Fascineras av Maskroskvinnans blogg fylld av inlägg som är så vackert skrivna. Så medryckande. Som poesi fast i löpande text. Speciellt fastnade jag för inlägget om trasmattan med den spillda salladsdressingen på. Som fångar och berör.

Själv känner jag att mina inlägg på bloggen blir kortare och kortare. Inte i brist på varken förmåga att uttrycka mig eller inspiration, men nåt är det som håller emot. Är det möjligen en sjuka smittad av det här med Facebook (där man bör hålla sig kort för att någon ska idas läsa) och mikrobloggarna på Twitter (där man måste skriva kortare än 140 tecken)?
#återhållsam     #fåordig

Tror aldrig jag haft så många besökare tidigare. Över 7.000 på ett dygn!

De senaste dagarna har statistiken på Passagen Blogg löpt amok. Nollställs för vissa men inte alla. Idag verkar min blogg vara en av dem som "drabbats".

Jag skriver så otroligt många inlägg. Har många besök - enligt Passagens statistik ungefär 2.000 per dag. Men det är så få kommentarer. Inte ens mina vänner, som jag vet läser om inte varje dag så i alla fall ofta, kommenterar längre. Man börjar ju undra om kommentarsfunktionen är avstängd fast jag inte vet om det. Hallå?

Men visst berör man inte så gör man inte. Plötsligt gick luften ur mig.

Har vetat länge att kompisen Beata bloggar, men inte förrän idag fick jag länken till den. En blogg som uppdateras regelbundet med välskrivna inlägg och många bilder. Ämnena är vardagliga och tonen liknar min egen blogg. Riktigt kul med en ny blogg att följa!

Det är en historisk dag idag: min gamla blogg stängs ner.

Den var min ursprungliga blogg här på Passagen, men jag slutade använda den 2007 eftersom url:en till den avslöjade mitt verkliga namn och jag ville vara anonym.

Har tagit back up på allt innehåll, vilket har varit otroligt tidsödande eftersom det var en otrolig mängd text. Det första är från augusti 2001! Vill absolut ha kvar den unika dokumentationen från en liten bit av mitt liv. Det var en intressant tidsresa att läsa texterna och framför allt se bilderna. Mina tankar. Mina formuleringar. Som jag är väldigt stolt över!

Mycket intressant att se hur jag förändrat bloggens karaktär också. Från början en loggbok med beskrivande text vad jag gjort under dagen. Skriven i dagboksform med mig själv som främsta målgrupp. Nu är det mer flirt med läsarna. Försök till betraktelser av lustiga fenomen.

Hur gör man ett inlägg och infogar ett filmklipp från t.ex SVT Play?

Jaha. Så är då de där veckorna av "obloggning" över. Erkänner att jag hade abstinens de första veckorna. I huvudet fortsatte jag att formulera snärtiga rubriker och välformulerade texter om situationer i min vardag. Överallt såg jag saker som fångade med kameran skulle bli den optimala illustrationen till ett blogginlägg. Men envist höll jag fast vid min intention att inte blogga. Det tar ju ett tag att förändra en vana.

Nu funderar på mitt första inlägg. Om det ska bli något alls. Bloggen ska kanske begravas och om så är kommer det antagligen aldrig komma ett bättre tillfälle att göra det på!

Fast uppriktigt sagt så tycker jag inte att jag fått loss så mycket tid för att jag slutat blogga. Den fylldes obemärkt med annat. Det är ju inte precis så jag suttit sysslolös och undrat vad jag skulle göra med all överbliven tid, liksom. Men kanske är det som att sluta röka? Få rökare känner att de får så mycket mer pengar över trots att den som röker ett paket om dagen och slutar har 14.600:- om året att spendera på annat!

Kanske borde även bloggning förses med varningstext?!

Kommer att göra ett uppehåll med bloggandet. Hur länge vet jag inte, men troligen året ut. Alltså 10 veckor från och med idag. Har bestämt mig för att prova nya beteenden. Bryta invanda mönster. Och söka andra sätt att få bekräftelse.

Det ligger ett anonymt vadderat kuvert i brevlådan. Vad kan det vara? Jag har varken beställt nåt eller nyligen börjat prenumerera på någon tidning som betingat välkomstpremie. Inuti ligger ett par dingliga bijouteri örhängen. Inte alls min stil.

Och så ett följebrev från tidningen Mama. Jag är utvald (Jaha. Sure.) att få börja blogga hos dem. Via min blogg beblanda mig med kändismammor såsom Linda Bengtzing, Sanna Lundell och Laila Bagge. Kändismammorna har avtal med Mama. Jag som nykomling blir vanlig bloggare, men uppgraderas till VIP-bloggare när man har fler än 2.500 unika träffar per vecka.

Inbillar mig först att de verkligen vill rekrytera mig och på riktigt är intresserade av mig (eller snarare min blogg) för att jag har så många läsare. Tror att det ska gå att länka min befintliga blogg till Mama, men icke. Och jag är inte ett dugg intresserad varken att börja blogga på ny adress eller starta ännu en blogg. Är nöjd med Passagen. Tillräckligt nöjd. Och har så många trogna läsare att jag tror det skulle skapa mer problem än fördelar om jag flyttade. Väljer att tolka min motsträvighet som ett tecken att jag faktiskt har en ganska etablerad blogg!

