Nästa mach är mot Lillvreta IBK från Uppsala. Ingen av deras spelare är licensierade, men därmed inte sagt att de är riktigt bra för de flesta av dem har spelat seriespel tidigare säsonger. Och de är fortfarande aktiva och tränar och spelar matcher.

Vi har ätit middag och fått ny energi. Dessutom är vi ytterligare en spelare, för Larsson har hunnit anlända. Det blir en spännande match med många chanser som slutar 1-1. Vi är på gång!

Inte optimalt ljus för sportfotografering, men det blir några bra bilder där man verkligen ser rörelsen. Och bollen är skarp!

Vi kommer fram till Lugnets snygga fräscha och funktionella idrottsanläggning och hinner till första matchen som är mot Svenssonform, ett lag bestående av spelare från bygden och sponsrat av Svenssonform som är ett litet enmansföretag från Falun. Men inte dessto mindre består laget av über skickliga innebandyspelare. I vårt lag är samtliga spelare licensierade och spelar alltså seriespel denna säsong, så på pappret är vi ett av det bästa lagen i turneringen. Men, men… många av spelarna i Svenssonform är om inte på toppen av sin karriär så exceptionellt duktiga eftersom de spelade i elitserien förra säsongen. En av dem spelade dessutom i landslaget för några år sedan!

Vi blir totalt ifrånsprungna. Felpassar. Åstadkommer inget framför mål. Vi kunde lika gärna suttit kvar i bilarna, känns det som. Matchen är bara 2x15 minuter, så vi har inte så mycket tid på oss. Jag är uppe på topp och stöter. Jagar boll. Rushar. Plötsligt smärtar det i mitt högra underben. Tror att det är en bristning i hälsenan. I stillhet känns det inte alls, men det riktigt hugger till när jag springer. Kan inte alls skjuta ifrån i steget.

Vi stortorskar med 1-7 och vi hade aldrig en känsla att ens komma in i matchen.

Min träningskompis Thomas är på skidsemester och jag måste alltså ta mig iväg till spinning- och corepasset ensam. Plötsligt känns det jättebesvärligt och jag har jag tusen ursäkter. Ska bara. Det är kallt. Jag har glömt hårsnodd. Är det verkligen bra att köra styrka när jag ska spela så mycket innebandy i helgen? Och kliar det inte lite i halsen...

Sen bara jag bestämmer mig. En kraftansträngning och sen är jag där. Det är mycket folk på spinningen. Intervaller som vanligt.

5 - 60 sek
8 - 60 sek
8 reps

3 - 2 min ("vila")

  7 - 30 sek
10 - 30 sek
6 reps

Sen kör vi core. En av veckans nya övningar har jag inget bra namn på, men förutom balans och styrka kräver den även mod, för man måste hänga framåt rejält för att kunna lyfta fötterna från marken och orkar man inte stupar man framåt rätt på ansiktet utan möjlighet att ta emot sig eftersom man har full tyngd på armarna.

Eftersom jag har engelskakurs 12:00-13:30 på onsdagar finns det inte tid för innebandyträning eller löpning varken på lunchen eller eftermiddagen, så jag tog inga träningskläder med till jobbet. Känns konstigt att inte träna alls idag.

Det är inte så lite irriterande när jag får mail att engelskaläraren är sjuk så dagens lektion är inställd. Morr!

Mötet på förmdidagen drog ut på tiden, så jag missade det inplanerade zumbapasset. Kändes väldigt trist just då, men på kvällen när vi ätit middag och det är dags att sticka iväg på innebandyträning spritter det i benen. Det är väldigt uppenbart att jag är mycket mer sugen på att träna än när jag inte redan kört ett pass samma dag.

Det är ovant att spela som utespelare, speciellt med de här tjejerna som jag är så van att spela ihop med men då som målvakt. Det är svinkallt i Brommahallarna. Jag spelar med fleecetröjan på. Försöker springa mig varm och springa får jag göra för jag är långt ifrån så snabb som de andra när jag dribblar. Och definitivt inte så bollteknisk som de. Och inte så snabb. Man har bara millisekunder på sig innan en av motståndarna är där och man riskerar att bli av med bollen. Gör några riktigt snygga cross passningar. Klubban är min vän!

