När jag och Gustav ser blåsippor i skogen kommer jag ihåg Vickis råd. Jag visar honom dem och förklarar att de är fridlysta. Att det finns så få av dem att man inte får plocka dem.

Vi går vidare genom skogen. Överallt växer det blåsippor.
- Titta! Här är det vitsippan som är belyst. Inte blåsippan, säger han och pekar på dem som står i en stimma sol.

Gustav kommer ner till köket med några små soldater av grön och grå plast i handen. Han ställer upp dem på köksbordet.
- Det här är riktigt coola killar, säger han.
- Jaha...? svarar jag och är nyfiken på hans förklaring.
- För de är ett team. Och har pangare. Och så åker de snowboard!

Fjälljägare - på riktigt!

Gustav fick en Paper Jam gitarr i julklapp av sin farfar och har velat ha en axelrem till den. Efter tips från Teresa går jag till Lekia där de har rea och säljer dem för halva priset (49:-).

Köper ett för att överraska Gustav. När jag kommer hem och ska fram det ur väskan blir han så klart jättenyfiken och försöker titta i påsen.
- Inte tjuvkika! säger jag.
- Jag gör inte det. Jag bara poliskikar, svara han.

Gustav är 100% på när jag frågar om vi ska åka till Flottsbro och åka slalom. Ringer Kalle och kollar om han och valfri förälder vill följa med, men de har redan annat inbokat. Ringer ingen mer för besvikelsen att inte kompisen kan följa med påverkar definitivt Gustavs lust så det finns viss risk att han ska tappa sugen. Entusiasmen återvänder i kubik när jag visar honom skidglasögonen jag köpt till honom.

Solen skiner. +1 grad. Och långa liftköer, så klart. Men vi kör på. Dagens mål är att han ska kunna bromsa men även svänga så han kan styra dit han vill. Sista åket avslutas med portåkning mellan de skumgummiklädda pinnarna de ställt upp i backen.
- Jag är portar! säger Gustav när han ringer hem till sin pappa för att avlägga lägesrapport.

Knattar under 8 år med hjälm åker gratis

- Vi har pratat om länder på dagis och jag vet var man dricker mest öl! säger Gustav.
- Jaha... säger jag undrande.
- Det är inte Spanien i alla fall, svarar han.
- Är det Holland? frågar jag.
- Näpp. Hålla får du göra någon annanstans.
- Grekland?
- Näpp. Det är en ö, förtydligar han.
- England?
- Näpp. Öland.

Gustav är bjuden på 5-årskalas. Vi samtalar om vad födelsedagsbarnet kan tänkas vilja ha.
- Hon gillar saker som är rosa, säger Gustav fundersamt.
- Vad brukar hon tycka om att leka då? undrar jag.
- Hon brukar klä ut sig. Och dansar, svarar Gustav.

Han tystnar. Det riktigt syns hur han tänker. Sen säger han:
- Nu vet jag. Vi köper en Martina. De leker alltid. Henne gillar hon jättemycket!

- Det låter som i "Wild kids". Han med luren! säger Gustav och syftar på Ola Lindström och hornet som innebär safaritjänst för laget som förlorade tävlingen. Fast egentligen är det ju "Hesa Fredrik" som testas idag.

Rensar i barnens lådor i hallen där vantar, mössor, kepsar och reflexvästar förvaras.
- Ska jag lägga undan toppluvan, säger jag.
- Va? säger Gustav frågande.
- Den röda toppluvan, svarar jag.
- Vilken menar du? undrar Gustav.
- Du har bara en toppluva, säger jag irriterat och visar den för honom.
- Jaså den. Vad då "topp"? Det är ju en "tofs". Du menar alltså tofsluvan, säger han.

- Jag ska åka till Lettland och hälsa på Angelica. Men jag vill inte till Svårland! Där är allt besvärligt, berättar Gustav för personalen på förskolan.

Barnen leker kurragömma. Gustav har just blivit hittad så det är hans tur att räkna.
- Kan du räkna till etthundra? frågar Karl sin lillebror.
- Ett, två, tre, fyra, tio, nitton, hundra-arton, ett-hundra. Ett nummer räcker! svarar denne med samma intonation som radio- och TV-reklamen.

Tittar på ishockey på TV.
- Var är dinosaurierna? frågar Gustav.
- Tyst. Titta på hockeymatchen! svarar Karl.
- Spola tillbaka. Jag vill se dinosaurierna! hävdar Gustav envist.
- Vi kan titta på Lillefot sen, svarar Karl.
- Är dinosaurierna döda? frågar Gustav med darrande underläpp.
- Vad snackar du om? undrar Karl irriterat.
- De (kommentatorerna) säger ju det. De pratar om istid. Och då är dinosaurierna döda, säger Gustav med tårar i ögonen.

