Oscar Wolf

Lite bitar från historien som historieböckerna inte nämner allt för ofta... De flesta lär ha sett filmen 300. En galet överdramatiserad hollywoodfilm som glorifierar spartanerna till übermänniskor. Jag tänkte jag skulle kolla upp lite om vad som faktiskt stämde från filmen. Till min förvåning så var det mer än jag trodde... Det man ser i början av filmen, där de kastar ner de "ynkliga" barnen från en klippa till en säker död, det stämmer. Men det var inte förrän de hade badat dem i vin för att se om de var starka nog att överleva. Ska man vara spartan så ska man kunna hantera spriten när navelsträngen fortfarande satt kvar.

Som man fanns det bara ett yrke: Soldat. Allt annat som inte kvinnorna gjorde var slavarnas arbete. En soldat var tvungen att förbli soldat tills han var 60 år. Omräknat till vår tid skulle det kanske motsvara... 120?
Om du var "lycklig" nog att överleva så länge så kunde du dock inte räkna med en hedersvärd begravning. Din grav markerades inte ens med en grav. De enda som fick en märkt grav var de som dog i krig som ledde till seger.
Så du har varit i ett krig och blivit hyllad som hjälte? I Spartanska mått är du inte ens god nog för en sten.
Ah, och om du i krigets hetta förlorade din sköld så fick du dödsstraffet

Ang. kriget mot perserna (nuvarande Iran) så definerar de inte redigt siffrorna helt förutom då siffran 300. Det antal spartaner som gick ut i krig. Men de talar om persernas styrkor i miljontal. Sanningen var inte allt för långt borta faktiskt.
Historiker och arkeologer har plockat ner siffrorna något. Under krigets första sju dagar fanns det 300 spartaner i kombination med ca ytterligare 6,000 soldater från övriga Grekiska statsstater.
Under två hela dagar stod de 300 spartanerna ensamma och höll tillbaka Xerxes styrkor, numera beräknade till ca 250,000. Efter att grekerna blivit förrådda och utflankade flydde alla utom en grupp av de ursprungliga 300 spartanerna som höll ut ytterligare en dag.













Vart ska man titta för att hitta vår tids Spartaner tro?
Österut säger jag:





Den man som bäst exemplifierar finnarnas motstånd var Simo Hayha.
1939, när ryssarna invaderade Finland, gav sig han ut med sitt trogna gevär, en massa mat och ammunition. I meterdjup snö och 30 minusgrader.
När ryssarna fick höra att dussintals av deras män hade blivit skjutna av samma man så fick han smeknamnet Den Vita Döden.
Ryssarnas svar på Simo var att organisera hela uppdrag bara för att döda honom. De började med en liten grupp vars enda syfte var Simo. Han sköt dem alla. Sedan skickade de ut kontra-krypskyttar, dvs deras egna krypskyttar. Han dödade dem alla.



Under bara 100 dagar sköt Simo 542 ryska soldater. Han dödade ytterligare 150 med sitt automatvapen. Hans bekräftade dödstal är 705 ryska soldater.
Till slut valde ryssarna att matt-bomba hela området de trodde han befann sig i och för att citera en spegelkälla; "Supposedly, they had the location right, and he actually got hit by a cloud of shrapnel that tore his coat up, but didn't actually hurt him, because he's the fucking White Death, damn it."

Till slut, den 6e mars 1940, lyckades till slut en ryss skjuta honom i huvudet med en exploderande kula. När de plockade upp honom och släpade honom tillbaka till basen så hade "halva huvudet sprängts bort". Den Vita Döden var till slut stoppad...



...i ungefär en vecka. Trots skallskadan orsakad av en exploderande kula så levde han fortfarande. Den 13 mars återfick han medvetandet. Samma dag som kriget slutade.









En annan spännande bit historia jag hittade var den om Audie Murphy. En liten kille på 160cm som vägde 50 kilo.



Jag skojar inte, han var liten.

Audie ansökte till marinen 1942 och blev utskrattad. Så han sökte till flygvapnet och blev även där utskrattad. Till slut blev han omfamnad av arméns trygga armar.

Under invasionen av Italien blev han smittad med malaria som han led av under större delen av kriget.
1944 skickade de honom till södra Frankrike. Efter en sniken manöver av ett gäng Tyskar i ett maskingevärsnäste så dog hans polare. Audie flippade och dödade alla i kulsprutenästet. Och alla inom 100 meter, inräknat två maskingevärsnästen till och en bunt krypskyttar.

Ett halvår senare skickades han till Colmar Pocket, en kritisk punkt i Frankrike under kriget. Med sig fick han de 19 kvarlevande från sin pluton. (Från början var de 128) och ett par M-10 pansarvagnar.



Tyskarna dök upp med en jäkla massa fotsoldater och 6st pansarvagnar. Det tog inte lång tid förrän M-10 vagnarna var utslagna.
Då sprang denna lilla grabb



fram till en av de brinnande M-10 vagnarna, hoppade in bakom det fastmonterade maskingeväret och började döda alla i sin närhet. Detta i en brinnande pansarvagn med en full tank med diesel.
Han fortsatte i en timme tills all ammunition var slut och alla tyskar utslagna.

Han fick, bokstavligt talat, varenda medalj tillgänglig. (33 totalt, ett par var dock dubbla. Han fick ytterligare fem från Frankrike och en från Belgien.)

Hans insatts är filmatiserad i filmen To Hell and Back. Han spelar själv huvudrollen. Dock så ändrade han i historien lite för att han var rädd att folk inte skulle tro på det. Att en Hollywoodpublik skulle uppleva det som för overkligt för att vara underhållande.



Truth stranger than fiction?









En annan kändis i sammanhanget är Jack Churchill. En redig galning under WWII. (Troligen den galnaste) Hans åsikt var att den officer som gick i krig utan sitt svärd var inte korrekt utrustad.
Själv bar han alltid ett bredsvärd vid sin sida (Braveheart-style) som han flitigt använde.
Han är mest känd för att ha tillfångatagit 42 tyska infantrister och en grupp artillerisoldater. Mitt i natten. Med bara sitt svärd. Ensam.

Ur sin pluton var han till slut den enda överlevande. När han till slut inte hade någon ammunition kvar och alla granater var slut och Tyskarna kom i för stort antal så satte han sig helt sonika ned och började spela "Will ye no come back again?" på sin säckpipa.

Missade jag att nämna det? Han hade en säckpipa med sig i krig.

Han blev tillfångatagen och skickad till koncentrationsläger. Som han flydde från. Två gånger. Andra gången vandrade han 10 mil med bara en burk lök tills amerikanarna hittade honom. Han blev hemskickad till England men krävde att de skickade tillbaka honom. Till hans förtret så hann kriget sluta innan han kom tillbaka.

Han uppges senare ha sagt

"If it wasn't for those damn Yanks, we could have kept the war going another 10 years!"