Vi planerade att sortera, rensa och kasta i Kristi Himmelfärdshelgen. Maken förvånade mig och kastade inte alls så mycket som jag trott. Istället fyllde han fyra flyttkartonger med saker som i hans tycke var säljbara. Och rensningen i köksskåpen gjorde han faktiskt med finess. Jag instruerade honom inte alls och sa ingenting (trots att jag alltid blir lite orolig när han är i rensartagen) innan han satte igång, men det visade sig att han har koll på att Tupperware är "finburkar" och sparade alla dessa. Den enda som han av misstag kastade var en Tupperware burk med rött flipplock som vi brukar ha i skafferiet men som nu stod i matkällaren.

Saker som utrangeras från garaget, matkällaren, barnen båda rum och köket fylldes i 12 stora välfyllda sopsäckar och körs till tippen. Dessutom en hel del annat bråte. Tyvärr glömde jag ta kort på det formidabla berget av skräp innan vi åkte första vändan till tippen.

Nu vill jag vara med på nån riktigt bra loppis. Vill tömma de där flyttkartongerna på prylar så snart det bara går!

I väntan på en tredje vända till tippen.

Kristi Himmelfärdshelgen ska bland annat ägnas åt rensning och sortering. Mycket är dock sånt som behöver "mellanlanda" någonstans innan beslut tas vad som ska göras med det, så jag har hyrt ett self-storage. Efter att ha gjort en koll på nätet valde jag City Self-Storage i Västberga för det ligger geografiskt bra till,  tjänsterna de erbjuder verkar vara likvärdiga med Shurgard och de är etablerade. (Vill inte ta vilket litet företag som helst för man vet inte hur säkerheten är då.) Dessutom har de erbjudande med första månaden gratis + 10 flyttkartonger (värde 300:-) gratis vid hyra av förråd i minst 3 månader. Och flyttkartonger kommer vi behöva, så det blir ett bra deal.

Anläggningen är rätt sliten, men förrådet är rent och funktionell.

Max, killen som visar mig anläggningen, är klichéartat säljig men väldigt trevlig. Riktigt service minded. Och söt. En riktig liten pudding. Liknar Erik Saade när han ler!

Det är väldigt lustigt att self-storaget ligger på Upplagsvägen!

Har fått inbjudan från Smartson att anmäla mig som testpilot för att prova den beröringsfria kranen Vienda från Oras. Anmäler mig och hoppas bli en av de 20 utvalda.

Hemma hos oss skulle den bli perfekt för den fingeravtryckshatande mamman (jag alltså) skulle slippa det eviga putsandet. Med våra tre barn och alla deras kompisar som är här tvättas det händerna ofta och länge. Denna kran skulle på ett enkelt sätt göra oss miljövänligare och minska våra kostnader. Dessutom är den snygg - inte helt oviktigt för mig som gillar design! Och den runda formen på kranen gör att vattenstänk rinner av utan att skapa vattenstänk. Kan det blir bättre?

Vi har sedan tidigare beröringsfria kranen Cubista från Oras och är så nöjda. Det vore mycket intressant att jämföra de båda kranarna med varann.

I diskandet efter kalaset för Gustav och Lillprinsen så gick Bodum kannan av glas till kaffepressaren sönder. Har inte kommit oss för med att köpa någon ny. Inför dagens fika för (svär-, far-, mor-) far bad jag yngsta svägerskan att ta med kaffebryggare.

Hon har med en och låter meddela att de inte använder den längre så den bara står undanställd i deras klädkammare. Om vi vill får vi den, så nu är jag vid 40+  ägare till en kaffebryggare för första gången i mitt liv!

Det är verkligen underbart att komma hem till ett nystädat hus! Jag gillar vår nuvarande städerska Monica. Hon städar väldigt noggrant (lyfter t.ex på alla otaliga kreationer av lego när hon dammar bokhyllan) och piffar såsom hänger handdukarna prydligt och sätter barnens gosedjur på rad. Men så känns det som om hon tar ansvar och gör det där lilla extra. Tar fram rena handdukar om hon ser att de är smutsiga och lägger de gamla i tvättkorgen. Lägger Bamsetidningarna i sitt ställ. (Det ska vara helt undanplockat, men jag kan meddela att det inte är alldeles lätt att få tre barn att låta bli att leka innan vi går hemifrån.) Eller som idag: jag hade glömt min träningsväska i hallen och då ställde hon in den i klädkammaren där den brukar vara.