Behöver verkligen träna att spela som utespelare inför Korp-EM i Falun i innebandy i helgen, så jag passar på att köra med grabbarna på lunchen. Vi är bara 9 stycken, så det blir bara en avbytare på ena laget och det andra har ingen alls. Jag ser till att komma på laget som har avbytare för målet med dagens träning är att springa rätt, få boll och våga gå på mål och blir jag för trött så orkar jag varken springa eller spela.

Det är bra att vi är så få, för tempot blir lägre på så vis och jag har lättare att hänga med istället för att bli totalt uppsnurrad.

Det är match i Liljeholmshallen mot Duvbo. Senast vi spelade mot dem hade vi bortamatch och då vann vi med 11-3. Men allt är så beroende av vilka av våra spelare som är med, så lite nervöst är det ändå.

Första målet dröjer ända till 12:34 in i matchen och det är skönt att det är vi som gör det. Helt rättvist, för vi äger spelet. Gör sköna direktskott som är en fröjd att se. Duvbo gnetar på. Skjuter långskott på mål när jag är skymd så jag inte har en chans. Men jag gör flera riktigt bra räddningar. Ett par reflexmässiga med benen. Ställer mig upp och fångar ett skott som kommer på volley som om det var den naturligaste sak i världen. Med tysta tecken coachar Mari från bänken när hon ser att mina händer åkt upp för långt igen. Helt rätt. Jag känner mig riktigt på G.

Matchen böljar lite fram och tillbaka. Kristin råkar göra självmål och ett tag blir det alldeles för spännande, men vi dominerar. Vi vinner med 7-6 och det är ett rättvist resultat. Men viktigast av allt är att jag har fyllt på självförtroendet ytterligare lite grann.

Den vanliga måndagsjoggningen med Linda har bytts till torsdagsjogg denna vecka på grund av möten och sånt. Jag joggar med broddar för första gången. Känns ovant, men bra. Skönt med säkert grepp så man vet att man kan trycka ifrån.

Vi har bestämt oss för att ta den backiga gula slingan som går inne i skogen. Tempot är inte jättesnabbt, men vi har både massor att prata om och dessutom är Linda seg i benen efter ett supertungt cirkelträningspass i förrgår.

KM1 - 6:11 min/km
KM2 - 6:49
KM3 - 6:29
KM4 - 7:22
KM5 - 6:54
KM6 - 7:04
KM7 - 6:08
KM8 - 5:48

Distans: 7,7 km
Tid: 50,33 min
Genomsnittsfart: 6:38 min/km

Går på zumba. Färgad av all träning på Friskis & Svettis där det alltid är vänster-höger-vänster-höger och motsatt arm har jag problem när det på zumban bara är vänster-dutt-vänster igen för då har jag redan bytt fot och har tyngden på den fot som ska flyttas efter dutten. Men denna gång är överlistar jag mig själv och får till duttandet i tangon.

Min necessär och min handväska är bland det intressantaste som finns och måste alltid inventeras när chans ges. I alla fall tycker Lillprinsen det. Och när han gör det görs det ordentligt. Plånboken töms. Läppglans provas. Det kletas med schampoo. Och smörjs med mitt olive body butter från Bodyshop.

Inlägget skulle ha illustrerats med bilden på burken, men jag hittar den inte i datorn!

Skulle verkligen behöva köra ett långdistanspass idag för att hålla mitt träningsschema men har inte riktigt tid för det. Vill ändå avverka ett effektivt löppass så det blir intervaller på löpbandet på gymet. Det andra löpbandet har lagats, så jag testar det. Det har mer automatiska inställningar, vilket passar mig utmärkt. Ställer in på 20 minuters intervallträning med 1:15 min per sektion (vilket är en sanning med modifikation för tiden börjar inte räkna förrän löpbandet ställt in sig helt plant alternativt helt uppe i lutning, så passen för löpning i lutning är längre).

