Så där ja! Nu är pumpan placerad på grindstolpen och ljuset tänt. Antar att den skickar tydliga signalerar till alla barn att här firas det Halloween och att det lönar sig att komma till oss och Bus eller Godis:a.

Med stor entusiasm hjälper Lillebror mig att ta bort alla kärnor ur pumpan. Det är halkigt och känns slemmigt mellan fingrarna.

Trodde pumpan skulle vara "köttigare". Att man skulle vara tvungen att ta bort mer fruktkött, men när det nätliknande innehållet där kärnorna sitter är borttaget återstår bara ett stort hål i innanmätet.

Med bilen full av äpplen åker jag tillsammans med Intressesmurfen till Värmdö musteri på Ingarö. Konceptet är likt Rosenhill med ett hus mitt på gården som man kör runt och alltså köar med sin bil. I övrigt är det inte mycket som är likt. Värmdö musteri har helkaklade väggar, moderna maskiner (så personalen slipper de tunga lyften), en pastöriseringsmaskin och så kan man få musten tappad på vackra glasgflaskor. Och ägaren Pelle är supertrevlig och svarar på alla mina nyfikna frågor.

Värmdö musteri har musteriet på Rosenhill som sin förebild och har varit i kontakt med dem före de startade sin verksamhet. De ser det som att de kompletterar varann och samverkar för att göra äppelmustning mer känd.

Jag saknar de fina omgivningarna som finns på Rosenhill där man i väntan på att det ska bli ens tur att musta kan strosa runt och där barnen kan springa omkring. Och så borde det finnas någonstans att fika som det finns på Rosenhill.
- Vi borde starta ett café här! säger jag till Intressesmurfen.
- Ja!!! säger hon entusiastiskt.
Vi spånar kring vår idé. Hur vi skulle lägga upp verksamheten med kombinerat café och loppis. Pelle hakar på.
- Kom med en affärsidé så kör vi. Vi har hela vintern på oss att planera, säger han.

Tog mod till mig och frågade grannen om jag fick plocka äpplen hos dem. Hon tittade häpet på mig och vart alldeles tyst i flera sekunder.
- Menar du här? Det är ju mest fallfrukt kvar... sa hon skeptiskt och att hon inte tyckte jag var riktigt klok stod typ skrivet över hela hennes ansikte.

Ringer Intressesmurfen som jag vet också vill ha äpplemust. Med gemensamma krafter plockar vi alla korgarna fulla i ett huj. Det syns knappt att vi tagit några äpplen, för de ligger i flera lager och dessutom dolda under alla löv så det finns mer än man kan tro vid första åsynen. Och äpplena är kanonfina! Att det var fallfrukt gjorde ingenting - tvärtom. Att plocka dem från marken är betydligt enklare än att stå på en stege!

Njuter av det stora fånget med tulpaner som Marie hade med sig igår. De påminner om att bortom den mörka period som vi har framför oss så kommer faktiskt våren och ljuset.

Johan steker lök och köttfärs. Skär färska tomater och mozzarella. Bakar pizza. Jag pudrar kanel och farinsocker över äppelklyftorna som ska bli äppelpaj. Marie håller i Bebis.

Efter middagen när jag dukar fram tekopparna i stengods från Höganäs beklagar jag mig.
- De har slutat tillverka äggkopparna i den modell vi har. Jag visste inte om det, så jag hann inte köpa fler färger innan, muttrar jag.
- Har du kolla begagnatmarknaden, typ Tradera? frågar Johan.

*tystnad*

Nä, har inte ens kommit på tanken. Konstigt va?!

När jag senare kollar utbudet på Tradera är det ganska så magert, men det finns några stycken auktioner och ingen av dem har några bud än. En av auktionerna är för en jadegrön äggkopp är det bara 5 kr i utropspris + 24 kr i frakt. Lägger ett bud. Vill ha!

