Två poliser stod längst fram i klassrummet, bredbenta och raka i ryggen. Jag satt två rader bak, det var mitt femte år i skolan och sommaren var här vilken dag som helst.
Den ena polisen höll upp ett cykellås, ett helt vanligt kabellås av den här modellen:
De var där för att berätta om vilka lås man inte ska ha till sin cykel. Låset de då höll upp var ett av de man absolut inte skulle ha.
Orsaken till att de avrådde oss från det blev snabbt uppenbar när den andra polisen sträckte fram en liten hammare. Med en enkel knackning på låsets baksida så öppnade det sig.
För mig var det som magi.
Jag kommer inte ihåg mer av den skoldagen, knappt det skolåret ens, men det jag kommer ihåg vad jag gjorde direkt efter skolan; Jag letade reda på en bra sten och stal min första cykel.
Innan jag hunnit börja gymnasiet hade jag hunnit stjäla 5st sunkiga gamla tantcyklar som jag slarvat bort en efter en. Oftast stal jag dem för att det var för långt att gå hem. Det var iallafall så jag rationaliserade det.
Från någon gång under högstadiet fram tills denna dag så har dock karma hunnit ifatt mig antar jag, och det med råge. 6 cycklar har blivit stulna från mig, samtliga nya och i mycket gott skick. En hittade jag efter ett halvår med en annan person på, jag stal tillbaka den bara för att få den stulen igen en månad senare.
Det ironiska är att den enda cykel jag köpt som inte blivit stulen (peppar peppar) är den enda cykel jag använt ett kabellås till.
Är jag spam hos dig? Jag har aldrig stulit någon cykel, men blivit bestulen tre gånger - samma cykel. Jo, Poliser skall nog inte lära ut dessa trix - alla kan ju inte hantera kunskap.
Skrivet av liberum-weto den 03 december, 2008 kl. 16:42 #
Jag känner igen fenomenet med oavsiktliga effekter. När eleverna i högstadiet på Stora Vallaskolan i Degerfors, någon gång i slutet av 1980-talet, tvingades att se antivåldsfilmen Stockholmsnatt, slutade det hela med att två elever fick ordentligt med stryk på vägen hem från biografen då dräggen tränade de rundsparkar de just fått lära sig av Paolo Roberto & c:o på vita duken.
Skrivet av Wandus den 04 december, 2008 kl. 00:06 #
Om det inte var för den stora åldersskillnaden, skulle du bli starkt
misstänkt av mig.
Min cykel blev "lånad"
3 gånger innan den försvann för alltid.
Det var förståss för att jag gav den
till min svägerska i Stockholm som den
aldrig återfanns.
Hittade polisen den
skräpande någonstans, trodde de p g a
namnplåten att någon hade cyklat ända
från Värmland. Just det :)
Skrivet av ginger06 den 04 december, 2008 kl. 15:30 #