Erik är drygt en månad och har gått upp 1,2 kg sedan födseln. Han har alltså vuxit ur kläderna i storlek 56 och även 62 sitter tight, vilket givit mig anledning att fundera på vilka babykläder som ska sparas. Vissa av kläderna har jag så mycket relation till att jag aldrig kommer kunna göra mig av med dem medan vissa inte alls framkallar några som helst måste-ha-kvar-känslor. Hur kommer det sig?
Andra kläder, som till exempel de mintgröna hängselbyxorna, gillade jag varken på Karl eller Lillebror men nu tycker jag de är både fina och praktiska. När de två äldsta barnen var små tyckte de såg för bebisaktiga ut, vilket så här i efterhand låter fånigt eftersom det ju var precis vad de var: bebisar.
Eller så är det att mönstret inte tilltalade. Då var det mest randigt i marinblått och brunt och bebiskläder började se ut som små vuxenkläder så mönstret och stilen på de mintgröna hängselbyxorna kändes så omodernt à la 90-tal. Nu är det mer att kläder ska vara praktiska och bekväma för barn och det är mycket grafiskt stormönstrat. Med en stor portion god vilja kan mönstret på de mintgröna hängselbyxorna dra åt det hållet.
Postat i: Vardagsliv Permalink Kommentarer [0]