Oscar Wolf

Så jag var hemma hos en vän och tog en öl igår. (en!) Kl 23:30 var det dags att gå hem till flickvännen. Det är en bit att gå, kanske 8km. Halvvägs framme så stannar jag upp för att blåsan trycker. Jag gör det som min kropp förväntar mig att göra, jag drar fram min snorre och börjar kissa. Väl undangömd.
Halvvägs igenom den väldigt tillfredsställande pausen så ser jag en hand vifta till vänster om mitt ansikte, jag säger med väl tilltagen röst att jag inte hör något då jag har hörlurar i öronen. Luvan är på och jackan så uppknäppt att jag inte kan vrida på huvudet.
Jag kissar klart, stänger gylfen och vänder mig om. Där står två poliser, en kvinna i 45-årsåldern och en man runt 30. Ur med hörlurar och av med luvan.

- Det här var väl inte så genomtänkt? frågar kvinnan med en irriterad ton. Lite klämkäckt svarar jag "Jodå, jag var väldigt kissnödig och hade långt att gå så det kändes ganska genomtänkt".
Tydligen uppskattade hon inte det, hon verkade ha bestämt sig för att jag var en dålig människa innan hon ens sett mitt ansikte och att jag skulle behandlas därefter.

- Har du någon förklaring till det du gjorde? frågar hon då... Jag fick kämpa mot instinkten att svara att jag var kissnödig och skämtade fram en ursäkt som jag tyckte var komisk iallafall (ville lätta upp situationen) och sa att "Tja, jag tänkte att eftersom hundar får göra det var de vill så borde det ju inte vara någon skillnad för mig. Det är inte så att vi kissar olika sorters kiss"

Det var om möjligt än mindre uppskattat.

- Vad är det för jäkla ursäkt? Det var inget bra svar. Kunde du inte ha kissat i en buske eller något istället för här (jag stod vid en kajkant och kissade i vattnet). När jag sa att det skulle vara lika olagligt så höll hon bara kort med... (va?)

Polismannen hoppar in och tar över samtalet, han har en trevlig ton och frågar ifall jag erkänner, absolut säger jag och frågar ifall vi kan skriva papprena så jag får betala mina 200:- och gå. Då skrattar kvinnan till och säger något spydigt i stil med "Ha, ja 200 kunde man ju hoppas på. 800:- kostar det faktiskt". Började fundera på ifall erkännandet var speciellt smart.

Mannen börjar fylla i papper och kvinnan står brevid och muttrar olika sura kommentarer som jag inte kan urtyda.
Allt är klart och jag tackar mannen som den svensk jag är men när jag går ur polisbussen så ställer jag mig framför kvinnan och med en fortfarande artig ton säger jag "Du vet, om du skulle bemöta de du kommer i kontakt med med en trevligare attityd så kommer de att bemöta dig trevligare som effekt."

- Det är din uppfattning svarar hon bara med en om möjligt ännu surare ton. Jag ser i ögonvrån hur polismannen småfnissar lite tyst. Sen traskar jag hem både road över humorn (800:- för att kissa nykter en måndagsnatt) och redigt förbannad över hennes bemötande av mig.

Trots att jag aldrig sett ett tillfredsställande resultat från någon polis jag mött så har jag respekt för dem och anser att de jag träffat huvudsakligen varit väldigt trevliga personer. Men den här kvinnan kändes som en av de personer som fick sig en makt-kick av sin uniform...





Jag har handskats med polis ett antal gånger (hemmafester undantaget), en gång när jag fått fem slag i ansiktet av en person jag sa hej till (misstog honom för en kompis). Hej var det enda jag hann säga innan det small. Han gick vidare och jag stod kvar i en smärre chock, helt förvirrad över vad som hänt. Ringde 112 och sa att jag blivit misshandlad och att jag fortfarande såg de som slagit mig och kunde berätta vart de var på väg och signalement. "Tyvärr, vi har inga bilar ledigt, vi kan komma först om 45 minuter"... Till slut dök de upp, tog en bild och mitt vittnesmål och mina vänners. Ett par veckor senare dök ett brev upp där de sa att förundersökningen lades ner i brist på bevis.


Jag hade inbrott en gång efter en fest en natt. Under natten när jag låg och sov så dök en tjej upp i min sovrumsdörr som varit där tidigare under natten på festen. Jag kände igen henne och sa hej. Hon stängde dörren och sprang ner, jag tänkte att hon bara glömt sin jacka. Morgonen därpå hade de snott DVD-spelaren, ett par filmer, halva julgransbelysningen (40 cm sladd med två lampor var borta. Huh?) TV-n låg i en sackosäck på golvet och min subwoffer låg på grusgången... Jag ringde polisen, letade snabbt upp tjejens namn genom vänner, polisen dök upp och tog fingeravtryck, jag gav dem hennes namn och address. De fick även mitt vittnesmål och min dåvarande tjejs vittnesmål som också sett henne i dörren. Undersökningen lades ner i brist på bevis... Så jag ringde upp hennes pappa och sa att jag hade tillräckligt med bevis för en fällande dom (ljög) och att hon hade en sista chans att skaffa tillbaka allt och betala 1,000 i skadestånd (b.l.a. för min julgransbelysning :) ) Det tog efter det 4 timmar innan jag hade fått tillbaka allt.


Varför klarar de av att döma, enligt mig, oskyldiga personer utan problem (och nästan ivrigt) men när de får allt serverat till sig på ett silverfat så orkar de inte göra något? Är det verkligen SÅ jobbigt med allt pappersarbete att de bara har lust att skriva ut enkla böteslappar?.