Oscar Wolf

Det här var något jag funderade på för ett par år sedan. Jag hade läst någon artikel om tid som försökte ge läsaren en uppfattning om olika tidsrymder. T.ex. hur länge är egentligen en miljon år?
Tanken gick vidare till hur många generationer (inte i vårat sätt att räkna en generation då det verkar kunna vara så lite som 5 år mellan de olika) det går på de olika tidsrymderna.
Efter det var steget inte långt till evolutionen och hur den fungerar.

En kort förklaring av evolutionen kan se ut så här;
Ett par inom en art parar sig, sperma möter ägg, hälften av genuppsättningen från mamma hälften från pappa.
Vid varje befruktning uppstår en bunt mutationer, oftast inget man skulle kunna märka i avkomman.




Ibland uppstår en mutation som är till fördel för arten. Om den blir en dominant gen (är det så man säger?) så har den en chans att överleva till den personens av komma.
För att nu denna mutation, säg en mutation i hjärnan som gjorde att de första människan (singular) kunde tänka logiskt, ska kunna sprida sig så behöver nu bara avkomman bli stark nog att överleva och sprida sin säd/sina ägg och bilda massor nya avkommor. Och jag menar MASSOR av avkommor. För att nu måste tusentals generationer dö ut innan till slut denna första logiskt tänkande människans mutation ska has spridit till hela jordens alla människor.
Man kan också tänka sig att flera får samma/liknande mutation under alla dessa generationer någon annan stans på jorden och hjälper till i spridningen. I vilket fall så ska vi alla vara barnbarn till den/de första som fick denna mutation.

ALLA MUTATIONER SOM LETT FRAM TILL MÄNNISKAN SEDAN DET FÖRST KOM TILL LIV.





Och när man tittar närmare på antalet generationer vi passerat så är det faktikst inte så många... Det tog cirka 4 miljoner år för oss att utvecklas från vanliga apor till de människor vi är idag. Säg att snittåldern för varje sådan generation varit 25 år (ren gissning). Det blir 160,000 generationer. Från att leva i skogen och ha förmågan att använda en pinne eller två till de vi är idag. (Och kom ihåg, nu när en fördelaktig mutation uppstår så sprids den inte alls lika fort pga ständigt minskande familjestorlekar)




160,000 generationer är inte så mycket i tanke på hur stora stegen är för att varje mutation ska nå varje människa. (Det är inte alltid de gör detta dock och ibland blir skillnaderna stora nog att ska nya arter)

Det är inte allt för svårt att se varför amerikanerna tror så ivrigt på skapelseteorin. När man tänker på det så känns det ganska osannolikt.





Så jag funderade på om det inte borde finnas ett komplement till evolutionen, något vi inte har kommit över ännu. Något som kan förklara hur vi utvecklats så relativt snabbt. Något som förklarar hur någon art kan utvecklas så relativt snabbt.

Jag tror vi kan påverka vår DNA. Vårat arvsanlag.

Om du är hovslagare hela ditt liv så är min tro att dina barn kommer att bli lite bättre förberedda på att bli hovslagare rent genetiskt.

Ta bara vårat "skräp-DNA"/intronerna som exempel. Vi har inte en aning om vad det gör. Men det finns tonvis av det i olika former.

Så jag förklarade min tro för min far (överläkare, psykiater, specialist inom barnpsykiatrin. En psykiater är för övrigt både läkare och psykolog. Många som misstar sig där till min fars ständiga förtret :) ) och hans något förvånande svar blev: "Ja absolut, det där har jag också tänkt på. Evolutionen är för långsökt för att vara det kompletta svaret. Jag tror vi anpassar vårt arvsanlag genom hur vi lever."

Sweet.

En tid senare hittade jag det här; "Svenska forskare: Inlärda beteenden går i arv".

(SVD, SVT)

Vad tror ni?
Kommer kanske nazisterna ta till sig av det här budskapet genom att börja träna och tänka mer för att bygga upp sin mästarras på redigt? :)