Har läst "Tyskungen" av Camilla Läckberg. Beskrivningen av alla de där flugorna i prologen är riktigt bra skrivet. Men sen förstörde jag tyvärr spänningen för mig själv genom att tidigt inse hur det låg till med den flydde norrmannen. Det förtog lite av läsnöjet.
Som ganska ofta i Camilla Läckbergs böcker är den historiska skildringen mer intressant än den i nutid på polisstationen och allt polisarbete. Jag har i alla fall tröttnat på den stereotypa Mellberg som är lat, dryg och arrogant.
Stör mig på att 1-åringen Maja i boken är så överduktig. Pratar flera ord. Intresserar sig för paket och öppnar dem. Kramas. Man skulle kanske kunna förlåta Camilla om hon verkligen hade noll koll på det där med småbarn, men hon har ju faktiskt egna barn! (Eller möjligen är det mina som är efterblivna och sena i utvecklingen.)
Postat i: Böcker Permalink Kommentarer [0]