Gustavs kompis Kalle följer med hem från förskolan.
- Jag vill ha kräm, säger Gustav på min fråga vad han vill ha till mellis.
- Jag vill ha yoghurt, säger Kalle.
- Jag vill ha mjölk, säger Gustav.
- Jag vill också ha mjölk, säger Kalle.
- Man kan inte han mjölk på yoghurten. Vill du ha smörgås, svarar jag men Kalle låter sig inte dribblas bort så enkelt.
- Varför kan man inte ha det? undrar Kalle.
- Det är inte gott, svarar jag.
- Hur vet du det?! frågar han.

Ja, hur vet man det? Jag har ju inte provat.

Enligt Gustavs önskemål åker vi till Högdalshallen och badar. Är omgivna av bröst och rumpor med olika färg, form och storlek - av naturliga skäl eftersom vi befinner oss i damernas omklädningsrum. Gustav pratar som vanligt oavbrutet. Han kommenterar allt han ser och allt han gör. Jag bara väntar på att det ska hoppa en groda ur munnen på honom. Den kommer:
- Mamma, varför limmar sig tanten under armarna?!

Vi sitter vid köksbordet och avslutar mellis med att äta frukt.
- Det heter apelsin för att "apel" är de runda prickarna på Pippis häst och "sin" för att alla har en egen apelsin. Säger Gustav och fortsätter mumsa i sig apelsinklyftor.

Förtydligande: En prickig häst är apelkastad

Från garagets tak hänger det istappar.
- Vad är det där? frågar Gustav.
- Istappar, svarar jag.
- Verkligen fina istampar! säger Gustav.
- Det heter istappar, förtydligar jag.
- Tappar? Det är väl ingen som tappat dem? De hänger ju där uppe! svarar han.
- Men det heter istappar, förklarar jag.
- Tampar heter det. Och durk. Och lejdare. Inte rep, säger Gustav

Aha. Han gjorde någon korskoppling till båten. Därav "tampar".

- Det kan man ju förstå. Att farlig korv skärs med farlig kniv, säger Gustav och fortsätter skära falukorven som vi ska ha till middag.

Åt ena håller när man åker ut från vårat område passerar man en hög bro över järnvägen. Det hör till att hålla utkik om det kommer något tåg där.
- Titta, ett pendeltåg! utbrister Karl nöjt.

Efter ett tag frågar Lillebror:
- Varför heter det pendeltåg?
- Det är som en pendel. Man pendlar med det. Åker fram och tillbaka samma dag, förklarar jag.
- Och så har de ritat på dem, säger Lillebror eftertänksamt.
- Va? frågar jag undrande. Förstår inte alls hans tankebana.
- Är det korken? frågar Lillebror.
- Va? Korken? frågar jag och fattar inte alls.
- Ja, korken. På pennan. Eller vilken pen-del är det?!

Både Lillebror och Karl ska springa Mini Mil som är ett samarbete mellan Midnattsloppet och Mc Donald's Södermalm. Vi har förklarat för Lillebror att det är ett springlopp och att alla barn får medalj, t-shirt, vattenflaska och ett Happy Meal.
- Jag ska vara med på loppis och få medalj! förklarar Lillebror för grannen.

Läser i Moböjs blogg om ord man sagt fel utan att veta om. I hennes fall var det insektsnyckel istället för insexnyckel. *skrattar gôtt*

Det får mig att tänka på Lillebror som säger "segerbälte" istället för säkerhetsbälte eftersom han och Karl alltid tävlar om vem som får på sig säkerhetsbältet snabbast.
Alltså: någon av dem vinner = seger.

P.S: Karl vinner alltid eftersom Lillebror inte klarar att trycka ner bältesmojängen i den del som sitter nere i sätet. Konstigt nog är Lillebror nöjd och låter Karl hjälpa honom. För det mesta i andra situationer vill han inte ha sin storebrors hjälp och talar om sitt missnöje med ett gallskrik om så sker. D.S

- Sofie är en tjuv, säger Lillebror plötsligt.
- Va?! säger jag och tror inte riktigt mina öron.
- Sofie är en tjuv, upprepar Lillebror.
- Varför säger du så? undrar jag.
- Hon sa det. Att hon tagit det där. Vad hon nu sa, svarar Lillebror.

Jag försöker rekapitulera. Vad pratade vi om? Vad sa Sofie? Tänka. Tänka. Tänka.

"Jag har tagit studenten" Och så visade hon mig smycket hon hade om halsen.