Är på biblioteket. Lånar massor av böcker. Och spelar schack.

Någon har fått en ljus idé. Det pågår någon sorts gerillakrigföring i köket och legogubbarna står på patrull på bordet. (Eller borde man kalla dem legosoldater?)

Några använder den röda ljuslyktan som skyttevärn.

Lillprinsen favoritpyjamas är den efter Petter ärvda röda Nalle Puh pyjamasen och jag förstår honom, för den är alldeles mjuk och skön efter många tvättar. Men nu funderar jag på att införa restriktioner på att använda den ty den förlänger nattandet nåt förskräckligt. Lillprinsen talar nämligen om att det är "Pyyy" fram på pyjamasen och om han nöjde sig med att göra det en eller två gånger vore det okej, men han fortsätter i all oändlighet och pussar och klappar på Nalle Puh istället för att försöka sova.

Som tur var fick han även en blå pyjamas efter Petter och den är det bara robotar på, så den skulle han kunna börja använda istället.

Alternativa rubriker: "Puh:jamas" eller "Puh med pyjamas".

Lillprinsen var som för det mesta på superbra humör när han vaknade, men någonstans på vägen blev det buttert och väl framme på förskolan ville han varken gå in själv eller ta av sig kläderna. Gustav, som idag valt att följa med och lämna sin lillebror, går bredvid mig och pladdrar om ditten och datten. Lillprinsen hänger med underläppen halvvägs ner på bröstet för att markera hur sur han är.
- Ska jag hjälpa dig av med stövlarna? frågar jag honom.
Får en huvudskakning till svar.
- Ska du ta av dig stövlarna själv? frågar jag honom och lyfter fram stövelknekten.
Ännu mer huvudskakningar och ett buttert mummel hörs från Lillprinsen.

Jag börjar bli varm och irriterad. Mitt tålamod håller på att tryta och Gustavs oändliga babblande om i mitt tycke nonsens går mig på nerverna. När Gustav kliver fram och tar av sig sina stövlar med hjälp av stövelknekten är jag på vippen att protestera högljutt för vi ska ju inte gå in och behöver alltså inte ta av oss skorna. Jag hejdar mig ett par tiondels sekunder och suckar djupt, vilket visar sig vara dagens klokaste icke-beslut för Lillprinsen älskar sin storebror och härmar honom i allt. Så även nu.

Lillprinsens dåliga humör är som i ett trollslag bortblåst och medan han kränger av sig overallen helt själv tar Gustav (fortfarande pratandes på både in- och utandningarna) på sig sina stövlar igen. Min älskade Gustav, du är så smart och alldeles fantastisk!

Det är knappt så jag känner igen Lillprinsen när jag kommer till förskolan för att hämta honom. Dels för att han brukar leka med duplo men idag står vid spisen och är fullt upptagen, dels för att han idag är klädd i brunt. En färg jag normalt inte väljer på kläder när jag köper dem, men dessa har han ärvt efter Petter och hans mamma Teresa gillar brunt.

Konstaterar att Lillprinsen borde ha brunt på sig oftare, för han är fin i det. Och brunt är en färg som är lätt att matcha. Just den här utstyrseln fick han ha roströdorange strumpor till. Färgen kommer igen på dekorsömmen på mjukisbyxorna/långkalsongerna.

1. Nu medan grundserien pågår så ska han sargvakt på så många hemmamatcher som möjligt för att öva och på så vis bli duktig och pålitlig.
2. Har man varit med många gånger kan man hävda "Jag tar vänster hörna för det brukar jag ha." (och enligt Karls bedömning är det där som de flesta bollar hamnar vid skott på mål eftersom de flesta är vänsterskyttar).
3. När (inte om!) DIF innebandy tjejerna går vidare till slutspel i år igen så är han en av de självklara att nyttja för sargvaktning och han får välja plats.
4. Slutspelsmatcherna sänds i TV4 sport och kameramannen följer boll.
5. TV-karriären är given!

Karls fotbollslag Enskede IK är med i Mini Tiger Cup. Grundspelet var igår och eftersom vi var på 70-årsfest kunde Karl inte vara med då, men de har tagit sig vidare till kvartsfinalen som är idag. Det är en förväntansfull Karl som åker till Skarpnäcks sportfält med hela familjen som supporters.

Första matchen är otroligt spännande med många målchanser. Till slut vinner Enskede med 2-1. Glädjen är stor. Och kanske även förvåningen, för laget brukar inte vinna så ofta. När de sen vinner semifinalen och går vidare till finalen och spel om guldet jublas det både bland spelare och föräldrar.

Det är ett rätt trött gäng som sent på eftermiddagen går in på planen för att möta Lidingö IK. Heder åt dem att de inte låter sig nedslås av vetskapen att de i grundspelet förlorade mot dem med 1-4 utan det kämpas och fajtas om varje boll. Karl som alltid brukar få spela back för att han gör det så bra ska nu spela mittfältare, vilket han gillar. Han har ett bra skott. Nu gäller det bara att våga skjuta när det gäller.
Oväntat gör Enskede första målet. Lidingö gnetar på, men tappar gnistan. Lyckas kvittera. Slutminutrarna går alldeles för fort och det känns tveksamt om vi ska hinna göra nåt mål, men strax innan domaren blåser av blir det 2-1. Plötsligt tickar sekunderna alldeles för långsamt. Efter en nagelbitarrysare är matchen slut. Resultatet står sig och laget har vunnit sin första - men förhoppningsvis inte sista - cup. Stort!