Var ute och höststädade i trädgården igår. Inte för att alla löv ramlat av från äppelträden än - långt där från - men för att det gäller att passa på när man orkar. Och har lust. Sen vet man aldrig hur det blir. Dessutom blir det så där lagom antal säckar med trädgårdsavfall att ta hand om om man gör det successivt.

Skönt att jag ändå hann så mycket före Bebisens ankomst. Fjolårsskotten på hallonbuskarna är borttagna och det är gallrat bland årsskotten, schersminen är beskuren och alla vissna pionblad är bortrensade.

Före...

... och efter krattning

Tävlar om biobiljetter till Lilla spöket Laban-filmen "Bullar och Bång", men denna gång på Allt för föräldrars hemsida. Där behövde man inte motivera varför man vill vinna eller ens vem man tänker ta med på bion. Enkelt, alltså.

Filmen har fått översvallande omdöme och massor av beröm på bland annat Movizine.

Karls skolfoton vart verkligen inte bra i år. Dels är dåliga fototekniskt sett för det är en konstig grå-grön-daskig ton och dels gör Karl en märklig grimas. Antagligen har fotografen försökt få honom att le, med resultatet att han har ett ansiktsuttryck som är föga klädsamt. Han skjuter fram hakan med öppen mun som om han vill visa tänderna i underkäken.

Vill inte ha dem. Eller jo: det vill jag för det är kul att ha ett porträttfoto från varje år, men i år har jag inte lust att betala för att få det. För dyrt är det.

Måste komma ihåg att returnera dem så jag inte tvingas betala för dem!

Bebisen har fortfarande inget namn, men det lutar allt mer åt ¦se:sar¦. Men hur ska det stavas?!

Caesar → som Julius (kejsaren)
Cesar → som Talar-med-hundar-mannen
Ceasar → som -sallad

Men som svägerskan påpekat: salladen ska också stavas Caesar efter den mexikanske kocken som hittade på rätten på 1920-talet. Men på de flesta receptsajter är Ceasar- vanligast förekommande.

Antagligen kommer det alltid krävas bokstavering för att få det rätt.

Har via Smartson fått ännu en inbjudan att vara testpilot, denna gång för PC-tillbehör från Philips.

Har anmält mig och mest nyfiken är jag på fodralet som fungerar som skyddande transportväska men också värmesköld som ska hålla både laptopen och underlaget svalt. Fast även den portabla högtalaren som kan fästas på laptopen vore intressant att testa. Jag är skeptisk till PC-tillbehör med alla dessa sladdar. Måste vara superpraktiskt och enkelt om det ska vara värt att släpa med sig.

Jag dissade Pågens pågående streckkodskampanj hårt eftersom jag tyckte att det krävdes så många streckkoder för att få nåt som var nåt att ha. Tänkte inte låta mig styras vilket bröd jag skulle köpa under en viss period eftersom 12 streckkoder á 15:- liksom blir surt förvärvade premier.

Intressesmurfen hävdade att bröd äter man och då kan man lika gärna få någon bonus, så hon tänkte spara ihop till picknickfilten. För att hjälpa henne nå sitt mål klippte jag ut våra streckkoder för att ge dem till henne. Tänkte att det väl blir några enstaka, men nu har jag plötsligt fått ihop 12 streckkoder alldeles själv. Så varför inte skicka in dem och få den härligt röda filten?!

P.S: Kampanjen pågår fram till mitten av november, så antagligen blir det nån eller några streckkoder att ge till Intressesmurfen ändå. D.S

Att gå på museum när det är höstlov är en ren chansning. Det kan vara helt hysteriskt mycket folk. Eller som idag på Sjöhistoriska: lugnt fram till 13-tiden.

Det vi bespetsat oss på är skattletning med GPS som är på eftermiddagen.

Men först hämtar vi karta och går traditionell skattjakt som de gjort så finurlig med tecken och färger att är en den som inte kan läsa klarar att hitta skattkistan med frågan i tipspromenaden samt ledtråd till var nästa skattkista finns.