I mitt tycke är 9,5º lutning otroligt mycket. I alla fall när man är inne på andra repetitionen och har de tidigare fem lutningarna i benen. Känns som om jag ska slå hakan i pulpeten framför mig. Biter ihop och kämpar på. Bara en kvar och...
Sen är det tyvärr just det jag gör. Ja, inte slår i hakan men väl ena handen och det rakt på den stora nödstoppsknappen. Det mest irriterande är inte att bandet stannar utan att jag störs i min koncentration och känslan att pressa mig själv. Som "straff", för att lära kroppen att det minsann inte är slut när man tror att det ska vara slut och för att utmana mig mentalt kör jag en extra sektion med 9º lutning.

Distans: 4,17 km
Tid: 25 min
Fart: 6,0 min/km (10 km/h)

0° - 3º (5,2 %) - 0° - 5° (8,7 %) - 0° - 7,5° - 0° - 9,5º - 9,5º - 9,5º - 9,5º - 0º - 5º- 0º

Det jag gillar med torsdagarnas kombinerade spinning- och corepass är att det är så oförutsägbart. Man vet att det är 30 minuters spinning i intervaller + 30 minuters core, svettframkallande och att musklerna pressas till sitt yttersta. Och det är alltid variation. Idag är det:

7 - 30 sek
8 - 30 sek
9 - 30 sek
3 - 30 sek Aktiv vila
(6 reps)

  8 - 15 sek
  9 - 15 sek
10 - 15 sek
  3 - 60 sek Aktiv vila
(12 reps)

Och på coren är det förutom de vanliga fria vikterna även gummiband.

Känner på spinningen att mina krafter tar slut snabbare än vanligt. Hade möte hela förmiddagen med en leverantör så jag åt inte något mellis. Eftersom jag var facilitator kändes det fånigt att äta yoghurt och smörgåsar, vilket jag alltid brukar göra 60 minuter före ett träningspass.

Äntligen sätter lunchpassen med zumba igång efter juluppehållet! Det blir premiär för mina vita gympaskor som jag köpte på rea för 350:- på Stadium i Nacka Forum när jag var där med Teresa. De är supersköna och klämmer ingenstans!

På zumban är det nya låtar och nya koreografi, så som det ska vara när det är ny termin. Känslan av "Let's dance" är överhängande när det både är jive och tango innehållande de klassiska grundstegen. Riktigt galet roligt. Och svettigt!

Det ligger ett tunt täcke av pudrig snö och det snöar små lätta flingor. Dessutom är det halt. Trots detta beger jag och Linda ut i joggingspåret som planerat. Jag har inga storslagna planer med dagens träning, men jag hör att Linda gärna vill pressa tiden jämfört med förra veckan.

KM 1 - 6:05 min/km Till träbron
KM 2 - 5:50 min/km Förbi båtklubben och orienteringsklubben
KM 3 - 6:44 min/km Badet och promenadstråk med trädäck
KM 4 - 5:48 min/km Badet och lång uppförsbacke
KM 5 - 5:35 min/km Skateboardramp
KM 6 - 5:49 min/km Dagis och Råcksta krematorium
KM 7 - 5:41 min/km Kyrkogården
KM 8 - 5:51 min/km 3-våningshus och Råcksta träsk

Distans: 7,14 km
Tid: 42:17 min
Genomsnittsfart: 5:57 min/km (10,77 km/tim)

Det kändes bra inför kvällens match som är returmatch borta mot Väsby IBK i Smedsgärdshallen. Jag duckade effektivt inför de små stänk av tvivel som smög sig på mig. Paketerade och kastade bort det som skräp. Lite nervös var jag märkte jag när jag packade min utrustning. Karl och Gustav ville följa med och det är kanske bra att ha dem där för då kan jag omöjligen snurra in mig i mina egna tankar. Och så hämtade vi upp Gittan på vägen. Det är verkligen trevligt med sällskap!

Det känns riktigt bra på uppvärmningen. Hjärnan förstår att alla glada tillrop från mina lagkamrater är rejält överdrivna och ett resultat av mitt känsloutbrott i tisdags, men magen blir glad och bara tar in. Jag blåser upp mig och vågar ta plats. Rör mig naturligare och inte så stelt och hämmat som när jag tvivlade på min förmåga.