Med stor inlevelse och frenesi ritar Lillprinsen med tuschpennorna han hittat i burken i översta lådan i byrån i allrummet. Riktiga från-armbågen-streck men nyttjar faktiskt större delen av pappret istället för bara lite i ena kanten.

Vet ni förresten vilken som är den modigaste pennan?

Svar: "Törs"pennan

Till morgondagsen vattenkrig på fritids vill Karl köpa en vattenpistol På BR Leksaker kan jag konstatera att vattenpistoler snarare ser ut som kalashnikov eller avsågade hagelgevär än små vattenpistoler och kostar ett par hundra. Värstingt värstingen kostar 499:-. För en vattenpistol!

Karl köper en water ranger splat blast som har 600 ml tank och skjuter "vattenkulor" över 7 m. Gillar inte dess vapenlika utseende och att det låter som en avfyrningsmekanism för varje gång man kramar avtryckaren. Dessutom måste man ladda om genom att dra i nåt som väl ska likna och låter som en hane.

Lillprinsen gillar att bära min handväska och gör det gärna till dagis. När jag kommer till jobbet hittar jag en hel massa saker som han visst hann stoppa ner i handväskan medan han stod i hallen och väntade på att vi skulle gå.

Trots att jag inte är någon fotbollstjej så är det riktigt roligt att skjutsa Karl till hans fotbollsträning. Det är en fröjd att se hans träningsiver. Och verkligen intressant att se hur han på 2 år utvecklats som spelare trots att han inte tränat fotboll alls i organiserad form. Speluppfattningen är en helt annan. Och bollkontrollen. För att inte tala om att ta instruktioner och genomföra övningar med många delmoment!

Alla barnen uppträder med ett otroligt program beståendes av sång, musik och akrobatik. De måtte ha jobbat stenhårt för att få allt att sitta. Imponerande! Till och med Lillprinsen och hans jämnårige kompis Wilmer deltar.

Storbarnen som ska börja skolan i höst avtackas. En del föräldrar i barngruppen tycker det är väldigt känslosamt, men jag är inte en av dem. Tyckte inte det när Karl slutade på dagis heller. Då kändes det snarare spännande och skolstarten var något att se fram emot.

Från att alltid spela fotboll på kvällarna samlas nu alla killarna i området i lågstadieålder på crossbanan. Runt runt runt cyklar de. Och några som inte har 2-hjuling kör banan på sparkcykel så gott det går i gruset. De har tävlingar man mot man, men även tidtagning och Bästa hoppet. De byggar hopp och gupp. Även några småsyskon med stödhjul är med.

Som barn hade jag älskat något dylikt. Skulle ha lekt hästhoppning och fälttävlan!

- Det är 38, säger Gustav.
- Vadå? undrar jag och har inte alls hängt med.
- Det är 38 prickar. Där! förklarar Gustav och pekar.

I smyg kontrollräknar jag. Förundras över hur duktig han plötsligt blivit på att räkna. Det är inte min förtjänst för jag har inte hållit på och övat med honom som jag gjorde med Karl.

En med Karls mått mätt stor entusiasm visar Karl oss runt i klassrummet bland alla projekt de gjort under året. Tangramen är fina. Karl förklarar att det är ett pussel från Kina och att det är sju bitar i. Läggar man ihop dem får man en kvadrat men man kan också bygga firgurer av bitarna. Kul sätt att få barn att förhålla sig till geometri. Dessutom har de jobbat i grupp, så bara det att bestämma vilken figur de ska bygga är ju fantastisk övning i samarbete och beslutstagande.

Lillprinsen hjälper till i köket.
- Man tager vad man haver och så stoppar man det i en gryta, sa Kajsa Warg.
- Och har man inget så vittjar man komposthinken, sa Lillprinsen.

Vet inte om medföljande föräldrar hade långtråkigt, sa nåt bara för att vara snälla eller om det var en lagom öppningsfras, men varken förr eller senare kommer jag väl få så många kommentarer att Lillprinsen är söt Kanske är det de tuffa baby Converse (som maken köpte i New York åt Karl när han var bebis) som gör hans uppenbarelse extra näpen idag?

Karl deltar i en schackturnering idag igen. Det är junior-DM på Stockholms schacksalonger. 56 deltagare i E-klassen.

Karl vinner sina första fyra ronder och ligger som bäst på 4:e plats, men sen förlorar han de tre sista och halkar ner till 8:e och slutligen 15:e plats. Han gråter bittra tårar och går ut för att luftar sig en stund. Antagligen vill han vara ifred. När han kommer in igen är han på lite bättre humör och busar med Lillprinsen. Men helt nöjd är han inte trots att han får pokal. Tror minsann han höjt sina förväntningar på sig själv och det rejält!

Alla förskoleklasser, 1:or och 2:or (ungefär 200 elever) åkte till Långbrodalsskolan för att fira fritidshemmets dag. Bland annat så var Dogge Doggelito var där och uppträdde. Karls skolfärg var röd, så alla hade på sig röda kläder och så en fantasifull röd hatt som de tillverkade tidigare i veckan.

Karl har varit på bangolfkalas och verkar ha blivit väldigt inspirerad. När han kommer hem förvandlas trädgården till en fantasifull äventyrsbana med hinder, tunnlar och gupp.

Även om det var ett svårt beslut så har jag givit upp mina ambitioner om en vacker trädgård gjord för vila och samvaro och låtit den förvandlas till en plats för  barn. I alla fall tillfällig (vilket väl i praktiken innebär för typ de närmsta 5 åren). På gräsmattan pågår ständig projekt och i mångas ögon ser det nog skräpigt ut. Med ett barns sinne är det lek.