Oscar Wolf

Jag visste inte ens att det fanns. Tecknet som ser ut som en swastica går att skriva med ditt tangentbord. Det ser ut så här: CENSUR.

Tyvärr kan jag inte här visa det för er då Passagen inte tillåter det. Men, om ni vill se hur det ser ut så kan ni gå till följande adress http://en.wikipedia.org/wiki/Swastika Här så kan du se den lilla rackarn. Tecknet finns utspritt i texten lite här och var och man kan läsa att det har funnits i någon form sedan den neolitiska perioden (stenåldern). Detta tecken är nu effektivt bannlyst av passagen.se´s bloggtjänst.
Du kan om du vill testa denna underbara censurmaskin genom att kopiera detta lilla tecken och klippa in det i ett av dina inlägg. Det som kommer hända är att du får en röd liten ruta som säger "Error saving new entry".
Är jag sur över det här?
Nej, inte direkt. Men det är ändå fel att bannlysa specifika tecken från användning i någon form av "förebyggande syfte" som det verkar ha gjorts här. Jag kan ifall jag får för mig använda de vanliga bokstäverna i alfabetet till att uträtta alla möjliga tänkbara olagligheter. Jag kan utannonsera dödsskjutningar i skolor med mitt tangentbord, jag kan utöva hets mot folkgrupp osv. Ska man vara konsekvent med ett förbjudande i förebyggande syfte så kan vi lika gärna göra oss av med möjligheten att skriva över huvudtaget.

Ja, jag är melodramatisk, men yttrandefriheten ska värnas längre än till den här gränsen enligt mig. Jag får fortfarande inte publicera vissa av mina inlägg om cannabis då de automatiskt fastnar i filtret. Detta trots att passagens moderatorer försäkrat mig i deras blogg om att det inte finns något sådant filter.

Så... Vad säger du om det här? Bitchar jag bara som vanligt eller har yttrandefrihetsdebatten äntligen tagit fart så pass att någon ens orkar bry sig?
Ibland hör man åsikten att vi har haft det för bra här i Sverige och ibland känner jag med de orden. 200+ år utan krig. Demokrati som fungerat relativt väldigt väl i jag vet inte hur många år. Övervakningsstaten har inte materialiserats (ännu?) och vi kan leva våra liv ganska fritt. Vi kanske behöver se hur grannfamiljen får stryk av polisen på lösa grunder om disidens, att läraren du hade i högstadiet åker i fängelse för att uttryckt sig kritiskt under en lektion. De händelserna måste kanske till och med äga rum utan att de dyker upp i tidningarna innan vi börjar känna vemod inför vad som då är väldigt långt gånget.

När ska vi börja strida för rättigheterna? Alltid säger jag. Man ska aldrig sluta. (Ifall ni inte hängt med i svängarna så handlar min åsiktsmaskin idag inte längre bara om passagens lite fåniga filter utan samhällets utveckling i stort) Man ska aldrig som samhälle helt luta sig tillbaka och tänka "Nu, nu är vi framme" och lämna det vid det.

Ren frihet kan jämföras vid en ytterst reaktivt kemikalie. Den är instabil och vi måste värna om och skydda den för att den inte ska förändras. Och det kommer alltid att finnas ämnen, eller i frihetens namn personer, som har ett eget intresse i att förändra det vi måste värna. Och ren frihet kan i regel bara försämras.