Det kändes bra inför kvällens match som är returmatch borta mot Väsby IBK i Smedsgärdshallen. Jag duckade effektivt inför de små stänk av tvivel som smög sig på mig. Paketerade och kastade bort det som skräp. Lite nervös var jag märkte jag när jag packade min utrustning. Karl och Gustav ville följa med och det är kanske bra att ha dem där för då kan jag omöjligen snurra in mig i mina egna tankar. Och så hämtade vi upp Gittan på vägen. Det är verkligen trevligt med sällskap!
Det känns riktigt bra på uppvärmningen. Hjärnan förstår att alla glada tillrop från mina lagkamrater är rejält överdrivna och ett resultat av mitt känsloutbrott i tisdags, men magen blir glad och bara tar in. Jag blåser upp mig och vågar ta plats. Rör mig naturligare och inte så stelt och hämmat som när jag tvivlade på min förmåga.
Vi ligger under hela matchen men de negativa tankarna tar sig aldrig in i mitt huvud. Jag gör några riktigt bra räddningar på de många skotten (även de som mina backar av misstag) och har dessutom turen på min sida när många av skotten går i både ribba och stolpe. Lämnar dock alldeles för mycket returer för att jag ska vara helt nöjd. I tredje perioden känns allt som normalläge och jag till och med är mycket aktiv inom hela målområdet.
Vi förlorar med 3-6. Förra gången vi mötte Väsby IBK förlorade vi med 4-8. En förlust är aldrig kul, men denna gång känns det faktiskt OK. Och framför allt så vann jag tillbaka självförtroendet och lusten att fortsätta spela!
Smedgärdshallen är en explosion i retro. Bänkar mörka av ålder. Träribbor på väggarna. Skönt gummigolv med lagom fäste och glid, inte sån där ny hård parkett.
Postat i: Motion och aktivitet Permalink Kommentarer [0]