Har aldrig reflektera eller ens brytt mig om att titta på Google-annonserna som är i högerspalten på varje blogg på Passagen. Men av något skäl faller ögat där nu och "Det var fasligt så många Google-annonser det är om växter och trädgård på min blogg" tänker jag. Då slår det mig (aj!) att det kanske är utvalda annonser. Att de varierar beroende på vad man mest skriver om.

Gör en snabb scanning. Jo, det verkar stämma. Hos till exempel Cilla är det mest annonser om Sälen, Åre, skidåkning och resor. Och på Intressesmurfens är de om balans i livet, mindfulness och tidningen Må Bra.

Då och då händer det att när jag uppdaterar ett inlägg görs det ännu ett inlägg istället för att uppdatera det gamla. Det blir således flera snarlika inlägg efter varann. Händer ibland även när jag inte publicerar dem utan sparar som utkast. Mycket irriterande.

Men än mer irriterande är att det ibland inte går att radera de felaktiga inläggen som inte ska vara där.

Går buggen att åtgärda? Och kan redaktionen på Passagen hjälpa till att ta bort inläggen med error? Listan med Utkast fylls med error-inlägg som jag egentligen vill ta bort.

På ett av mina tidigare inlägg i bloggen har Zendry Svärdkrona som är reporter på Aftonbladet kommenterat och bett mig kontakta honom. för en eventuell intervju. Blir förstås vansinnigt nyfiken på vad det kan vara inom för ämne. När jag Googlar på honom förekommer hans namn i sammanhang som undersökande journalistik och kriminalreportage. Eller är det hela bara någon som skämtar med mig?

Makens alldeles sprillans nya iPhone ligger på bordet. Med stor portion skeptisism provar jag den...

... och blir alldeles salig. Vill också ha. NU!!!

Är man helt världsfrånvänd om man inte finns på Face Book Facebook? Kan man jobba med sociala media på webbyrån på en redaktion och inte vara registrerad på Face Book Facebook? Det tycker jag och har inte brytt mig.

Men sen igår - efter tjat, påtryckningar och idel gliringar från mina kollegor - finns jag också på "fejan" (som jag av kollegorna förstått att det kallas). Undrens tid är inte förbi, alltså.

Känner mig som om jag klampar runt där utan att riktigt veta vad jag gör. Trodde t.ex att jag skrev ett privat meddelande till en kompis, men insåg efteråt att jag nog publicerade det på hennes wall och att alltså alla kan läsa det.

Och så det här med foto. Måste man ha, enligt kollegorna. Men jag får komplex. Beslutsångest. Ska det vara snyggfoto? Eller är det bättre med ett pellejönsfoto (som många har)? Eller en symbolisk bild?

Gör ett sök på "tvestjärt" för att försöka hitta en schysst bild att illustrera mitt förra inlägg med. Bland träffarna finns ett foto som jag tycker mig känna igen. Men det är publicerat på en blogg jag inte känner igen. Är det bara så att jag också använt samma bild för att illustrera ett tidigare inlägg jag gjort? Nej, vid närmare eftersökning får jag bekräftat att det är jag som tagit bilden för att använda till ett inlägg om tvestjärtar förra året. Bloggaren har använt bilden till ett av sina inlägg utan att fråga om lov. Är det OK? Ingen hänvisning. Ingen källa. Ingenting.

Hm... Har inte funderat speciellt mycket på det där med upphovsmannarätt. Själv brukar jag låna bilder, men då ange var jag "ärligt stulit" bilden.

Fegt kanske, men denna gång duckar jag. Ber henne inte uppge källan varifrån hon fått bilden. Känns småaktigt på nåt vis.

Eller snarare avsaknaden av.

Jag har sagt det förr och visste att jag skulle få anledning att säga det igen: statistiken för mest besökta bloggar suger. Verkar vara som minst pålitlig före lunch. Ibland är det vissa bloggar som inte nollställs vid midnatt. Så är i alla fall fallet med bland annat min idag.

Upptäcker just att min kompis Intressesmurfen har fått en puff på Passagen bloggs förstasida. Puffen är illustrerad med en självporträtt av Intressesmurfen!

Mitt nyligen gjorda inlägg om kronprinsessans val av gemål har blivit utvalt och hamnat på Passagen Bloggs förstasida. Ska bli intressant att se hur besöksstatistiken påverkas av det.

Hoppas bara att inte jag är den som sedan utpekas av hovet som uppviglaren och upphovsmannen till detta skämt. I såna fall ber jag redan nu om ursäkt. Hoppas hovet har humor. *gulp*

På Passagens förstasida finns ett block avsatt för bloggarna. Enligt rubriken är det de senaste inläggen som publiceras där, men det verkar vara en sanning med modifikation. Vet inte om det är slumpen eller någon redaktör (troligen det sistnämnda) som väljer vilka inlägg som ska synas. Hur som helst så ligger mitt inlägg om Cesar och "Mannen som talar med hundar" kvar i mer än 20 min, trots att så många andra inlägg publicerats senare så att mitt inlägg borde ramlat utanför listan på Passagens förstasida flera gånger om.

Inte så att jag motsätter mig att min blogg exponeras eller tycker det är otrevligt - tvärt om! Men det får mig att fundera på vem som "styr" bloggvärlden.

Nåja. Antagligen kommer det synas på besöksstatistiken att jag synts.