Vi ligger under hela matchen men de negativa tankarna tar sig aldrig in i mitt huvud. Jag gör några riktigt bra räddningar på de många skotten (även de som mina backar av misstag) och har dessutom turen på min sida när många av skotten går i både ribba och stolpe. Lämnar dock alldeles för mycket returer för att jag ska vara helt nöjd. I tredje perioden känns allt som normalläge och jag till och med är mycket aktiv inom hela målområdet.

Vi förlorar med 3-6. Förra gången vi mötte Väsby IBK förlorade vi med 4-8. En förlust är aldrig kul, men denna gång känns det faktiskt OK. Och framför allt så vann jag tillbaka självförtroendet och lusten att fortsätta spela!

Smedgärdshallen är en explosion i retro. Bänkar mörka av ålder. Träribbor på väggarna. Skönt gummigolv med lagom fäste och glid, inte sån där ny hård parkett.

När jag ändå är i gymet så kör jag en magövning, för den har inte fått så mycket punktträning den här veckan.

5 x 15 à 20

Motståndet regleras med tryckluft och det står ingen enhet på reglaget, så jag vet inte hur många kilo det motsvarar.

Det här med att visa lutning i grader eller procent är intressant. På vägskyltar visas den ju i procent, men det har ju ingenting med antal grader att göra. Som ingenjör tycker jag att antal grader säger mer än %.

Har läst Anders Szalkais tips att man ska ha 1% lutning på löpbandet för att tvingas göra frånskjut i steget och på så vis eftersträva att det blir så likt ansträningen som för utomhuslöpning som möjligt. Dessutom vinner man mycket tid på GöteborgsVarvet om man är stark i backlöpning, så målet med dagens träning är att köra backträning kombinerat med intervall. Har inte så mycket tid för träning idag, så det passar utmärkt med ett kort och effektivt pass.

300 m - 6 min/km (10 km/h)
200 m - 5 min/km (12 km/h)
100 m - 10 min/km (6 km/h) (rask gång)

2% lutning

6 reps

Distans: 3,0 km
Tid: 19 min
Genomsnittsfart: 6:20 min/km

Det är med blandade känslor som jag mottar målvakts-Maris meddelande via Facebook att hon inte kan ta min match på söndag för att hon har annat inplanerat. Då måste jag alltså stå i mål. Men det är inte de negativa känslorna som tar störst plats utan vad jag ska göra för att göra en riktigt bra match. För mitt inre ser jag hur jag rör mig i sidled och fångar bollen utan att ge returer.

Att få slag på handen av klubbor är inget ovanligt när man är målvakt i innebandy. Mina händer är inte särskilt snygga utan har ständigt små blessyrer i form av spruckna nagelband, blodutgjutelser i nagelbädden och småsår där huden spruckit efter närkontakt med en klubba. Just nu har jag ett stort blåmärke på handens ovansida. Det gör inte speciellt ont men "ser ut som en typisk avvärjningsskada i misshandelsmål" enligt maken.

Den blålilagulgröna blodutgjutelsen framgår inte alls så tydligt på bild.

Tränar årets första kombinerade spinning + core pass och får med mig två av kollegorna. Förutom uppvärmning kör vi två olika intervaller som verkligen är supereffektiv både för förbränning och som konditionsträning. Allt görs i olika nivåer av jobbighet på en skala 1-10 där 10 är max.

7 - 30 sek
3 - 30 sek
12 reps

7 - 60 sek
3 - 30 sek
3 reps

Känner mig stark, men det går tyngre på spinningen än väntat. Har inte samma frekvens som jag brukar. Fokuserar på min målbild: hur jag redan avverkat 14 km men fortfarande har spänst i benen när jag joggar längs kajen på Eriksberg och när jag passerar 16 km och svänger in på Avenyn så gör jag det på starka ben och jag har mer att ge.

När jag på skakiga ben går ner till lilla gympahallen för att köra core är jag övertygad om att det ska märkas att jag inte tränat styrka på drygt 1 månad, men överraskande nog är jag stark. Ser faktiskt nästan deffad ut i spegelväggen och min ärmlösa tröja avslöjar tydliga muskler på både axelpartiet och biceps. Utmanar mig själv och tar 10 kg vikten för böj-sträck-ut-åt sidan-övningen. Känner mig superstark och genomför övningen utan att mygla ett endaste dugg!