Barbapapa glaset i plast som jag har för mig att jag köpte på Junibacken till Karl när han  var bebis har spruckit. Det har till och med gått en skärva och duger inte ens som leksak i badkaret, så nu slängs det. Synd eftersom Lillprinsen gillar glaset, men det är å andra sidan rätt hårt anfrätt efter 9 års idogt användande. Minns att det stod att det inte tålde maskindisk och det har vi så klart gjort ändå, så det har blivit repigt och mjölkvitt. Är det inte konstigt att inte ett plastglas ska tåla maskindisk?

Förresten, heter det Barbamama? Eftersom det heter Barbapapa så borde det ju följdaktligen göra det.

För drygt en vecka sedan efter att jag och mamma varit på Ikea så köpte jag en visp på Ica Kvantum Kungens Kurva. Att jag köpte just denna och just då berodde delvis på att den var relativt billig, men det visar sig vara ett dåligt köp. Dels för att skaftet är för klent så det sviktar när man vispar till och med något så tunnt som pannkakssmet. Och dels för att den inte tålde maskindisk i 50º utan ändrade färg till ärtgrön. En snygg nyans, men opassande när man köpt vispen just för att den är turkos och matchar ens grytlappar i silikon!

Båda bakhjulen på Postis Pers röda bil har gått sönder. I övrigt är bilen i nyskick. De tillhörande figurerna Postis Per och hans katt Frasse finns kvar.

Lillprinsen gillar bilen. Öppnar och stänger dörrarna och proppar den full av småbilar, riddare eller lego. Bilen kan definitivt sorteras in i kategorin "Trasiga leksaker". Men det är inte självklart om bilen, Postis Per och Frasse ska kastas eller behållas.

Det är förresten inte bara julgranen utan allt julpynt städas bort. Alla röda handdukar samt badlakan tvättas och läggs undan för denna gång. Och visserligen kommer det nya späda ljust gröna blad vid varje blomställning på azalean, men den har blommat över. Nu skräpar den alldeles förfärligt och är till mer besvär än den förskönar så den kastas i komposten.

Och den sista hyacinten har blommat ut. Förpassas till garaget till den blå lilla plastbacken av den typ som affärerna får champinjoner i där de övriga redan utblommade hyacintlökarna står.

Och bären på järneken i badrummet är skrumpna. Grenarna klipps ner och läggs i komposten.

... och julegranen bäres ut. Enklast göres detta genom att klippa ner den i dess beståndsdelar...

...och fylla två blå Ikea kassar. Stammen sågas i lagom kutsingar och eldas upp i braskaminen.

Förutom de tidigare nämnda har jag kommit på ännu en sak som hör julen till för mig: järnek (ilex aquifolium) att ha i badrummet på entréplanet. Och det har jag redan köpt för länge sedan. Den pryder sin plats i all enkelhet.

Granen är inköpt och har stått i garaget för att så skonsamt som möjligt sakta vänja sig vid rumstemperatur. Tar in den. I år går påsättandet av julgransfoten smidigare än någonsin (vilket egentligen inte säger så mycket eftersom det i vanliga fall brukar vara ett evigt skruvande och justerande innan granen står stadigt och förhoppningsvis är rak) och sen börjar barnen klä granen, allt medan de pratar barndomsminnen:

- Den här flätade korgen var svår att klippa.
- De här bjällorna köpte jag på en loppis med mormor i Gamla Stan.
- Smällkaramellen kommer jag ihåg när du tog hem från dagis.
- De där pärlbanden gillade jag att ha som halsband när jag var liten.

Granen doftar underbart och har vackra glänsande långa barr. Den blir riktigt fin. Och bara en endast röd kula går i kras.

Idomin ska användas för utvärtes bruk. Att smörja ett tjockt lager i soffan rekommenderas inte. Vi har testat!

Gustavs clownmun är värre än någonsin och man ska helst smörja flera gånger varje timme för att hålla den i schack. Just nu verkar ett tjockt lager med Idominsalva hjälpa bäst. Egentligen vill jag att tuben ska ställas tillbaka i badrumsskåpet efter varje smörjning, men det är lättare att komma ihåg att smörja om den står framme.

Jag rör inte en min när jag ser fläcken i soffan av Idomin. Hur den hamnade där är oklart, men någon har tagit tuben och skruvat av locket. Någon lade den sedan i soffan. Någon lade filten ovanpå. Någon satte sig på filten och följdaktligen även på tuben.

Vit matta och barn passar inte ihop. Mången är fläckarna på vår vita runda matta som inte borde vara där. Har funderat på att köpa någon annan i mer förlåtande färgskala och försöka sälja denna i befintligt skick för en spottstyver. Och så klart påpeka att den behöver kemtvättas.

