftersom de spelade i elitserien förra säsongen. En av dem spelade dessutom i landslaget för några år sedan!

Vi blir totalt ifrånsprungna. Felpassar. Åstadkommer inget framför mål. Vi kunde lika gärna suttit kvar i bilarna, känns det som. Matchen är bara 2x15 minuter, så vi har inte så mycket tid på oss. Jag är uppe på topp och stöter. Jagar boll. Rushar. Plötsligt smärtar det i mitt högra underben. Tror att det är en bristning i hälsenan. I stillhet känns det inte alls, men det riktigt hugger till när jag springer. Kan inte alls skjuta ifrån i steget.

Vi stortorskar med 1-7 och vi hade aldrig en känsla att ens komma in i matchen.

På radion avbryts sändningarna gång på gång för rapportering om nya trafikolyckor. En av dem är på E18, så vi beslutar oss för att åka E4 istället. Vid Mora stenar (reagerar extra på namnet eftersom vi ju ska till Dalarna) mellan Knivsta och Uppsala har det skett en olycka med en lastbil och en personbil inblandade. Vi undkommer köerna med en hårsmån och hör sen på radion hur det står helt stilla på E4 på grund av saneringsarbetet efter olyckan.

Vid Älvkarleby tilltar snöandet och man ser knappt 20 meter framför bilen. Vi hade tänkt stanna någonstans på vägen och äta lunch, men hittar inget bra ställe att äta på. Snacka om migränvarning. Jag är så glad att jag åt lunch hemma!

Det är snörök och förrädiskt väglag, men de flesta trafikanter verkar ha sänkt hastigheten och håller avstånden. Tävlingsarrangören ringer och ber oss ta det försiktigt.
- Om ni inte hinner till er första match så fixar vi ny matchtid!

Lämnade barnen på förskolan och i skolan. Pussade extra mycket på dem eftersom jag ska till Falun på Korp-festival och innebandy-EM för veteraner. Förhoppningsvis kommer jag inte hem förrän sent imorgon natt.

Förberedde middag, fredagsmys och mysfrukost. Packade. Åt de sista resterna av köttfärslimpan till lunch. Fixar bottnen till pannacottapajen jag ska göra på söndag. Sen ringer min lagkompis Helle. Hon är på väg och hämtar upp mig om 15 minuter.

Min träningskompis Thomas är på skidsemester och jag måste alltså ta mig iväg till spinning- och corepasset ensam. Plötsligt känns det jättebesvärligt och jag har jag tusen ursäkter. Ska bara. Det är kallt. Jag har glömt hårsnodd. Är det verkligen bra att köra styrka när jag ska spela så mycket innebandy i helgen? Och kliar det inte lite i halsen...

Sen bara jag bestämmer mig. En kraftansträngning och sen är jag där. Det är mycket folk på spinningen. Intervaller som vanligt.

5 - 60 sek
8 - 60 sek
8 reps

3 - 2 min ("vila")

  7 - 30 sek
10 - 30 sek
6 reps

Sen kör vi core. En av veckans nya övningar har jag inget bra namn på, men förutom balans och styrka kräver den även mod, för man måste hänga framåt rejält för att kunna lyfta fötterna från marken och orkar man inte stupar man framåt rätt på ansiktet utan möjlighet att ta emot sig eftersom man har full tyngd på armarna.

Det är kallt. Har faktiskt glömt hur det är när det är vinter "på riktigt". Att vantar är ett måste, kylan smyger in under kjolen och strumpbyxorna som fungerar som kylklampar längs benen.

Skjutsar Karl och Kalle till schackträningen i Hägerstensåsens medborgarhus. Medan de spelar schack sitter jag i cafeterian. Betalar räkningar och besvarar privata mail. Ensam med mina egna tankar. Livet känns rätt soft.

Även om jag då och då gör utfall och ondgör mig över folks överdimensionerade sockerintag och slentrianmässiga godisätande är jag varken bättre eller sämre än de flesta. Idag festar jag loss på en Augusta Jansson kokosboll. (Eller vad kallar man de här avlånga kokosflingbeströdda sakerna?)

Min kollega Christer har jobbat på företaget i 25 år. Förutom guldklocka och finmiddag firas han med blommor och fika i köket.

Vad kunde vara mer lämpligt än en veteLÄNGD att bjuda en långtidsanställd på?

Eftersom jag har engelskakurs 12:00-13:30 på onsdagar finns det inte tid för innebandyträning eller löpning varken på lunchen eller eftermiddagen, så jag tog inga träningskläder med till jobbet. Känns konstigt att inte träna alls idag.

