Handbollsträning. Någon filurig typ har av plywood, band och popnitar tillverkat målförminskare (för de ingår väl knappast i en gympahalls standardutrustning?). Här i Södra Latin finns inga minimål men denna konstruktion med de svartvita strategiskt placerade fälten är ett väldigt bra substitut.

Det var ett tag sen jag stannade kvar på en hel handbollsträning som Gustav verkligen deltog i och jag kan konstatera att Gustav gjort stora framsteg. Att han dessutom verkar piggare än vanligt och inte så gnällig bidrar förstås till att han gör en bra träning. Han klarar att följ tränarens instruktioner och gör riktigt fina kast över lilla mattan mot mål. Hoppskott har däremot hela laget svårt att göra.

De värmer upp med fotbollsmatch. Och sen tränar de skott på mål från olika vinklar. Det är bara 6 barn på träningen och 2 tränare så det blir något av personlig coachning.

Det är svinkallt i hallen och ISKALLT på golvet. Det är plågsamt att sitta på bänken i strumplästen. Lägger upp fötterna på bollnätet och det ger viss lindring.

Att vara med Gustav när han spelar handboll är kul. Att vara publik är kul (i Sjöstadhallen finns det faktiskt till och med en riktig läktare) och prata med hans kompisars mammor är väldigt trevligt. Men det är så fruktansvärt kallt om fötterna! I Sjöstadshallen är det skoförbud och skogränsen är borta vid caféet. Det är dragigt och efter 3½ timme där är man riktigt iskall om fötterna, så där så att frusenheten börjar krypa upp längs benen. Nästa gång ska jag komma ihåg att ta med raggsockor!

Trots den gårdagskvällen blev sen är det bara att masa sig upp för Gustav ska spela handbollsmatcher i P03-serien i Sjöstadshallen. Jag fixar smörgåsar, några kalla köttbullar på spett, frukt och termos med vatten.

Första matchen är derby mellan de båda Harmmarbylagen. Det börjar med ett litet övertag för Gustavs lag som hade bra försvarsspel och snabba kontringar. Men sen kommer motståndarna in i matchen och samspelar bra, vilket ger utdelning. När det återstår 2 minuter är det lika. Båda lagen har några vassa chanser på slutet men målvakterna gör snygga räddningar, så matchen slutar 5-5. Rättvist och väldig bra för den fortsatta stämningen. Hela gänget tränar ju tillsammans.

Gustav har gjort stora framsteg och var betydligt mer aktiv än han någonsin varit. Rörde sig på plan och gjorde både ett par passningar och ett frikast. Han kommer mer till sin rätt när han spelar mot jämnåriga istället för såna som är 2 år äldre än han.

Inför andra matchen var det lite gruff på uppvärmningen, så då vek Gustav ner sig och ville inte vara med så mycket utan satt på bänken och hejade fram sitt lag. Dock förlorade de mot mycket mer erfarna Skuru IK 6.

Gustav var väldigt taggad inför matchen. Deltog i alla övningar på uppvärmningen och gjorde ett par fina skott på mål.

Första machen i Smedhagshallen är mot Skuru IK. Hammarby kör stenhårt och redan efter några minuter leder vi med 5-1. Stabilt försvarsspel matchen igenom och det görs flera snygga mål. Det har verkligen hänt jättemycket med deras speluppfattning, bollkontroll och skott på mål sen jag såg dem spela match senast.

Matchen slutar 11-6 och därmed har laget för första gången vunnit en match i serien. Ett mycket lyckligt och svettigt gäng. Och så ska man komma ihåg att de är
-05:or men spelar i -03-serien!

Andra matchen i serien är mot Skå IK. Förra gången de mötte Skå IK var Hammarby verkligen i underläge och även idag började det i samma stil. Skå IK gör mål efter mål och efter bara en kort stund står det 1-8. Därefter kommer Hammarby alltmer in i matchen och målskillnaden rinner inte iväg mer.

Hammarby spelar elitseriematch i Eriksdalshallen mot Lugi HF. (Undrar om samma felsägning som jag gör - att kalla dem "Luigi" som Marios bror - är vanlig?). Gustav och jag åker dit. Det är fullsatt och klacken är underhållande. Kör hejaramsor och ser till så stämningen är hög. Jag har faktiskt aldrig varit på en riktig handbollsmatch, men det är riktigt kul. Mycket tightare än i fotboll och man kommer närmare spelarna. Och det är mycket mer känslor och synbart taggade spelare än i fotboll. Det är lätt att följa bollen, till skillnad från ishockey där det oftast går så snabbt i målsituation att det är svårt att se var pucken är. För att inte tala om innebandy.

Men jag inser att jag måste lära mig domartecknen för att kunna hänga med. Och plugga regler. Eftersom jag själv aldrig spelat handboll och inte är så kunnig inom sporten så är det svårt för mig att avgöra varför det blev avblåst bara genom att ha sett på situationen. Var det offensiv foul eller fult i försvaret, liksom. Och lite skämsigt var det att jag faktiskt inte hade koll på om det var två halvlekar eller tre perioder.

Lugi är snäppet bättre än Hammarby hela matchen igenom. Kvickare. Det är helt stängt på mitt i försvaret. Och de sätter många fler av sina skott på mål. Men matchen är faktiskt spännande in till sista sekund. Hammarby har häng hela andra halvlek och genom en kontring med 7 sekunder kvar fick de chans att kvittera. Tyvärr blir det som så många gånger tidigare i matchen: de sätter inte skottet.

Bild lånad av Isopeter

Det är första handbollsträningen för den här terminen för Gustav. Vi hade blivit lovade skjuts av Robins mamma Sofia, men bara några 100 meter hemifrån oss fick hon fel på bilen så vi åkte kommunalt till träningen. Lillprinsen som gillar att åka buss och tunnelbana jublade så klart inför detta.

Sofia har lyckats låna en annan bil så Robin kom också till träningen. Och Sofia. Det är faktiskt riktigt trevligt att sitta på bänken och se sina barn träna och samtidigt småprata. Lillprinsen gör inte så mycket väsen av sig utan tittar på när barnen kör bollövningar. När han tröttnat på det klättrar han försiktigt i ribbstolarna.

Och Gustav - ja, vilket utveckling. Från att förra terminen räddhågset ha suttit i redskapsförrådet och varit tvungen att tjatas på för att vara med på övningarna till att med liv och lust vara med på allt och verkligen vara delaktig på träningen. Härligt att se!

Nya delen av Nacka bollhall är fräsch, men i korridoren utanför ett av omklädningsrummen är det alldeles fullt med svartgrått stänk på golvet och bordet som står där. På väggen sitter en sorts manick av nåt slag med en borste inuti. Det påminner om en skoputsmaskin som brukar stå i entréer och hotellobbys, fast den sitter i fel höjd. Det som skvätt ser ut som snus. Vidrigt! Äckligt! Snus(kigt)!

Men sen registrerar hjärnan att det inte luktar nåt. Och att ingen annan verkar reagera på fläckarna utan ser ut att tycka de är normala. Inser att det inte är snus utan antagligen handbollsklister. Att mackapären på väggen är en klisterborttagare. Kanske ens sorts bollrengörare? Jag är ju inte alls hemma på det här med handboll, så jag har verkligen ingen aning!