Men så tänker jag att ingen kommer vilja köpa den med alla de synliga fläckarna, så jag tar fram en 20 (!) år gammal flaska med skumtvätt för möbler och mattor. Ruggar ytan rejält med en rotborste. Först märks ingenting. Skrubbar lite till. Och plötsligt "lyfts" fläcken och om inte försvinner så i alla fall bleknar rejält.

Efter 1 timmes skrubbande är fläckarna väck. Och mattan så pass fin att den får hänga med ett tag till.

Det är nog fler fläckar än fem - så utmaningen vart en slamkrypare!

Äntligen har de fått skohyllor på Karls fritids, så nu finns det förutsättning för barnen att hålla ordning på sina skor. Förresten skulle jag också kunna tänka mig att ha nåt liknande hemma. Inte för att det är snyggt, men för att jag skulle slippa ha drivor av skor på golvet i hallen.

Gör iordning adventsljusstaken. Någon mossa har jag inte köpt, för det känns miljöovänligt och skräpar så. Marianne karameller som ser snyggt ut och som vi hade förra året är väldigt olämpligt med en godisälskande klåfingrig 2-åring.

Och nötterna vi brukade ha verkar jag ha kastat. I alla fall så kan jag inte hitta dem. Ser ju onekligen lite kalt ut utan någon dekoration alls i ljusstaken.

Är så nöjd att jag lyckats få hyacinten jag köpte för 3 veckor sedan att blomma lagom till idag!

Karl undrar om han får hjälpa till att pynta. Något tveksam svarar jag ja. Och efter några minuter kommer han, Gustav och Lillprinsen tillbaka in i köket och har fyllt adventsljusstaken med röda och vita legobitar. Otroligt påhittigt. Och flamsäkert. Verket pryds av fyra legogubbar och Karl förklarar att de är utvalda eftersom de har juliga färger: rött, vitt och grönt.

Funderar på att ta en bild och skicka till Lego Magasin.

Åker till återvinningscentralen med en fullastad bil. Det är inte så länge sen vi var här. Otroligt hur mycket skräp en familj kan samla på sig på några veckor. Och detta fastän vi inte är några storkonsumenter av slit-och-släng-varor!

Det luktar liksom lite unket ur tvättmaskinen.Jag tvättar lite drygt en maskin om dagen, så det kan ju knappast vara att gammalt vatten blir ståendes eller nåt. Efter tips från Teresa kör jag maskinen helt tom på 90° med citronsyra i för att rensa systemet. Fast vi är båda osäkra på om det verkligen är citronsyra som är det ursprungliga husmorstipset eller om det var nåt annat.

En ny lampa är uppsatt i övre hallen. Eller snarare en gammal, för lampan köptes när vi flyttade in i vårt förra hus 1998. Då passade lampan perfekt till guldmönstret på Designers Guild tapeten. Nu ser den något omodern ut. Lite 90-tal, vilket ju inte är så konstigt för det är ju just det den är!

I garaget råder det organiserat kaos. Det mesta är sorterat, men det ser ändå stökigt ut eftersom det förvaras i ett ihoplock av förvaringsbackar i olika modeller och färger. Några är blå, andra rutiga, en prickig, en genomskinlig och en röd korg i plast. Och bollarna har blivit så många att de inte längre får plats i bollkorgen.

Skriver lång och detaljerad inköpslista. Både Gustav och Karl vill följa med mig till Ikea för att köpa fler plastbackar Samla. Dessutom behöver vi fler underlakan. Och madrassydd. Barnen agerar lyftkranar och bär alla varor jag pekar på från hyllan till varukorgen. Vi har kul. Riktigt kul. Det pratas och resoneras. Kloka ord och funderingar.

På vägen mot kassorna vill Karl stanna på blomavdelningen, vilket faktiskt inte alls var på mitt intitiativ. Inte ens en antydan från mig. Han väljer ut två kaktusar till sig själv och en suckulent. Dessutom blir han väldigt förtjust i en krukväxt i plast. Jag tycker den är ful. Anskrämlig. Försöker övertala honom att skippa den, men han står på sig och vill köpa den. Och varför inte. Om han nu gillar den, så låt honom. 35:- är ju ingen stor investering. Och han har så sällan önskemål på att köpa saker, så när han väl har det borde jag bejaka det.

Gustav vill så klart ha likadana kaktusar. Och så väljer han ut en till Lillprinsen också. Dessutom hittar de fina ytterkrukor. Jag låter dem ta det de vill ha. Karl väljer rött "för det passar till min sänglampa" och rekommenderar Gustav att välja blå "eftersom du har blått i gardinen i ditt rum och blå fönsterlampor".