Sen går vi till Ruskpricken, pysselverkstan. Där är det tema båtbygge. Karl blir så uppslukad av pysslandet att han vill strunta i

Inte generellt - tvärtom! - men till O'boy med tillsatta fibrer. Känns väldigt konstlat. O'boy är inte nyttigt. Ska inte vara det. Så det så.

Tänder doftljuset "Älskling" som jag fick av maken i födelsedagspresent. Är skeptisk till doftljus för de så lätt blir påträngande och kvalmigt kväljande, men det är doftar diskret. Fräscht. Rent, på nåt vis. Som små puffar av päronsplit.

"Nu kan vi inte hålla oss längre. Nu startar vi julen! I julbutiken hittar du allt som behövs för en ombonad vinter och stämningsfull jul hemma. Årets julkollektion är traditionell och modern på samma gång..." står det i mailet jag får från Ikea Family.

Redan jul? Vi har inte ens passerat Allhelgonnahelgen. Skandalöst tidigt. På gränsen till osmakligt, faktiskt.

Har just deltagit i tävlingen som Passagen har nu. Man kan vinna biobiljetter till senaste Lilla spöket Laban-filmen "Bullar och bång" som hade premiär i fredags. Allt man behöver göra är att skriva en kommentar på Passagens Redaktionsblogg, ange vem man skulle ta med sig på bion och varför.

Jag skulle, förstås, ta med mig Lillebror. Det skulle vara ett bra tillfälle att göra nåt tillsammans med den alldeles nyblivna storebrodern och dessutom skulle det bli som en försenad födelsedagspresent till honom. Han fyllde 4 år samma dag som filmen hade premiär.

På grund av den hårda beskärningen av samtliga äppelträd tidigare i år fick vi (tack och lov!) inte så stor äppelskörd, men ända sedan jag var och storhandlade på Ica Maxi i Nacka för några veckor sedan och såg en artikel i lokaltidningen för Nacka - Värmdö om ett alldeles nyetablerat musteri på Ingarö har jag känt suget efter äpplen att göra äppelmust av. Tanken är att sedan förädla musten till det där av rom spetsade och glöggliknande som vi gjorde förra året.

Funderar på att:

1. Fråga grannen om vi får ta äpplen hos dem.
   Kruxet är att jag aldrig pratat med dem tidigare och inte ens vet vad de heter. Känns urfånigt och sniket att plötsligt komma och vilja plocka deras äpplen.
   
   
   
2. Åka till det alldeles nyetablerade Värmdö musteri på Ingarö istället för Rosenhill på Ekerö som förra året.
   Av bilderna att döma på deras hemsida är ruljangsen på Ingarö proffsigare med helkaklade väggar, lysrörsbelysning och rostfria kar. Långt ifrån Rosenhills skjul av brädlappar och presenningar, zigenarmusik och långskäggiga gubbar. Men möjligen därmed också mindre charmigt.

De flesta av alla blombuketter vi fick i samband med Miniorens födelse är vissna nu. Vissa helt, andra bara delvis. Gerberan i buketten vi fick av svärfar och svägerskan när vi kom hem från BB och de var här på fika är fortfarande fin, men slokar i toppen så som gerbera gärna gör. Jag kapar av skaftet maximalt och placerar som solitärer i badrummet. Snålt eller snyggt - eller möjligen båda delarna?!

Förbereder så gästerna på dagens 4-årskalas inte ska behöva kliva över drivorna med mixat innehåll i hallen för att ens komma in. Ryggsäckar, badmintonbollar, innebandyklubbor, gummistövlar, överdragsbyxor, vantar, reflexvästar, post och leksaker är bara några exempel. Och så fram med dammsugaren så att de inte ska kunna se vad vi ätit de senaste dagarna bara genom att titta på matresterna under köksbordet. Och så måste jag flytta alla böcker och serietidningar från soffan om gästerna ska ha någonstans att sitta.

Plockar i röran. När man spenderar mycket tid hemma blir det stökigare snabbare. Mer grejer överallt. Jag tror det kallas att leva.