Har flera kollegor som liksom jag läser mycket. Några av dem läser numer bara e-böcker. En laddar ner ljudböcker och lyssnar alltid på det på tunnelbanan till och från jobbet. Men ett par läser fortfarande vanliga böcker. Och ger gladeligen boken till någon annan när de läst ut den. Det är roligt, för det blir som en liten bokcirkel när många har läst samma bok och diskuterar handling och läsvärde.
Senast fick jag "Påtaglig risk att skada" av Tove Klackenberg. Tyckte först att jag så väl kände igen namnet, men kunde inte minnas att jag läst nåt av henne. Vilket i och för sig inte säger så mycket, för jag har minne som en guldfisk. Men sen kom jag på att det ju är bokhandeln i Vällingby som heter Klackenbergs Bok & Papper.
Boken är lättläst. Handlingen flyter på. Hemmahos:aren Ann-Marie. Den psykiskt labila mamman Jenny. Den mörkhyade unga åklagaren Svea Lundström Duval som har en komplicerad relation till sig själv och sin mamma och en okänd afroamerikansk far. Man undrar var det ska bära hän. Två små barn hittas mördade. När det beskrivs hur de hittas inlindade i gladpack blir det så påtagligt hemskt att jag gör jag en paus i läsandet för att gå och pussa på mina sovande barn. Handlingen är realistisk. Och tragisk. På nåt vis är det väldigt begripligt hur någon kan gå för långt i viljan att göra det den anser vara det bästa.
Liksom i Camilla Läckbergs böcker och många andra svenska kvinnliga kriminalromanförfattares är det parallella handlingar i boken. Förutom de inblandade i själva brottet får man följa dem som utreder brottet. Men till Tove Klackenberg försvar måste jag säga att denna hennes debutroman kom redan 2003, så hon är ingen follower utan snarare trend setter. (Camilla Läckbergs första bok Isprinsessan gavs ut 2004.)
Postat i: Böcker Permalink Kommentarer [0]