Det är inte så lite irriterande när jag får mail att engelskaläraren är sjuk så dagens lektion är inställd. Morr!

Mötet på förmdidagen drog ut på tiden, så jag missade det inplanerade zumbapasset. Kändes väldigt trist just då, men på kvällen när vi ätit middag och det är dags att sticka iväg på innebandyträning spritter det i benen. Det är väldigt uppenbart att jag är mycket mer sugen på att träna än när jag inte redan kört ett pass samma dag.

Det är ovant att spela som utespelare, speciellt med de här tjejerna som jag är så van att spela ihop med men då som målvakt. Det är svinkallt i Brommahallarna. Jag spelar med fleecetröjan på. Försöker springa mig varm och springa får jag göra för jag är långt ifrån så snabb som de andra när jag dribblar. Och definitivt inte så bollteknisk som de. Och inte så snabb. Man har bara millisekunder på sig innan en av motståndarna är där och man riskerar att bli av med bollen. Gör några riktigt snygga cross passningar. Klubban är min vän!

Behöver verkligen träna att spela som utespelare inför Korp-EM i Falun i innebandy i helgen, så jag passar på att köra med grabbarna på lunchen. Vi är bara 9 stycken, så det blir bara en avbytare på ena laget och det andra har ingen alls. Jag ser till att komma på laget som har avbytare för målet med dagens träning är att springa rätt, få boll och våga gå på mål och blir jag för trött så orkar jag varken springa eller spela.

Det är bra att vi är så få, för tempot blir lägre på så vis och jag har lättare att hänga med istället för att bli totalt uppsnurrad.

Det är match i Liljeholmshallen mot Duvbo. Senast vi spelade mot dem hade vi bortamatch och då vann vi med 11-3. Men allt är så beroende av vilka av våra spelare som är med, så lite nervöst är det ändå.

Första målet dröjer ända till 12:34 in i matchen och det är skönt att det är vi som gör det. Helt rättvist, för vi äger spelet. Gör sköna direktskott som är en fröjd att se. Duvbo gnetar på. Skjuter långskott på mål när jag är skymd så jag inte har en chans. Men jag gör flera riktigt bra räddningar. Ett par reflexmässiga med benen. Ställer mig upp och fångar ett skott som kommer på volley som om det var den naturligaste sak i världen. Med tysta tecken coachar Mari från bänken när hon ser att mina händer åkt upp för långt igen. Helt rätt. Jag känner mig riktigt på G.

Matchen böljar lite fram och tillbaka. Kristin råkar göra självmål och ett tag blir det alldeles för spännande, men vi dominerar. Vi vinner med 7-6 och det är ett rättvist resultat. Men viktigast av allt är att jag har fyllt på självförtroendet ytterligare lite grann.

Det är lag-DM i schack för spelare i division II på Stockholms schacksalonger. Det är också en träning inför kommande spel i Allsvenskan, så man "måste" skriva protokoll. Alltså anteckna alla sina egna samt motståndarens drag för att man i efterhand ska kunna analysera partiet. Karl gillar det INTE, men plitar på. Han muttrar, men inser också att protokollförandet är nödvändigt för att bli en bättre schackspelare.

Efter första partiet märker att han har gott om tid att skriva och har fått in en rutin på hur man gör. Dessutom märker han hur intressant det är att efteråt spela om partiet med sin tränare. De diskuterar det som gjordes bra, vad som kunde gjorts annorlunda och hur scenariot skulle blivit då och när partiet avgjordes.

Mycket fascinerande och faktiskt lite skrämmande är det att Karls tränare bara av att se protokollet kan bedöma när partiet avgjordes.
- Här. Här var det avgörandet draget, säger han och pekar.
Han tittar några sekunder till på protokollet och så fortsätter han:
- Där har du skrivit fel. Det ska stå g4, inte g3 för dit kan bonden inte gå.
Jag är imponerad. Han har tvärkoll. Hans hjärna verkar funka som en schackdator!

Har du några bra tips och trix i vardagen när det gäller förvaring för dina och familjens alla prylar? Vilka knep har du för att skapa maximal koll på alla saker - i hallen, i köket och i barnens rum?

Tävla om förvaring och organisering till ett värde av 10.000:-  genom att maila ditt bästa tips (max 600 ord) till tavling-AT-loppi-DOT-se senast 22 februari 2012.

 1:a pris
- Rensning och organisering av ett barnrum
- Förvaring från Granit till ett värde av 5 000 kronor
- Hjälp från Loppi.se med försäljning av utrensade barnprylar t.ex bortforsling och  annonsproduktion.
- Vinstvärde: 10 000 kronor.

2-5:e pris
Presentkort på Granit värde 500 kronor

6-10:e pris
Dagispåse från Loppi.se fylld med rensningsinspiration

Mer information om tävlingen och tävlingsregler hittar du här.

Födelsedagsbarnet har önskat sig köttfärslimpa med kokt potatis och brunsås till middag. Kräver inga supertalanger i köket för det är superenkelt - och är supergott!

Istället för traditionell tårta blev det en variant med cup cakes som är minst lika festlig.

Cup cakes (12 st)
3 ägg
2½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 gr smör
1 dl mjölk
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal och saft av 3 limefrukter (Jag hade inga lime och skippade detta.)

Topping
60 gr mjukt smör
4 dl florsocker
1 tsk vaniljso
Skal av 3 lime (Hade inga lime så jag tog 1 tsk citronsyra för syrlighetens skull.)
150 gr Philadelphiaost
Garnering: strössel, minimaränger, silverkulor

1. Sätt ugnen på 175
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker riktigt vitt och fluffigt.
3. Smält smöret (Enklast i 90 sekunder i micro)
4. Häll i mjölken i smöret.
5. Blanda smör-mjölk-blandningen med äggsmeten.
6. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt.
7. Vänd försiktigt ner i mjölblandningen i smör- och mjölken. (Vispa ej! Då blir cup cake:arna kompakta.)
8. Blanda i rivet skal och saft av lime. (Det här momentet skippade jag.)
9. Placera ut pappersformarna i en muffinsplåt och fyll formarna 2/3 med smet.
10. Grädda i mitten av ugnen i 15 min.

Låt svalna helt innan du börjar dekorera!

Topping

1. Vispa alla ingredienser med elvisp.
2. Bred rikligt över cup cake:arna
3. Garnera med strössel

Jag garnerade cup cake:sen precis innan vi skulle fika och tände födelsedagsljusen, men tyckte det kändes som om nåt fattades...

... och då kom jag på att jag ju glömt garnera med strössel. (Eller nonpareille som det  kulformiga strösslet kallas.) Hade tänkt ha en liten svensk flagga i varje också eftersom det ju är flaggdag, men det glömde jag köpa.

Karl gillade dessa cup cakes jättemycket!

Kompletteringshandlar på Ica Globen. Låglaktosmjölken är förfärande dyr (14,50 kr/liter) men det är sällan man ser ett så bra erbjudande som det för hallonsylt i refill. Det är den  (eller den lågsockrade) vi brukar köpa.

På fritids åks det mycket pulka. De som inte har någon egen får låna, men då måste man ofta dela med några andra så jag har lovat Gustav att köpa honom en egen pulka. De kostar 79:- på Stadium. Elller nej, det gör de inte alls. När jag ska betala den så visar det sig att jag missat att det är ett tillfälligt erbjudande på dem, så nu kostar de bara 49:-. Är det inte otroligt billigt?

Fick boken "Hello cupcake!" med recept av Leila Lindholm i julklapp av svägerskan Sara. Boken har bra och enkla recept samt fina bilder, men det är dessutom en hyllning till hennes son Valter, vilket jag kan tycka blir lite fånigt. Jag är intresserad av recept och handfasta råd för att lyckas, inte Leilas kärleksförklaringar.

Men boken är en härlig inspirationkälla och med den som utgångspunkt bakar jag cup cakes för första gången i mitt liv. Det ser ju så läckert ut med frostingen och de fantasifulla dekorationerna. Lillprinsen är som alltid inför allt som görs i köket mycket entusiastisk. Han kör elvispen samt placerar pappersformarna i muffinsplåtens fördjupningar (också en julklapp från Sara).

Cup cake:sen blir inte så höga och toppiga som jag trott. Kanske för att jag inte körde med varmluften i ugnen?

Så där ja. Nu är alla födelsedagspresenterna inslagna. Och det är förberett för frukost med bake off bröd och god ost, allt enligt födelsedagsbarnets önskemål.

Förra veckan ojade jag mig över hur mycket godis (föräldrarna tillåter att) barnen äter i fikapausen på schackklubben. Godis - där går min gräns. Inte bra för hjärnan när man utövar en sport som kräver extrem tankeverksamhet under lång tid. Men visst, även Karl inmundigar en sockerbomb.